Tågluff med barn genom Europa

Trots en del förseningar och rastlösa barn, är det en behaglig känsla att rulla fram genom Europa och se det skiftande landskapet flimra förbi utanför tågfönstret. Sommarens tågäventyr var det första, men definitivt inte det sista.

När min mamma berättade att hon hade hyrt ett hus i södra Portugal som hon ville bjuda ner alla barn och barnbarn till i sommar tänkte jag direkt att jag ville tågluffa dit och inte flyga. Efter en diskussion med min man kom vi fram till en kompromiss. Tåg ner och flyg hem. Sagt och gjort. Jag kontaktade Resebutiken i Kalmar, specialiserade på tågresor, och bad de att hjälpa oss med en passande rutt från Stockholm till Loulé i södra Portugal, för två vuxna och två barn i åldrarna fyra och sju år. Barnen blev minst sagt besvikna när jag berättade att vi skulle tågluffa. De ville flyga precis som sina kusiner, mostrar och mormor, men med facit i hand blev det ett mycket uppskattat äventyr för både stora och små och ett minne för livet.

Bye Bye Stockholm.

Etapp 1. Stockholm – Köpenhamn. Köpenhamn- Hamburg.

Vi reste från Stockholms Centralstation en fredagsmorgon i juni. Tåget var (som alltid höll jag på säga) försenat med trettio minuter och vi tänkte tyst för oss själva att så här kommer det bara vara i Sverige men där hade vi fel. Vartenda  tåg på hela rutten var på ett eller annat sätt försenat. Men det var vi lyckligt ovetandes om där och då när vi till slut rullade ut från Centralstationen i riktning mot Köpenhamn där det första bytet skulle ske. Men det visade sig också vara fel för när vi närmar oss Malmö får jag ett sms om att tåget inte kan köra över till Köpenhamn utan att vi måste gå av i Malmö och ta Öresundståget sista sträckan. Det var inte särskilt uppskattat för det var en redig trängsel på perrongen i Malmö och vi lyckades med nöd och näppe ta oss ombord med två barn och väskor.

I Köpenhamn hade vi en dryg timmes väntan till tågbytet mot Hamburg. Vi hade ätit matsäck på första tågsträckan men vi var hungriga och begav oss ut mittemot stationen, till Tivolis mathall där jag handlade en ekologisk sallad och kaffe. Jag påmindes om hur lätt det är att hitta bra, god ekologisk mat i Köpenhamn. Med mig från Stockholm hade jag min återanvändningsbara kaffekopp och en sked och gaffel i ett som jag hade användning av längs hela resan.  Vi hade också med oss våra återanvändningsbara vattenflaskor som vi fyllde på med kranvatten vid varje stopp.

På färjan mellan Danmark och Tyskland passar vi på att ta en nypa frisk luft.

Mellan Rödby och Puttgarden körde tåget på en färja och alla fick kliva av och gå upp på däck. Det var skönt för barnen att få springa av sig lite och få en nypa frisk luft. Klockan åtta på kvällen var vi framme i Hamburg. På inrådan från resebutiken hade vi bokat en hotellnatt här istället för att ta nattåget till Paris då det innebar ett byte mitt i natten, vilket inte vi inte tyckte var optimalt med två barn. För enkelhetens skull hade jag hade bokat ett familjerum på ett hotell nära stationen via sajten Bookdifferent där man, om det inte finns ett certifierat hotell just där du vill bo, kan välja hotell utifrån klimatavtrycket. Det blev definitivt inte det charmigaste hotellet men det hade lågt klimatavtryck och fyllde sitt syfte, låg vid stationen och hade rena sängar där vi kunde sova några timmar.

Det är en härlig känsla att sitta på ett tåg som tuffar framåt genom olika länder och olika landskap.

Etapp 2. Hamburg- Mannheim. Mannheim – Paris.

På grund av banbygge skulle tåget från Hamburg gå en timme tidigare än planerat så vi steg upp tidigt, köpte med oss frukost då det var för tidigt för att äta frukost på hotellet, och såg fram emot dagens etapp till Paris med byte i Mannheim. Men när vi kom ner på perrongen visade det sig att tåget var försenat. Till en början med tio minuter, sedan en kvart, tjugo minuter och slutligen nästan en timme. Reser man själv är det mer lätthanterligt, med två trötta barn lite svårare, men vi åt frukosten på perrongen och frånsett lite tjat om när tåget egentligen skulle gå, kom vi till slut iväg från Hamburg och förseningen glömdes snabbt bort.  Från fönstret såg vi gamla borgar och öppna fält och barnen ritade, spelade lite och lekte med sina nedpackade saker.

I Paris checkade vi in på ett ekohotell som lånar ut cyklar till alla gäster.

I Mannheim klev vi av, åt lunch på stationen (även här hittade jag ett ekologiskt salladskafé) och åkte vidare till Paris med ett ytterligare försenat tåg.  I Paris pausade vi tågåkandet och bodde över två nätter på ett ekohotell som låg ett stenkast från tågstationen Montparnassse (därifrån vi sedan åkte vidare söderut), och intill en mysig gågata kantad av ost-, bröd- fruktbutiker, kaféer och restauranger. Priset för våra två hotellnätter i Paris var i princip detsamma som en natt i Hamburg. Dessutom ingick en hundraprocentigt ekologisk frukost i priset, och cyklar. Tyvärr hade de inga barnsadlar så vi tog oss runt med tunnelbana och buss. Det första min dotter säger när vi kliver av tåget är att hon vill se Eiffeltornet. Jag förklarar att det är en bit bort och att vi ska åka dit dagen därpå men det nöjer hon sig inte med. För henne är Paris lika med Eiffeltornet och hon vill se det på en gång. Snacka därför om lyckan när vi kommer in på hotellrummet och inser att man ser toppen av Eiffeltornet från vår franska hotellbalkong!  Dagen efter är det dags att se det på riktigt. Vi är på plats i hyfsat god tid och behöver bara köa en halvtimme. Barnen orkar gå upp till andra vången och är riktigt imponerade av upplevelsen. Därifrån kan man inte gå högre utan bara åka en hiss som vi tar till tredje våningen. Det kittlar i magen när man ser hur hissen åker uppåt och uppåt. På toppen bevittnar vi hur en man friar till sin flickvän och alla applåderar.

Eiffeltornet i all sin prakt.

Etapp 3. Paris – Hendaye. Hendaye- San Sebastian.

Efter två nätter i Paris fortsatte resan söderut. Med tanke på att hotellet låg så pass nära tågstationen promenerade vi från hotellet till Montparnasse där vi med trettio minuters försening rullade iväg i riktning mot Hendaye. Vi åkte förbi både Bordeaux, Biarritz och Saint Jean de Luz, med sina vackra baskiska hus och havet i bakgrunden. I Hendaye gick vi av och bytte till ett modernt pendeltåg som dagligen kör sträckan Hendaye – San Sebastian en gång i halvtimmen. Här funkade inte Interrail-kortet utan vi fick köpa biljetter i en maskin på stationen.

Molnigt väder hindrar inte badsugna barn.

I San Sebastian var det dags att bo på Airbnb för första gången. Vi fick en hel lägenhet för oss själva med två stora sovrum, privata badrum, kök och vardagsrum. Läget var idealiskt, ett stenkast från stranden och Gamla stan med alla sina pinxtosbarer. Det var grått och dimmigt när vi kom fram med det hindrade inte barnen från att vilja bada så det två dagar som vi var här hängde vi mest på stranden, åkte karusell och åt god mat. Sista dagen sken solen från en knallblå himmel och vi hade tur att få göra en sen check-out från lägenheten och kunde därmed vara på stranden hela dagen innan vi gick tillbaka, duschade, packade ihop och gjorde oss redo för sista etappen, San Sebastian- Lissabon med nattåg.

När solen tittar fram fylls stranden i San Sebastian med folk.

Etapp 4. San- Sebastian-Lissabon. Lissabon-Loulé.

Nattåget gick klockan 19.00 från San Sebastian. Även här kunde promenera från rummet till stationen. Vi reste lätt med endast två väskor och barnen var jätteduktiga på att gå.  Alla tåg vi hittills hade åkt med var moderna med wifi ombord (även om det inte alltid funkade), sköna säten och en bistro med ett hyfsat utbud. På TGV-tåget från Paris till Hendaye köpte jag en kaffe och höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag skulle betala, femtio kronor styck för en dubbel espresso! Mannen bakom kassan skämdes nästan för priset och förklarade ursäktande att det var för att vi åkte ett TGV-tåg.

Nattåget till Lissabon var av en helt annan karaktär. Det kändes som vi gjort en tidsresa bakåt i tiden och landat i sjuttiotalet. Spartanska hytter, beigebruna toner och en bistrovagn där inte fanns mycket mer än några små mackor eller en kött eller fiskrätt att välja på. Inte helt optimalt för en vegetarian som jag, eller vegan för den delen. Ett tips är att äta innan eller ta med matsäck. Det hade vi inte gjort så jag valde fiskrätten. Inte för dess kulinariska upplevelse utan enbart för att bli mätt. Däremot var utsikten från bistrovagnen magisk. Vi åkte förbi stora grönskande dalsänkor, och personalen var mycket trevlig och konverserade med oss trots språkbrister. Han kunde ingen engelska och vi ingen portugisiska. När vi ätit klart kom konduktören och förvandlade vår kupé till en sovkupé. Det fanns ingen fyrbäddskupe utan vi tog varsitt barn och bäddade ner oss för natten. Min dotter sa att hon tyckte att det kändes pirrigt att sova på ett tåg men det hindrade henne inte från att snabbt falla i sömn till tågets rytmiska dunkande. Själv hade jag jättesvårt att somna. Jag hade förställt mig att tåget skulle rulla framåt i sakta, lugn takt men det svängde och girade och lät väldigt mycket, och det blev inte många timmars sömn den natten.

 

 

Enligt tidtabellen skulle vi vara framme i Lissabon tjugo över sju kommande morgon men när vi vaknade av väckarklockan och kom ut redo ur kupén visade det sig att vi var nästan en timme försenade. Vi blev lite stressade och var rädda att vi inte skulle hinna med anknytningen i Lissabon för enligt vår Resebutiken hemma i Sverige hade det inte gått att boka biljetter i förväg så vi behövde kliva av och köpa biljetter på stationen. Tur i oturen var anslutningståget också försenat på grund av ett oväder som hade dragit in under natten så vi hann både köpa biljetter och frukost på stationen. Sen rullade det sista tåget för den här gången in på stationen och vi åkte i riktning mot Faro och Loulé i södra Portugal. Det kändes vemodigt att veta att tågäventyret var över men framme i Loulé väntade ett nytt äventyr. Familjesemester i ett fantastiskt vackert gammal hus med över hundra år på nacken med utsikt över gröna kullar och med havet i fjärran. Men det är en annan berättelse.

Green Love/Hanna

 

Editors Note: Den här var första gången som jag tågluffade men definitivt inte den sista. Känslan av att kliva på och komma fram direkt i staden och slippa transfer till och från flygplatser, check-in och passering genomsäkerhetskontroller är underbar, och för den som undrar över priset: Sammanlagt kostade tågäventyret (exklusive boende och mat), det vill säga femdagars Interrailkort och platsbiljetter för två vuxna och två barn 7 500 kronor. (Vi passade på att beställa Interrailkorten under en kampanjperiod och fick 25 procent rabatt). 

 

 

Tags:

  • Show Comments (2)

  • Fredrik Sandbeg

    Kul att läsa om en modern tågluff. Det är verkligen skillnad att resa med tåg. Man “reser”, det gör man inte med flyg. Det finns en ny svensk roadtrip-roman om att tågluffa. Hippiespåret, mer äventyrligt än att resa med barn kanske, men roligt, spännande och mycket igenkännande för de som gillar att resa utan att flyga. (Hippiespåret, kommer från engelskans The Hippietrail dvs vägen från Europa till Goa som hippes en gång åkte)

    • reform

      Hej! vad kul, Tack för att du läser! Ja det var en härlig upplevelse som jag gärna gör om. Tack för tipset, det ska jag kolla upp. /Hanna

Your email address will not be published. Required fields are marked *

comment *

  • name *

  • email *

  • website *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like

På upptäcktsfärd i Indonesien

Blank natt, indonesisk massage, tåg genom Java och ankomst till Yogyakarta. Jag är för ...

På upptäcktsfärd i Indonesien – del 2

Bilköer, en grön oas och galet god glass. Full rulle och lite tid att skriva. ...

Är det en rättighet att resa?

På himlen syns spår efter flygplan som flyger kors och tvärs. För några år ...