Volontärturismens baksidor

Har du någon gång funderat på att kombinera semester med volontärarbete. Då kan det vara värt att läsa det här först. Volontärturism är oftast designad för att gynna besökaren snarare än de värdsamhällen som du besöker, och förvandlar fattigdom till ett spektakel genom att förstärka omoderna stereotyper om utvecklingsländer.

Volontärturism. Att kombinera semester med volontärt arbete. Att ge tillbaka lite medan man reser.  Det måste väl vara en bra sak. Tyvärr är det inte så i många fall. Volontärturism har växt till en miljardindustri med mörka baksidor. Dr Samantha Nutt, grundare av War Child i USA uppmärksammar just nu problematiken i en kampanjfilm på sociala medier. Hennes slutsats, istället för att lägga en massa pengar på att åka på en volontärresa, skippa volontärbiten. Satsa istället på turismen och spendera pengarna direkt i de lokala samhällena så att de kommer rätt personer till gagns.

Jag brukar själv tänka som så att jag skulle inte vilja att någon helt främmande människa utan yrkeskunskap kom och byggde en skola som mina barn skulle gå på. Eller att en främling tar hand om mina barn på dagarna utan att det har gjorts någon bakgrundskoll på personen i fråga. Vi tillåter inte i Sverige att vilt främmande människor går in på våra förskolor och skolor, så varför skulle det vara okej för oss att göra det i andra länder. Bara för att de är fattiga?

Jag har länge tänkt att jag ska skriva om volontärturism. Det är en komplex fråga som tyvärr till skillnad från vad många tror, gör mer skada än nytta. Men istället för att skriva något eget, låter jag Samantha Nutts ord tala. Hon gör det så bra. Här följer en grov översättning av vad hon säger:

”Volontärturism eller numera även kallad ”Voluntourism” är i dag en miljard dollarindustri med miljontals med människor världen över som volontär arbetar under sin semester. Det handlar om allt från att plocka skräp, bygga hus, hjälpa övergivna djur eller arbeta i skolor och på barnhem. Men är industrin så ”godhjärtad” som den säger sig vara? Rapporter från barnhem på Haiti och i Kambodja, där volontärer betalar för att få komma tillbringa några veckor med att läsa och skriva med barnen – utan någon som helst bakgrundskoll på personerna ifråga – har anklagats för att med flit hålla en låg standard på barnhemmen för att besökarna ska få ont i hjärtat när de ser hur slitet det är, eller att bannen knappt har några kläder på kroppen, för att få dem att betala mer. Faktum är att dock de där pengarna som kommer in aldrig materialiseras, det vill säga de används inte för att fräscha upp varken barnhemmet eller barnen. Utan de fortsätter att hålla låg standard för att locka besökarna att ge mer.

På många hemsidor som erbjuder volontärturism visas bilder och videos av leende volontärer tillsammans med glada barn som hänger på deras axlar eller sitter i deras famnar, och oftast tillsammans med vittnesmål om hur mycket barnen uppskattade och tyckte om besöket. Men här är något som du aldrig får se eller läsa om.

Studier som barnpsykologer har gjort i Sydafrika på föräldralösa barn som bor på barnhem, och som konstant utsätts för besöka av främlingar, kan vara ovanligt emotionella för att de ständigt knyter an till främlingar som kanske utan att tänka på det – överger dem.

Ett normalt beteende för barn är att vara blyga och försiktiga när de möter nya människor. Det är inte ett normalt beteende att kasta sig i en främlings armar sekunden hen säger hej. Med andra ord, den där så kallade kärleken som många föräldralösa barn visar främlingar när de kommer på besök kan vara ett tecken på den psykologiska skada som barnet konstant utsätts för av – gissa vilka – exakt samma människor som bloggar och vloggar om hur otroligt uppskattade de var under sin volontärresa.

Stora internationella reseföretag som Carnival Corp erbjuder i dag så kallade Social Impact Cruises, som inkluderar stopp i lokala samhällen där turisterna får vara med och plantera chokladträd eller lära ut engelska. Även flera välgörenhetsorganisationer erbjuder liknande upplägg, ”gör gott och känn dig bra”- upplevelser där du från 3 000 dollar och uppåt kan träffa lokalbefolkningen och hjälpa några barn.

Men fattiga samhällen världen över kommer inte att ”räddas” av vårt volontärarbete och goda intentioner. Snarare motsatsen. Vad de vill ha, behöver och förtjänar mer än något annat är verktygen, resurserna och möjligheterna att lära sig, och göra arbetet själva. De behöver ditt ekonomiska stöd för att kunna göra det som de vet bäst själva behöver göras, inte vårt okunniga volontärarbete.

Om du verkligen vill göra en skillnad, se till att lägga de pengar du eventuellt skulle ha spenderat på en volontärresa, direkt i handen på dem som verkligen behöver dem. De som står på frontlinjen och som mot alla odds gör ett fantastiskt arbete dagligen i krigszoner eller utsatta områden. Eller släpp volontärdelen helt och koncentrera dig på turismen. Besökare kan handla i lokala kvinnokooperativ, stödja lokal turism och lägga pengar på lokala produkter som handgjorda träsnidade produkter eller vävda tyger, och vars inkomster kan täcka ett helt års skolkostnader för en familj.  Karibiska nationer som kämpar med att återhämta sig från naturkatastrofer, kan verkligen behöva de där pengarna just nu.

Det är viktigt att se världen, leva i den och uppleva den, men det är också viktigt att vi ser till att våra handlingar inte skadar någon andra”.

Översättning och anpassning : Hanna Anfelter

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.