Att upptäcka en ny del av Sverige börjar bli en familjetradition. Det började med Gotland, fortsatte med Omberg och höstlovet 2020 bestämde vi oss för att utforska okänd mark runt Vänern. Med nedslag i Tiveden och Upperud börjar resan i Örebro. Läs om en familjesemester runt Vänern.
Första etappen – Örebro och vegetarisk lunch
Vi packar bilen och kör mot Örebro. Innan avfärd har vi letat efter ett bra lunchställe som serverar vegetarisk mat lagad på lokala, gärna ekologiska, råvaror. Lättare sagt än gjort, men till slut hittar vi ett och ställer in adressen i gps:en.
På plats är det glest med folk och vi beställer dagens lunch på Gro, en klimatsmart restaurang med vegetariskt i fokus. Maten är helt okej, men när jag läser menyn på griffeltavlan anar jag att det här nog är ett ställe som gör sig allra bäst kvällstid.
Eftersom det är första gången vi är i Örebro – och slottet ligger ett stenkast bort – bestämmer vi oss för att ta en titt. Alla höstlovsguidningar är fullbokade, men översta våningen är öppen och inträdet gratis. Vi ser Jan Håfströms utställning, barnen går en kort tipsrunda och målar teckningar.
Boende vid Göta kanal – Norrqvarns slussar
Sedan kör vi vidare mot platsen där vi ska bo i två nätter. Vi kommer fram efter mörkrets inbrott. Parkeringen är mer eller mindre tom.
Norrqvarns slussar ligger vid Göta kanal, en bit från affärer och samhällen. Vi har glömt att förboka middag, men den trevliga hotellchefen som tar emot oss säger att han ska se vad han kan göra.
En timme senare sitter vi i matsalen med tända ljus och låg musik. Jag får ugnsbakad palsternacka och barnen viltköttbullar med potatismos. Mätta och belåtna går vi upp till familjerummet högst upp i huset. Ett långsmalt rum med platsbyggd våningssäng för fyra i ena änden och badrum i den andra. Vi sover helt okej, även om nederdelen av sängen är något smal för två vuxna vana vid bredare marginaler.
Vandring i Tivedens Nationalpark
Målet med första etappen är Tivedens nationalpark. Efter en rejäl hotellfrukost med kravmärkt kaffe och hembakat bröd ger vi oss av mot de trolska skogarna. Här finns leder i alla längder. Med två barn, 10 och 6 år, väljer vi rundan till Stora och Lilla Trollkyrkan, som slingrar sig mellan parkens två berg.
Vi stegar fram bland stockar och sten. Bitvis är det brant uppför och de små benen kämpar tappert. Det gnälls lite om matsäck, men snart försvinner allt i fascinationen över åldrade trädstammar, porlande vattendrag, enorma stenblock och branta stigar. Fyra timmar senare är vi runt – trötta och nöjda.
Middag i Mariestad – lokala smaker vid Vänern
På kvällen kör vi mot Mariestad för middag. Efter rekommendation från hotellets köksmästare har vi bokat bord på Sill & dynamit. Väl framme inser vi att det kanske var överkurs – vi är helt ensamma i restaurangen – men det hindrar oss inte från att njuta.
Här lagas mat på lokala råvaror i säsong och de brygger även sin egen öl, Esplanad. Servicen är varm och okomplicerad och de justerar utan problem finsmakarmenyn efter barnens önskemål.
Andra etappen boende i Silo
Nästa mål är Upperud 9:9, ett unikt boende i en gammal silo som jag hört talas om via fotografen Sara Arnald och podden Tur & retur. Vägen runt Vänern är vacker. Vi kör längs Kinnekullevägen, stannar för utsikt, köper nybakta bullar på Caféet på Klostret och fortsätter förbi de dramatiska klipporna vid Halle- och Hunneberg.
När mörkret faller rullar vi in vid silon där Kerstin väntar med nycklar och praktisk information. Det är hon och hennes familj som driver verksamheten, med stark lokal förankring.
Boende i Silo – Upperud 9:9
När vi kliver in i hörnrummet med fönster mot Dalslands kanal känns det som att komma hem. Högt i tak, ljus och rymd. Rummet är fördelat på två våningar: ett sovloft med fyra sängar och en umgängesdel med litet kök och läsfåtölj. Enkel, genomtänkt inredning med lokal konst, gröna växter och hyllor fyllda med böcker och sällskapsspel.
Det är dock lyhört mellan rummen – väggarna av liggande plank släpper igenom minsta ljud – men sängarna är fantastiskt sköna.
Frukost, morgondopp och stilla kanal
Vi äter middag på rummet och har handlat pasta och tillbehör i den lilla Konsumbutiken på andra sidan vattnet. Så här års är matutbudet begränsat i området. Däremot serveras frukost i kaféet i silons nederdel, och den är en fröjd – två morgnar i rad.
Gårdsyoghurt, bär från de dalsländska skogarna, ekologiskt surdegsbröd, hemgjord marmelad, lokala ekoägg, äppelmust och kaffe. Innan frukost tar jag ett morgondopp från bryggan. På sommaren sjuder platsen av liv, men nu guppar bara en ensam eka i de krusningar jag skapar.
Konstmuseum, akvedukt och naturreservat
Vid frukosten pratar jag med fotografen Malin Robertsson, uppväxt i trakten. Hon tipsar om naturreservat i området och berättar att flera skogsscener i Ronjafilmerna spelades in här. Efter att nyligen ha sett om filmen med dottern känns valet självklart.
Men först besöker vi Dalslands konstmuseum, Håveruds akvedukt och ett naturreservat vid Vänerns kant – precis i tid för att se solen gå ner och färga himlen rosa.
Läs också: 10 tips till Dalsland
Ronjaskogar, kolbullar och hemfärd
Andra dagen har dimman lagt sig som ett lock över silon och Dalsland. Efter frukost och morgondopp checkar vi ut och sätter oss i bilen i riktning mot Sörknattens naturreservat. Området är kuperat och vädret sådär, så det blir en kortare vandring. Vi rör oss över de kala bergsryggarna – knattarna – täckta av mossa, korsar en spångad bäck och klättrar upp igen. Barnen förtrollar sig i skogen och härmar det berömda vårskriket. Jag hade gärna stannat betydligt längre bland mossan och de knotiga granarna för lyssna och spana på fåglar. Här trivs visst både nattskärra, storlom, smålom och tretåig hackspett.
Efter en dryg timme vänder vi tillbaka och sätter av mot Not Quite och det gamla pappersbruket Fengersfors. Det mesta är stängt i lågsäsong – som det white guide-omnämnda kaféet, konstnärsatéljerna, butiken och konsthallen- men vi strosar runt på området och tittar på de gamla tegelbyggnaderna och konstverken utomhus. Vi har turen att pricka in öppettiderna hos Brukets godaste – ett litet ekologiskt surdegsbageri. Lunchmackor, bullar och till och med bullar bakade med aktivt kol slinker ner.
Mätta och belåtna rundar vi av vårt familjeäventyr runt Vänern. Redan i bilen börjar vi prata om vilken del av Sverige som står näst på tur att upptäckas.
Text och bild: Hanna Anfelter
Startbild: Mikael Svensson/Livet vid Vänern