Italien tur och retur med tåg

Tredje gången gillt. Äntligen slår vi slag i saken och tar tåget tur och retur till sommarens semestervecka i ett hus på italienska landsbygden. En far som fyller jämt är reseanledningen.

Italien tur och retur med tåg. Att åka på tågsemester har flera fördelar. För det första blir transporten en del av resan när du ser landskapet fladdra förbi utanför fönstret. För det andra, du slipper trängas i incheckningsköer. För det tredje du åker från, och kommer rakt in i stadskärnorna. För det fjärde du gör dig själv och klimatet en tjänst då tåget släpper ut märkbart mindre koldioxid än flyget. För det femte, det är så mycket roligare.

Snabbversion av resan:

Stockholm-Göteborg. Göteborg- Köpenhamn. Köpenhamn-Hamburg. Nattåg Hamburg – Zurich. Zurich-Milano. Milano – Florens. Florens-Venedig. Venedig-Wien. Wien -Prag. Prag-Berlin. Nattåg Berlin-Malmö. Malmö -Stockholm.

Reflektioner: Det jag tar med mig främst från resan är att familjen gillar att åka tåg. Vi hann knappt kliva av i hemstaden då barnen redan började prata om en ny tågluff. Ett gott betyg.

Italien är ett lätt land att resa i med barn. Det finns nästan alltid något som passar i matväg, och servicepersonalen är vänligt inställda.

Tågresor ger inblick i flera platser, samtidigt som besöken riskerar att bli flyktiga. Vi hinner inte mer än känna på några av städerna vi stannar i innan det är dags att rulla vidare. Någon gång önskar jag köpa ett Interrail- kort och luffa på i sakta takt utan alltför många inplanerade stopp eller förbokade boenden.

Venedig som jag trodde skulle vara en överskattad stad tog mig med storm.

Läs också: Vykort från Venedig

Här nedan följer en längre version av tågresan.

Stockholm-Göteborg – Köpenhamn – Hamburg – Zurich

Det är juni och skolorna har precis slutat. På grund av banarbete släpper inte SJ sina biljetter från Stockholms central. Då vi har en tid att passa i Italien vågar vi inte chansa utan bokar en omväg via Göteborg. Första tågsträckan går med andra ord från Stockholm till Göteborg för en natt på Clarion intill tågstationen.

Morgonen efter åker vi från Göteborg till Köpenhamn. Där har vi några timmar tills nästa tåg och promenera rakt ut i Köpenhamnsvimlet. Vi tar oss till fots till Torvehallerna för lunch. Solen skiner och vi får en trevlig promenad.

Från Köpenhamn rullar tåget mot Hamburg. Det är galet med folk och tacksam att vi bokat sittplatser. Från höra från tågvärden att det kommer bli obligatoriskt framöver för att stävja trängseln på sträckan.

I Hamburg letar vi upp en restaurang i närheten av tågstationen. Valet beror inte främst på maten även om den är helt okej, utan på möjligheten att ställa ifrån sig väskorna och fylla på vattenflaskorna. Paulaner Wirtshaus im Europäischen Hof är allt som allt en praktiskt plats att tillbringa tiden på när det inte finns tid att ta sig in mot stan mellan tågavgångarna. Mätta och belåtna kliver vi på nightjeten som tar oss från Hamburg till Zurich.

Vi har bokat två sovkupéer och delar upp oss med en vuxen och ett barn i varje. Det är minimalt med plats, och något av en pärs att få in oss själva tillsammans med väskorna. Jag gör en mental minnesanteckning om att packa lättare nästa gång! Det må vara trångt men fräscht och till dotterns glädje ingår ett litet sovkit, en kvällsdricka och frukost.

Zurich – Milano- Florens

Barnen sover som stockar och vi vaknar av att tågvärden knackar på med frukostbrickorna. Lagom till att de vuxna fått i sig kaffe och barnen vitt bröd med marmelad, rullar vi in på Zurichs tågstation. Det är några timmar kvar till nästa avgång och vi promenerar med väskorna rakt ut i folkvimlet och den gassande solen. Vi tar oss ner mot sjön, svalkar oss i skuggan av trädalléerna. En loppmarknad intill får barnens uppmärksamhet och sonen hoppas fynda en klocka. Han är inne i en James Bond- fas och ögonen är stora när vi går förbi klockbutikerna längs med huvudgatan.

Priserna är dock inte att leka med, och visst klockor är dyra ting men även matmässigt är det hutlösa priser. Rester av gårdagens matsäck blir lunch för min del och resten av familjen tar en korv på stationen.

Innan vi hoppar på tåget till Florens tittar vi på människor som kommer från alla perronger med prideflaggor i högsta hugg. Det råder en härlig, glad stämning, och vi passar på att fylla våra återanvändbara vattenflaskor i vattenfontänten på perrongen.

Florens- Umbrien och en vecka på plats

Under färden mellan Zurich och Milano sitter vi till en början som klistrade mot tågfönstret innan vi åker in i St Gotthardstunneln, världens längsta tågtunnel. Det tar tjugo minuter sedan vi blickar ut på blå himmel, glittrande vatten och gröna berg igen.

I Milano byter vi tåg till Florens där vi mellanlandar en natt, mest för att hämta ut en hyrbil men vi får också en kväll i den historiska staden. Det är varmt, fullt med folk och köerna till glasskaféerna längs Arnofloden ringlar sig långa. Förstår ganska snabbt att vi borde bokat bord men Vi äter den lokala specialitén gnudi med spenat och ricotta på Trattoria Santa Agostino, promenerar förbi mästerverket Duomo-katedralen och går över medeltidsbron Ponte-Vecchio som kryllar av turister och krims-krams.

Dagen därpå hämtar vi ut en hyrbil och kör till Umbrien för en vecka i ett hus med släkten. Umbrien gränsar till Toscana, men är betydligt lugnare och än lummigare.

Huset ligger inbäddat i grönskande dalgång, har en saltvattenpool som vi svalkar oss vid dagarna långa. På kvällarna äter vi middag vid långbordet på altanen, som en stor italiensk familj. Vi gör en utflykt till Assisi en dag, en annan njuter vi av en långsam måltid på en familjeägd liten agriturismo i närheten där passionsfrukt, mynta, basilika, timjan, citroner och lime växer vilt i trädgården.

Venedig- Wien

Resan ner var mest transport, och på vägen hem passar vi på att göra några stopp. Första anhalt är Venedig. Kanalstaden som ofta lyfts fram i debatten om hållbar turism, som ett exempel på när det blir ohållbart. Inte trodde jag att jag skulle falla pladask för den, men det gör jag precis som resten av familjen. Sonen är överlycklig då han förstår att han befinner sig i staden där en av hans favorit James Bond -filmer utspelar sig och vi tillbringar timmar åt att leta upp platserna och spela in egna filmsnuttar. Vi hamnar mitt i de stora turistströmmarna kring Markusplatsen, men kommer också på villovägar och ser en annan sida av staden. Den bästa sidan.

Läs mer om det här: Vykort från Venedig

Från Venedig rullar tåget vidare till Wien. Sträckan är lång, och tar nästan hela dagen. Dalgången som fladdrar förbi utanför fönstret ger mycket att titta på och tiden går ändå fort.

I Wien stannar vi i en natt. Jag har bokat in oss på Magdas hotel som jag har velat testa länge och vi blir inte besvikna. Får ett familjerum högst upp inrett med återbruk och sköna sängar. Vi äter middag på kvarterskrog i närheten av hotellet, promenerar genom stadsparken in till centrum, och tar en kaffe och scharwarldtårta på Hawelskas, ett av Wiens många klassiska kaffehus. Knappt 24 timmar senare hoppar vi på tåget i riktning Prag.   

Läs också: Tre schysta tips till Wien

Wien -Prag

Prag är ett oskrivet blad i min bok. Min man har bokat boendet och jag har inte kollat upp mycket i förväg ska erkännas. Men det blir bra det med. Till landmärket Karlsbron promenerar vi första kvällen. Återigen är det turisttätt och informationen om att resandet skulle befinna sig på sparlåga verkar inte stämma. I alla städer vi varit hittills har det kryllat av turister i de centrala stadsdelarna.

Vi åker spårvagn, besöker bildsköna Strahov-biblioteket, som man tyvärr inte får igår in i utan betrakta bakom ett tillträde förbjude-snöre. Vi stannar för en munköl i kaféet intill och promenerar tillbaka. Shoppar second hand, och hittar en restaurang med livlig atmosfär till middag. Kantyna är främst en köttrestaurang med kött från lokala gårdar men även jag njuter av atmosfären och den stekta potatisen och grönsakerna. Det är självbetjäning och du betalar per vikt som du lägger upp på tallriken.

Prag- Berlin -Malmö- Stockholm

Dagarna går fort och efter två dygn drar vi vidare. Från Prag till Berlin där nattåget tar oss till Malmö. Tåget går från Gesundbrunnen, i norra delen av Berlin där det inte finns något vidare utbud av restauranger. Vi hittar efter lite möda en italiensk restaurang på en bakgata och vi får i oss en helt okej middag. På nattåget har vi en hytt för alla fyra men det är varmt, skumpigt och ingen av oss sover vidare bra.

I Malmö kliver vi av på en nästan öde tågstation under en regntung himmel. Stor kontrast till myllret och värmen de senaste dagarna. Här stannar vi en natt och hälsar på goda vänner i, hinner med friska dopp i havet och går på Malmö matfestival, innan vi rullar hemåt med dagtåget till Stockholm.

Text och bild: Hanna Anfelter