Bali – några reflektioner om turismens baksidor 

Förra våren var jag på Bali i samband med en reportageresa i Indonesien. Efter att först ha varit i Indonesiens mindre kända delar blev det lite av en chock att komma till den turisttäta ön. Här är några reflektioner som jag bär med mig.

Den heliga apskogen utanför Ubud lockar både turister som balineser, och det är inte ovanligt att se balinesiska par uppklädda i sina finaste festkläder som fotograferas bland de heliga träden.

The Sacred Monkey Forest – heliga apskogen vid Ubud
Den heliga apskogen i Ubud är en av de mest besökta platserna på Bali. Hit kommer såväl turister som balineser själva för att besöka templet och titta på aporna. Det är även tradition att balinesiska brudpar kommer hit och tar bilder inför bröllopet. Den heliga apskogen är hem åt vilda apor som strövar runt i skogen. I de flest fall bryr de sig inte om människorna. Jag var bara där en snabbis och förundrades över de vackra träden men jag tyckte att aporna var lite läskiga. Det står en skylt vid ingången om att man inte får röra eller mata aporna men tyvärr respekteras det inte av alla. Turisterna tar med sig mat in och lockar aporna i jakten på en selfien. Men glöm inte aporna är vilda djur och de kan bli aggressiva om de blir störda. Mata dem inte, rör dem inte och betrakta dem bara på avstånd.

Kunskap är nyckeln! Vetskapen om hur palmårderna behandlas gör att jag aldrig mer kommer att dricka en liknande kopp kaffe igen.

Kopi Luwak – “bajskaffe”
På Bali kan du smaka världens dyraste kaffe, Luwak-kaffe, eller Kopi Luwak som det kallas lokalt. Det omtalade kaffet görs på bönor som palmårdar har ätit och sen bajsat ut. Kaffet som upptäcktes i Sydostasien fick stort genomslag i och med att det lyftes fram i Oprah Winfrey Show 2003 och på vissa platser i USA kan en kopp kosta så mycket som 100 dollar. Vid ett besök på ett kaffekooperativ utanför Ubud drack jag själv en kopp men jag mådde dåligt efteråt när jag förstod kaffets baksidor. Vi gick förbi burar där djuren hölls och jag vet att jag reagerade på att de var i bur men likväl föll jag för trycket om dess exklusivitet och smakade kaffet.

Flera kaffeplantage på Bali erbjuder Kopi Luwak, men var en medveten turist och tacka nej till kaffet!

Det var som sagt först efteråt, när jag läste på mer, som det gick det upp för mig hur dåligt djuren faktiskt behandlas, och jag kommer aldrig mer att dricka en kopp igen. Enligt en artikel i News National Geographic undersökte några forskare från Oxfords universitet och organisationen World Animal Protection, närmare 50 katter som hölls i burar på 16 plantager på Bali och resultatet var skrämmande. I jakten på turister hålls djuren i burar som är för trånga, och med ett stålgolv som de tvingas stå, sova och äta på dygnet runt. Dessutom matas de i princip bara med ”kaffekörsbär” frukten som omringar kaffebönan. Tony Wild, kaffeimportören som 1991 introducerade Kopi Luwakkaffe till Västvärlden, tar i dag avstånd från kaffet och varnar för att dricka det. Han menar att det inte finns något sådant som vilt kaffe eller kaffe odlat under hållbara former då ingen kaffeodlare går med på att certifiera sig på något sätt.

Uluwatu lockar turister som tar bilder på templet i solnedgången.

Uluwatu, kecakdans och turistcirkusen
Den balinesiska kulturen är unik. Den präglas av hinduismen som ligger till grund för dansen – en källa till berättelser. Att se solen gå ned i Indiska Oceanen, vid Uluwatu templet följt av en Kecak- dansföreställning låter fantastiskt på pappret men tyvärr har fenomenet blivit för populärt för sitt eget bästa. Det börjar redan vid parkeringen som är smockfull med bilar och därifrån går en hord av människor som rör sig framåt likt rinnande lava. Längs vägen hoppar apor som försöker stjäla turisternas solglasögon eller andra läst sittande föremål till deras skräckblandade förtjusning. Väl framme vid utsiktsplatsen är det trångt. Kamerans blixtar skjuter som spjut i luften för att få till den perfekta bilden på det svarta templet uppe på klippan som stupar rakt ner i havet.

Uluwatu-templet är en helig plats och alla besökare ombeds bära en sarong och ett skärp i midjan för att visa respekt.

Strax innan solen nuddar horisonten sätter föreställningen igång. Kecak är en dans som bygger på kroppsmusik, inga instrument används utan dansarna sjunger fram olika ljud.  Med dansen och färgstarka kostymer berättas historien om det episka ”Ramayna”, för en skara på över tusen personer som samlas vid tempelscenen varje kväll.  Det hade kunnat vara en mäktig föreställning men jag har oturen och hamnar bakom ett par som istället för att ta vara på tillfället och njuta av förställningen, dokumenterar allt från början till slut med tre olika apparater – en videokamera, en digitalkamera och en mobilkamera. På flera håll blixtrar kameror,  människor kommer och går, och det är allmänt rörigt.  Vår guide berättar att det från början var en dans utan publik men i takt med att fler turister kom för att titta på solnedgången vid templet tänkte man att de ville ha något mer och man började iscensätta dansen. Med facit i hand, kanske ett felaktigt beslut.

Bali gör sig bäst på landsbygden, långt bortom turiststråkens hets. Det finns fortfarande vissa delar av ön som är i princip orörda och tur är väl det,  även om de som bor där skulle behöva få en del av turismkakan. Till en sådan plats ska jag bege mig längre fram i vår. Men det får du läsa mer om en annan gång, i en annan text. /Hanna 

Du kanske också är intresserad av att läsa om Bali och elefantridning

Tags:

  • Show Comments (0)

Your email address will not be published. Required fields are marked *

comment *

  • name *

  • email *

  • website *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like

På upptäcktsfärd i Indonesien – sista delen

Huvudmålet med resan till Indonesien var att besöka Bali och dess östra del, Sidemen. ...

Social Impakt arbetar för tillgång till rent vatten på den indonesiska landsbygden

Med drygt 260 miljoner invånare är Indonesien världens femte folkrikaste land. Tack vare landets ...

Tågluff med barn genom Europa

Trots en del förseningar och rastlösa barn, är det en behaglig känsla att rulla ...