I dag knyter jag blusen för ett hållbart samhälle

Nu får det vara nog. I dag knyter jag blusen för jämlikhet och systerskap. För ett hållbart samhälle där tolerans och transparens råder. Där alla människor är lika värda, och krigen är över.

I dag knyter jag en mental blus för jämlikhet och systerskap. För ett hållbart samhälle. Bild @kladoteket

Hållbar turism är min passion. Hållbarhet är min religion. I ett hållbart samhälle råder transparens. I ett hållbart samhälle är alla människor lika mycket värda. I ett hållbart samhälle har kvinnor lika rättigheter som män. Kvinnor förminskas och förtvinas inte på grund av männens rädsla och tro på sin överlägsenhet. I ett hållbart samhälle faller inte kvinnorna när det är männen som begår övergrepp och maktmissbruk. I ett hållbart samhälle hade vi inte ens hamnat i den här situationen. Då hade nolltoleransen mot den så kallade Kulturprofilens gärningar satt stopp för det fruktansvärda redan innan det hade börjat. Ja, jag talar om det som händer i Sverige just nu, i Svenska Akademin och som påverkar hela det svenska samhället. Ett exempel för mycket på att det står snett till i världen, i landet Sverige. Något som börjar med att övergrepp och sexuella trakasserier lyfts fram i ljuset och som slutar med att två kvinnor faller. Något är väldigt fel här. Så oerhört fel att jag inte ens vet var jag ska börja.

Hur länge ska vi kvinnor behöva stå och se på när männen håller på. Med sin inbördes beundran och hålla varandra om ryggen-kultur. Hur de tror sig ha rätten att sätta sig över oss kvinnor och utöva våld mot oss såväl fysiskt som psykiskt. Och då har vi ändå kommit väldigt långt i Sverige, vi anses vara ett land i framkant när det kommer till jämlikhet och hållbarhet, men det som händer just nu vittnar om att vår självbild är skev. Sverige, väldens mest hållbara land, skryter politiker. Men ack så vi lurar oss själva.

Jag är så trött på att kvinnor dagligen reduceras till bihang, och att vi måste överbevisa gång på gång att vi kan. Att vi ska vara tacksamma för att vi får vara med. Att kvinnor i vissa länder i världen inte har rätt att gå i skolan, köra bil, utöva ett yrke, för att inte tala om att resa ut i världen, utan manligt sällskap. Basala mänskliga rättigheter som männen berövar kvinnorna. Varför då. Hur är det ens möjligt.

I dag knyter jag en blus för jämlikhet och systerskap. För alla kvinnors rättigheter till ett liv i frihet, för alla kvinnors lika värde. Nu räcker det. Nu får det vara nog. Enough is enough. Times must change. Nu är jag trött på snack. Nu är det dags att vi agerar för ett hållbart samhälle.

/Hanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *