Italien tur och retur med tåg – en långsam familjeresa genom Europa

Tredje gången gillt. Äntligen slår vi slag i saken och tar tåget tur och retur till sommarens semestervecka i ett hus på den italienska landsbygden. Anledningen till resan är en far som fyller jämnt.

Italien tur och retur med tåg

Att resa på tågsemester har flera fördelar. För det första blir transporten en del av upplevelsen när landskapet fladdrar förbi utanför fönstret. För det andra slipper du trängas i incheckningsköer. För det tredje reser du från och kommer rakt in i stadskärnorna. För det fjärde gör du både dig själv och klimatet en tjänst, då tåget släpper ut betydligt mindre koldioxid än flyget. För det femte – det är helt enkelt roligare.

Snabbversion av resan:

Stockholm–Göteborg. Göteborg–Köpenhamn. Köpenhamn–Hamburg. Nattåg Hamburg–Zürich. Zürich–Milano. Milano–Florens. Florens–Venedig. Venedig–Wien. Wien–Prag. Prag–Berlin. Nattåg Berlin–Malmö. Malmö–Stockholm.

Reflektioner:

Det jag framför allt tar med mig från resan är att familjen gillar att åka tåg. Vi hinner knappt kliva av i hemstaden innan barnen börjar prata om nästa tågluff. Ett gott betyg.

Italien är ett lätt land att resa i med barn. Det finns nästan alltid något som passar i matväg och servicepersonalen är genomgående vänligt inställd.

Tågresor ger inblick i många platser, samtidigt som besöken riskerar att bli flyktiga. Vi hinner knappt mer än känna på städerna vi stannar i innan det är dags att rulla vidare. Någon gång vill jag köpa ett Interrailkort och resa i långsammare takt, utan alltför många inplanerade stopp eller förbokade boenden.

Venedig, som jag trodde skulle vara överskattat, tog mig fullständigt med storm.

Här nedan följer en längre version av tågresan.

Läs också: Vykort från Venedig

Stockholm -Göteborg – Köpenhamn – Hamburg – Zurich

Det är juni och skolorna har precis slutat. På grund av banarbete släpper inte SJ sina biljetter från Stockholms central. Eftersom vi har en tid att passa i Italien vågar vi inte chansa, utan bokar en omväg via Göteborg. Första sträckan går därför från Stockholm till Göteborg, där vi tar in på Clarion intill stationen för en natt.

Morgonen efter åker vi vidare till Köpenhamn. Där har vi några timmar till nästa avgång och promenerar bort till Torvehallerne för lunch. Solen skiner och promenaden är behaglig.

Från Köpenhamn rullar tåget mot Hamburg. Det är mycket folk och jag är tacksam över att vi har bokade sittplatser. Tågvärden berättar att det troligen kommer bli obligatoriskt framöver för att minska trängseln på sträckan.

I Hamburg letar vi upp en restaurang nära stationen. Valet styrs inte i första hand av maten – även om den är helt okej – utan av möjligheten att ställa ifrån sig väskorna och fylla på vattenflaskorna. Paulaner Wirtshaus im Europäischen Hof är ett praktiskt ställe när tiden inte räcker för en tur in till stan mellan tågavgångarna. Mätta och belåtna kliver vi på nattåget som tar oss vidare till Zürich.

Vi har bokat två sovkupéer och delar upp oss, en vuxen och ett barn i varje. Det är minimalt med plats och något av en pärs att få in både oss själva och väskorna. Jag gör en mental anteckning om att packa lättare nästa gång. Trångt, ja – men fräscht. Till dotterns stora glädje ingår dessutom ett litet sovkit, kvällsdricka och frukost.

Zurich – Milano- Florens

Barnen sover som stockar och vi vaknar av att tågvärden knackar på med frukostbrickorna. Lagom till att de vuxna fått i sig kaffe och barnen vitt bröd med marmelad rullar vi in på Zurichs tågstation.

Det är några timmar kvar till nästa avgång och vi promenerar med väskorna rakt ut i folkvimlet och den gassande solen. Vi tar oss ner mot sjön och svalkar oss i skuggan av trädalléerna. En loppmarknad intill fångar barnens uppmärksamhet och sonen hoppas hitta en klocka. Han är inne i en James Bond-fas och ögonen lyser när vi passerar klockbutikerna längs huvudgatan.

Priserna är dock inget att leka med – klockor är dyra ting – och även matmässigt är det hutlöst. Rester av gårdagens matsäck blir lunch för min del, medan de andra nöjer sig med en korv på stationen.

Innan vi kliver på tåget mot Milano ser vi mängder av människor gå av med prideflaggor i högsta hugg. Stämningen är glad och lättsam. Vi passar på att fylla våra återanvändbara vattenflaskor vid vattenfontänen på perrongen.

Florens – Umbrien och en vecka på plats

Under färden mellan Zürich och Milano sitter vi till en början klistrade vid tågfönstret innan vi rullar in i Sankt Gotthardstunneln, världens längsta järnvägstunnel. Efter tjugo minuter öppnar landskapet upp sig igen – blå himmel, glittrande vatten och gröna berg.

I Milano byter vi tåg till Florens där vi mellanlandar en natt. Mest för att hämta ut en hyrbil, men vi får också en kväll i den historiska staden. Det är varmt, fullt av folk och köerna till glasskaféerna längs Arno ringlar långa. Vi inser snabbt att vi borde ha bokat bord, men äter till slut den lokala specialiteten gnudi med spenat och ricotta på Trattoria Santa Agostino. Därefter promenerar vi förbi mäktiga Duomo-katedralen och över medeltidsbron Ponte Vecchio, som kryllar av turister och krimskrams.

Dagen därpå hämtar vi ut hyrbilen och kör vidare till Umbrien för en vecka tillsammans med släkten. Regionen gränsar till Toscana men är betydligt lugnare och ännu lummigare.

Huset ligger inbäddat i en grönskande dalgång och har en saltvattenpool där vi svalkar oss dagarna i ända. På kvällarna samlas vi runt långbordet på altanen och äter middag som en stor italiensk familj. En dag gör vi en utflykt till Assisi, en annan njuter vi av en långsam måltid på en familjeägd agriturismo i närheten, där passionsfrukt, mynta, basilika, timjan, citroner och lime växer vilt i trädgården.

Venedig – Wien

Resan söderut handlade mest om transport. På vägen hem passar vi i stället på att göra flera stopp. Första anhalt är Venedig – kanalstaden som ofta lyfts i debatten om hållbar turism som ett avskräckande exempel. Jag hade inte väntat mig att falla pladask, men det gör jag, precis som resten av familjen.

Sonen är överlycklig när han inser att han befinner sig i staden där en av hans favoritfilmer om James Bond spelats in. Vi tillbringar timmar med att leta upp inspelningsplatser och spela in egna filmsnuttar. Vi rör oss både mitt i de stora turistströmmarna kring Markusplatsen och på villovägar där vi möter en helt annan sida av staden. Den bästa.

Från Venedig fortsätter tåget mot Wien. Sträckan är lång och tar nästan hela dagen, men dalgångarna som passerar utanför fönstret ger gott om intryck och tiden går ändå fort.

I Wien stannar vi en natt. Jag har bokat in oss på Magdas Hotel, som jag länge velat testa, och vi blir inte besvikna. Vi får ett familjerum högst upp, inrett med återbruk och sköna sängar. På kvällen äter vi middag på en kvarterskrog, promenerar genom stadsparken in mot centrum och tar kaffe och sachertårta på Hawelka, ett av stadens klassiska kaffehus. Knappt 24 timmar senare sitter vi på tåget mot Prag.

Läs också: Tre schysta tips till Wien

Wien – Prag

Prag är ett oskrivet blad för mig. Min man har bokat boendet och jag har, ska erkännas, inte läst på särskilt mycket i förväg. Men det fungerar det med.

Första kvällen promenerar vi till Karlsbron. Även här är det tätt med turister och bilden av ett resande på sparlåga visar sig inte stämma. I alla städer vi besökt har de centrala delarna kryllat av människor.

Vi åker spårvagn och besöker det bildsköna Strahovbiblioteket, som man tyvärr bara får betrakta bakom ett rep. I kaféet intill tar vi en mörk öl innan vi promenerar vidare. Vi shoppar second hand och hittar till slut en restaurang med livlig stämning för middag. Kantýna är främst en köttrestaurang med råvaror från lokala gårdar, men även jag som är vegetarian njuter av atmosfären – och av den stekta potatisen och grönsakerna. Maten serveras via självbetjäning och betalas per vikt på tallriken.

Prag- Berlin -Malmö- Stockholm

Dagarna går fort och efter två dygn är det dags att resa vidare. Från Prag till Berlin, där nattåget tar oss vidare till Malmö. Tåget avgår från Gesundbrunnen i norra Berlin, ett område med begränsat restaurangutbud. Efter en del letande hittar vi en italiensk restaurang på en bakgata och får i oss en helt okej middag.

På nattåget har vi en hytt för alla fyra, men det är varmt, skumpigt och ingen av oss sover särskilt bra.

I Malmö kliver vi av på en nästan öde station under en regntung himmel – en skarp kontrast mot myllret och värmen dagarna innan. Här stannar vi en natt hos goda vänner, tar friska dopp i havet och besöker Malmö matfestival innan vi rullar vidare hemåt med dagtåget mot Stockholm.

Text och bild: Hanna Anfelter