Sociala medier kan vara förrädiskt

Sociala medier kan vara förrädiskt. Vad lite vi vet egentligen och vad viktigt det är att vi är ärliga och transparenta. Lycka ligger inte framgång, och bakom varje konto finns en människa.

Är i chock. Fick just veta att den vackra människan bakom Vandringsbloggen har tagit sitt liv. Förstår bokstavligen ingenting. Jag kände henne inte, men visste om henne. Träffade henne en gång på en workshop, har sett henne på sociala medier och hört talas om henne i flera olika sammanhang. Kändes som jag hade koll på henne fast vi inte kände varandra. Det märkliga med sociala medier. Man tror nästan man känner någon som man egentligen aldrig har träffat. Jag har vid flera tillfällen tänkt att jag ska höra av mig till henne och fråga om en intervju till Reform Travel, men aldrig kommit till skott. Och nu är det för sent.

Jag fattade först inte. I mitt nätverk är det flera som under dagen har delat bilder där de refererar till Vandringsbloggen och säger att vi måste prata mer om psykisk ohälsa. Jag tänkte att hon måste ha skrivit något väldigt viktigt och inspirerande, och gick in på hennes Instagramkonto för att kolla vad det var. Men istället för en text av henne möttes jag av en alltid lika vacker bild på Angeliqa med den fruktansvärt sorgliga bildtexten, ” Det är med svår sorg vi måste meddela att vår älskade Angeliqa har tagit sitt liv”.

Fast jag inte kände henne, bara kände till henne, blir jag så fruktansvärt ledsen. Det är så sorgligt. En människa som utåt sett verkade lycklig. Verkade ha allt. En människa som levde sin dröm. Som hade sagt upp sig från ett toppjobb för att på heltid vara ute i naturen och vandra, skriva och fota. Vad lite man vet. Nästan så jag skäms.

Jag har själv aldrig drabbats av psykisk ohälsa på det viset. Visst jag har mått dåligt och mår fortfarande dåligt ibland. Jag höll på att gå in i väggen en gång, men jag hade tur och jag föll inte så hårt. Nu, med egna företaget, tvivlar jag på mig själv med jämna mellanrum, och tappar självförtroendet. Undrar vad jag egentligen håller på med, blickar avundsjukt på alla andra som verkar så lyckade, har fler följare. Men vad vet jag. Lyckan sitter inte i framgång. Jag vet det och ändå är det så lätt att snegla på andra och samtidigt tvivla. På sig själv, på vad man gör, på allt egentligen.

Men jag har aldrig nått botten. Jag har aldrig funderat på att ta mitt liv, och jag kan inte på något sätt säga att jag vet hur det känns att vilja det. Det enda jag vet är att varje gång ett liv släcks är det en stor sorg för hela mänskligheten. Jag kände inte Angeliqa men jag hade stor respekt för henne som person och hennes jobb, och även om jag inte kände henne sörjer jag hennes bortgång. Det känns bara så fruktansvärt sorgligt.
Mina tankar går till alla hennes nära och kära.

xxx/Hanna

Tags:

  • Show Comments (0)

Your email address will not be published. Required fields are marked *

comment *

  • name *

  • email *

  • website *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like

Oslo, en ny bekantskap och årets europeiska gröna huvudstad

Tack Oslo för den här gången. Alltid lika kul att stifta bekantskap med en ...

Jag påverkas av debatten och drar mig för att flyga

Jag påverkas av debatten och drar mig för att flyga. Även om jag inte ...

Tågluff med barn genom Europa

Trots en del förseningar och rastlösa barn, är det en behaglig känsla att rulla ...