En annan sida av Gotland och Fårö

Jag tillhör en liten skara som knappt har varit på Gotland sommartid. Istället är det under lågsäsong när vinden blåser kargt och havet stormar som jag oftast anländer med båten från Nynäshamn till öjn. Det passar mig perfekt. Ingen trängsel, bara de bästa lokala haken öppna och naturens råhet så långt ögat når.

Det är lätt att förälska sig i Visbys silhuetter.

Vi anländer till öjn en mörk kväll i oktober. Vågorna slår höga och det blåser kraftigt. Det är inte den lättaste uppgiften för kaptenen att få båten i hamn. Så länge vi har varit ute till havs har vi inte märkt så mycket av ovädret, men nu gungar båten kraftigt från sida till sida och jackor och bestick flyger från borden innan motorerna till slut stannar och det blir lugnt.
Vi sätter oss i bilen och kör av båten. Det är mörkt och ruggigt och för en bråkdels sekund slås jag av en känsla av att aldrig komma härifrån. Att vi är fast på ön för all framtid och avskärmade från resten av världen. Känslan håller dock inte i sig så länge utan släpper när vi rullar längs med ringmuren och ser de vackra vita stenputsade husen. Det lyser varmt i fönstren och jag växlar snabbt över till tanken på att man skulle kunna bo här! Min son får mig dock att lova att inte säga det en enda gång under resan utan vi är bara här för att hälsa på några vänner, umgås och njuta av ett lugnt, stilla och genuint Gotland off season.

Under lågsäsong är den berömda Almedalsparken, bara en vanlig park.

Första dagen tillbringar vi i Visby. Stormen har gjort att alla båtar är inställda och vågorna slår flera meter över Visby hamn och är nära på att ta med sig alla bilar som står parkerade vid kajen  ner i djupet. Vi trotsar vinden och promenerar runt hela ringmuren, stannar en stund i lekparken vid Almedalsparken innan vi går in och värmer oss på biblioteket. Lunch äter vi på crêperiet som lagar redigt stora crêpes inspirerade av lokala smaker.

Visbys kullerstensgator är mysiga att promenera runt på.

Dagen efter rullar vi norröver i riktning mot Fårö. Vi stannar till på Furillen och beundrar det råa, karga landskapet och de coola betongbyggnaderna. Vi är i princip ensamma och det mesta ser stängt ut men det är kul att få en verklig bild av platsen som har figurerat i så många modetidningar och resereportage.

Fabriken Furillen är ett hotell beläget på nordöstra delen av Gotland och är en populär plats för modeplåtningar.

Vi kör vidare på tomma vägar längs med åkrar och öppna fält. Så når vi Fårösund. Innan det är dags att åka över Sundet äter vi lunch på Café Maffen. Ett litet hemtrevligt kafé som är öppet året runt och där det råder lunchrusch. Linda Lindholm som driver kaféet är själv för dagen och har mycket att göra, men anstränger sig för att ge alla en så pass bra service som möjligt.  Vi slår oss ner och njuter av god och redig hemlagad mat. Pajer, lasagner, sallader och varma smörgåsar. Kaféet bidrar till sysselsättning på ön och arbetar med social hållbarhet genom att vara en del av nätverket ”Tillsammans på norr”, ett nätverk som bildades 2015 för att välkomna asylsökande och de med uppehållstillstånd till norra Gotland.

På Cafe Maffen kan du njuta av redig mat och hemlagat fika.

Mätta och belåtna sätter vi oss i bilarna igen och åker på färjan som fem minuter senare släpper av oss på Fårö. Jag har vant mig ölivet så känslan som infann sig när vi kom till ”fastlandet” som Fåröborna kallar Gotland infinner sig inte igen utan nu ser jag med spänning fram emot att upptäcka en helt ny plats. Bergman och raukarnas land. Om Gotland var tomt på folk är det inget mot hur det är här. Vi möter knappt en själ när vi kör mot naturreservatet Digerhuvud, Fårös kända landmärke och Sveriges största sammanhängande raukområde. Solen står redan lågt på himlen när vi klättrar runt bland raukarna och kastar ett guldrosa skimmer över kalkstensstenpelarna.

Digerhuvud Naturreservat samlar Sveriges längsta sammanhängande raukområde.
I Langhammers naturreservat står den berömda rauken som ser ut som en gubbe i profil.

När solen har sjunkit som en klotröd boll i horisonten och det är kolsvart ute lämnar vi raukarna och kör mot Slow Train bed and breakfast. Det var ett av de få ställen som jag lyckades hitta när jag sökte boende på Fårö off season och som lockade med sin franska touch. Vi är i princip de enda gästerna och får en helt egen liten stuga som ligger med fri utsikt mot havet som vi bara hör i mörkret, men inte ser. Frukosten, som överträffar våra förväntningar serveras inne i Elsie’s kafé, i huvudbyggnaden. En varsin uppdukad bricka med ekologisk juice, hembakat bröd, yoghurt med färska bär och apelsinsallad med granatäpplen. I bakgrunden spelas jazz och förhöjer stämningen.

Frukosten på Slow Train överträffar våra förväntningar. Både vackert och väldigt gott!.

När vi känner oss mätta och belåtna promenerar vi runt lite på markerna. Intill hotellet ligger Kutens bensin, ett omåttligt populärt mat- och konsertställe under sommarhalvåret. Det är grått ute men vinden har lagt sig och det är milt väder. Vi packar ihop, checkar ut och beger oss mot skogen. Vi har hört att det ska finnas svamp och mycket riktigt får vi ihop en liten påse med Fårötrattisar.

På Kutens Bensin serveras det crêpes och bjuds på konstarter. I somras stod bland annat Ebbot Lundborg, Emil Jensen och Torsten Flinck på scenen.

 

Slow Train bed and breakfast ligger i en gammal 1800-tals miljö intill havet på Fårö.

Innan det är dags att köra tillbaka till det gotländska fastlandet för att påbörja hemfärden till Stockholm, stannar vi och äter lunch på Gåsemora gårdskrog där ledorden är matglädje, nyskapande och hållbarhet. Det sprakar hemtrevligt från en brasa när vi kliver in i den stora salen där några lunchgäster redan sitter och äter. Det finns två rätter att väja mellan för dagen och en stor salladsbuffé att ta för sig av. Allt lokalt odlat. Jag tar det vegetariska alternativet, en tomatsoppa, och de andra i sällskapet en ”bolognese à la Fårö”. Alla blir nöjda och sonen och jag delar även på en efterrätt som smakar himmelskt, havtornssorbet med granola och chokladfudge.

Gåsemora Gårdskrog ligger på den gamla anrika gården Stora Gåsemora, där besöken präglas av årstiderna.

På vägen till färjeläget kör vi förbi Bergmangården som vi inte hann med den här gången, men det blir förhoppningsvis fler besök. Under lågsäsong. Inte nog med att det är mindre trängsel när höstvindarna viner, det är ett sätt att gynna de lokala verksamheterna och hjälpa till att förlänga säsongerna.  En del av ett hållbart resande.

 

Text och foto: Hanna Anfelter

 

 

Tags:

  • Show Comments (2)

  • Agneta Anfelter

    Vilket fint reportage, Hanna! Skicka till någon tidning med stooor spridning! Varend aord är väl valt, men några saknas i texten, så som det blir när man trixar med ordföljden. Men höststämningen går inte att ta miste på!! Bra gjort!

    • reform

      Tack så mycket! Vad glad jag blir! Ja, ibland blir man blind för sin egen text. Tack för ditt skarpa öga, har rättat till det nu!

Your email address will not be published. Required fields are marked *

comment *

  • name *

  • email *

  • website *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like

Finn lugnet bland japanska källor och svenska tallar på Yasuragi

En dryg kvart från Stockholms hektiska puls, mitt i den svenska karga skärgårdsnaturen, ligger ...

Med kärlek för äkta glass på Ejas Glasskafé

En upplevelse för både kropp och själ. Så beskriver Eja Jess, glassladyn på Ejas ...

Ta tåget till Sigtuna för en minisemester

Sigtuna ligger en dryg timme från Stockholm och hit tar du dig enkelt med pendeltåget. ...