Tågluff med barnen genom Frankrike. Allt går som på räls, både bokstavligen och i verkligheten. Vi stannar till i Paris på vägen ner och i Montpellier på hemvägen från Banyuls-sur-Mer, den gamla fiskebyn där smugglare gömde stöldgods i grottor längs kusten, och där några passionerade företagare idag verkar hållbart.
Min dotter tittar ut över den tyska landsbygden som flimrar förbi. Med rufsigt hår och nyvaken blick sträcker hon sig långsamt, som en katt. Tidig morgon, tyst i hytten förutom ett svagt mummel från korridoren och tågvagnarnas dunk mot rälsen. Hon sitter stilla en lång stund, vänder sig sedan mot mig med ett stort leende och säger: ”Mamma, jag älskar att resa.”
Det här är hennes fjärde tågluff. Kvällen innan gjorde hon sig snabbt hemmastadd i sovkupén. Knappt har tåget rullat ut från Stockholm innan middagen är uppäten och hon kryper ner i sängen, knackar godnatt till sin bror och pappa som sover i kupén bredvid. Snart hörs ett jämnt snusande från överslafen i takt med tågets vaggande.
Enligt tidtabellen kommer vi fram till Hamburg, där himlen är lika regntung som i Stockholm. Men det gör inget. Efter en frukost på stationsbageriet, där kön ringlar sig lång, rullar vi vidare mot Paris.
Ett dygn i Paris på vägen till havet
Vi har lyckats boka rum på samma hotell som under vår första tågluff 2018. Det känns nästan som att komma hem. Barnen rusar direkt till ”deras rum”, där allt är sig likt: en säng, ett bord, en stol och genom fönstret skymtar toppen av Eiffeltornet.
Försommarvärmen och fotbolls-EM lockar oss ut direkt för mat och match. Kyparen på brasseriet blir glad när han hör att vi är från Sverige – han pluggar datateknik i Jönköping och är hemma och jobbar under sommaren.
Mätta och nöjda (vinst för Frankrike!) vandrar vi vidare och hamnar utanför Giacomettis ateljé, som har öppet hus just ikväll. Med ett glas bubbel i handen tittar vi på de trådsmala bronsstatyerna och skisserna, i sällskap av konstintresserade parisare.
Heldag på stan
Paris är alltid en bra idé. Utrustade med promenadskor och bussbiljetter hinner vi med allt: obligatorisk bild framför Eiffeltornet, en snabb sväng på Champs Elysées (som vi snabbt ångrar bland all kommers), Sacré Coeur och second hand-shopping. Dagen går fort, men längtan till sol och bad i söder är stark.
Mot Medelhavet
Efter en klassisk fransk frukost med baguette, croissant, smör och marmelad tar vi TGV:n ner till Banyuls-sur-Mer, en liten fiskeby intill berg och hav med cirka 4 000 invånare, nära den spanska gränsen längs Côte Vermeille.
Grannstaden Collioure, utsedd till Frankrikes vackraste stad 2024, lockar fler besökare, medan Banyuls-sur-Mer fylls av en handfull tågluffande turister.
Lugna dagar bland berg och hav
Vår franska värd möter upp oss vid ett stenhus med blå port nära stationen. Lägenheten är över förväntan: två våningar, varsitt rum till barnen, utrustat kök och framförallt en takterrass med panoramavy över det glittrande havet och svalorna som flyger över hustaken.
Skavet med Airbnb håller jag för mig själv, med viss acceptans att allt inte kan vara perfekt. Värden, som bor själv i byn, tog över lägenheten efter sina föräldrar. Dagarna tillbringas mest på stenstranden, ackompanjerade av vågornas skvalp. En klippkant ger skön skugga. Historien berättar att kustens grottor förr var gömställen för smugglarnas stöldgods – i dag är det vin och turism som driver ekonomin.
Lokala eldsjälar
Alla gillar inte turister. Vid en aperitif på Café Coves berättar Lucio, ursprungligen från Lyon, att han tillsammans med andra lokala eldsjälar driver sin verksamhet efter egna principer – det viktigaste är livsglädjen och den lokala samverkan. Menyn består av smårätter tillagade på säsongens lokala råvaror, gärna ackompanjerat av traktens naturviner.
– Den som önskar läsk eller halvfabrikat ombedes vänligt men bestämt besöka en annan adress, säger han med eftertryck.
Hantverksbröd och andra lokala specialiteter
Brödet köper vi varje morgon hos det lilla ekologiska bageriet några gator bort. Bagaren Caroline Fernandez bakar endast med kulturspannmål från lokala kvarnar. Syftet är dubbelt förklarar hon: gott och hälsosamt bröd, och ökad medvetenhet om hållbar matproduktion.
En kväll leker min dotter och bagardottern på restaurangen intill pappans naturvinkällare, medan vi äter små hantverkstapas tillagade på lokala råvaror. De talar inte samma språk, men kommunicerar med gester och Google Translate.
Kastellansk festival vid strandpromenaden
Längs strandpromenaden pågår en lokal festival med katalansk musik. På torget intill sker ett mänskligt tornbygge, en så kallad Castell. En tradition upptagen på Unescos världsarvslista. Det är minst sagt imponerande. En man bredvid mig i folksamlingen ser min förskräckta min då en tjej, inte äldre än min dotter, klättrar flera kroppar upp:
– Ingen fara, säger han. År av övning gör det säkert!
Skyddad flora och fauna på havsmuseet Biodiversarium
En regnig morgon besöker vi Biodiversarium, ett marint museum och forskningscenter knutet till Sorbonneuniversitetet. Här uppmärksammas plastproblematiken, och akvarier visar skyddad flora och fauna. Vi fastnar länge vid en ensam bläckfisk och de hypnotiskt svävande maneterna.
Montpellier, stadspuls igen innan hemfärd
Nästa dag skiner solen igen och det har blivit dags att packa ihop.
På hemvägen stannar vi några nätter i Montpellier. Solen får luften att dallra. Vi checkar in på ett ekohotell nära stationen och strosar i smala gränder med ljusa fasader, äter på små familjära restauranger, shoppar second hand, besöker världens äldsta läkarfakultet och botaniska trädgården. Sista kvällen ser vi EM-finalen tillsammans med tusentals fans på stadens torg.
Tacksamhet och vemod går hand i hand när vi lämnar södra Frankrike. Som min dotter säger på nattåget hem: ”Önskar vi var på väg ut i Europa, inte på väg hem.”
Text och bild: Hanna Anfelter