Reform Travel

Det gröna Bali bortom stränderna och massturismen

Indonesiens mest kända ö Bali lockar resenärer på jakt efter sol, bad och surfing. Men bortom stränderna finns andra berättelser om ön – om småskalighet, samverkan, naturupplevelser och andlighet. Den här texten bygger på personliga upplevelser under en resa till Bali och reflektioner kring turismens möjligheter och utmaningar.

Bali präglas av hinduismen och överallt ser man tecken på det i form av statyer, offergåvor och blomsterkransar.
Första intrycket – när det skaver

Vid en första anblick verkar Bali vara överbelastat. För många turister, för mycket kommers, för mycket skräp. När jag kliver av båten från Lombok och Giliöarna får jag en mindre chock. Kontrasten från de lugnare, mindre öarna är stor. Vid kajen är stämningen hetsig: turister snubblar på väskor, bussar och bilar tutar, och kvinnor rör sig mellan resenärerna för att sälja tyger.

En av dem heter Neyman. Hon fick själv aldrig gå i skolan och säljer nu saronger till turister för att ha råd att låta sin son utbilda sig. Hennes leende får mig att stanna, och jag köper en sarong – trots att jag egentligen inte behöver den. Samtidigt skaver situationen. Mer än hälften av det hon tjänar går till hennes chef, och det är tydligt hur hårt hon måste arbeta för att få ihop en dräglig inkomst. Situationen säger mycket om maktbalansen inom turismen och om hur sällan pengarna faktiskt stannar hos dem som möter resenärerna.

Efter en lång väntan för att ens ta sig ut från hamnområdet rullar vi vidare på de stora vägarna. Trots tvåfiliga motorvägar går trafiken långsamt. När vi till slut anländer till vårt hotell i Sanur, en av Balis tidiga turistorter, har mörkret lagt sig. Det varma mottagandet, den grönskande innergården och havets brus ger ett mer nyanserat första intryck.

Mitt råd blir ändå snabbt tydligt: stanna inte vid kusten. Bege dig inåt landet.

Neyman arbetar med att sälja saronger till turister för att kunna betala hennes sons skolgång.
Ett annat Bali

Ju längre norrut vi rör oss, bort från den täta turismen på södra Bali, desto mer förändras landskapet – och tempot. Här träder en annan sida av ön fram, där vardagsliv, andlighet och naturupplevelser får större utrymme än souvenirbutiker och strandbarer.

Läs också: Darmada ekohotellet bortom allfartsvägarna 

Tri Hita Karana – balinesisk livsfilosofi

Balineserna lever med filosofin Tri Hita Karana, som bygger på harmoni mellan människan, naturen och gudarna. Utanför bostäder, restauranger och hotell placeras små offergåvor – flätade korgar med blommor och blad – som en daglig påminnelse om balans och tacksamhet.

Religionen är helig för Balineserna och utanför de flesta hus ses små offergåvor som ska bringa harmoni och lycka till familjen.
Bagus Agro Pelaga

I öns svalare bergstrakter ligger Bagus Agro Pelaga, Balis första agro-turismresort. Platsen är inspirerad av Tri Hita Karana och bygger på idén om samspel mellan jordbruk, natur och turism.

Här är luften klarare, ljudbilden stillsam. Vi välkomnas med ett glas färskpressad jordgubbsjuice och slår oss ner på verandan med utsikt över gröna dalar. Jordgubbarna, liksom papaya, mango, bananer, citrusfrukter, grönsaker och örter, odlas ekologiskt på resortens marker. En del säljs vidare, annat används i köket.

Alla gäster som checkar in erbjuds att delta i en reningsritual ledd av en balinesisk präst. Vi klär oss i traditionella plagg och deltar i ceremonin, som består av böner, vatten och symboliska handlingar. Upplevelsen är stillsam och respektfull, men väcker också frågor om hur andliga traditioner används inom turismen – och var gränsen går mellan kulturutbyte och kommersialisering.

Efter ceremonin följer en meditationssession och enklare förtäring. Hotellets manager berättar att omkring 90 procent av personalen kommer från närliggande byar och utbildas på plats inom turism.

Bagus Agro Pelaga kan besökas över dagen eller som boende, och erbjuder aktiviteter som vandring, jordbruk, yoga och meditation – för den som vill ta del av en annan rytm än den längs kusten.

 

Jordgubbarna växer 950 meter över havet och smakar himmelskt.

 

Green Village

Green Village, beläget vid Ayungfloden, består av ett tiotal villor byggda nästan uteslutande av bambu. Cirka 80 procent av materialen i husen är bambu, resten andra naturmaterial. Råvaran kommer från lokala bönder på Bali och Java och förädlas i John Hardys bambufabrik.

Bambu används inte bara av estetiska skäl utan också för sina hållbarhetsegenskaper. Rätt behandlad är den både slitstark och snabbväxande. Bakom Green Village står samma grundare som startade Green School, en internationell skola där hållbarhet är en integrerad del av undervisningen.

Green Village är dock ingen resort i traditionell mening. Husen ägs privat och flera hyrs ut, bland annat via Airbnb. Priserna ligger från cirka 400 dollar per natt, vilket gör platsen tillgänglig för en begränsad målgrupp – ett exempel på den spänning som ofta finns mellan hållbarhet och exklusivitet inom turismen. För den som är nyfiken arrangeras guidade halvdagsturer till området, som måste bokas i förväg.

Green Village liknar inget jag tidigare sett. Villor i olika storlek mer eller mindre helt byggda i bambu.
Inget är lämnat åt slumpen i villorna på Green Village.

Vattnet i poolerna hämtas från den intilliggande floden.
Rätt omhändertaget är bambu lika slitstarkt som stål.
Bye Bye Plastic Bags

Bali, liksom stora delar av Indonesien, har omfattande problem med plast och avfall. Ur detta växte organisationen Bye Bye Plastic Bags fram, grundad av två unga systrar. Rörelsen arbetar för att minska plastanvändningen på ön och har utvecklats till en internationellt uppmärksammad ungdomsdriven organisation som driver på för lagstiftning och beteendeförändring.

Det rurala Bali

Bali är mer än Kuta, Canggu, Seminyak, Ubud och risterrasserna i Tegallalang. För den som reser hit finns möjligheten att upptäcka ön bortom de mest besökta platserna – men också ett ansvar att göra det med nyfikenhet, ödmjukhet och respekt för de sammanhang man kliver in i.

Några kvinnor i färd med att samla ihop kokosnötter på landsbygden norr om Ubud.

Text och bild: Hanna Anfelter

Exit mobile version