Jag åker båt från Slussen till Gröna Lund. Min dotter ska på kalas och det är en lovande morgon. Solen skiner, det är lagom med folk ute, vattnet glittrar. Jag känner hur min dotters glädje och förväntan smittar av sig och våren spritter i kroppen på mig.
På båtfärden tillbaka kliver jag av vid Skeppsholmen. Jag promenerar längs trädäcket och tittar på båtarna som ligger dockade här. Flera har en historia som trålare eller fyrskepp och det är fascinerande att tänka på vad de har sett och varit med om på de stora haven.
Jag fortsätter Skeppsholmsbron, mot Nationalmuseum. Framför kronan på räcket står par och tar kort med Slottet, Gamla stans silhuetter och söders höjder som bakgrund. Nedanför Grand Hotel väntar människor på att kliva ombord skärgårdsbåtarna. På de nyöppnade uteserveringarna dricks det kaffe och fikas. För att inte tala om sorlet och den febrila aktivitet som råder i Kungsträdgården där de blommande körsbärsträden charmar alla som går förbi.
En stad behöver besökare
Franska, tyska, finska, norska, spanska, engelska. Runt omkring mig hörs språk från världens alla hörn, vissa kan jag tyvärr inte identifiera, och jag ler. Inombords och utanpå. Jag blir stolt att människor vill, och får se och uppleva denna stad som jag kallar mitt hem. Det gör mig lycklig att ta del av deras fascination för vattnet, körsbärsträden, Skeppsholmen, slottet, skärgårdsbåtarna, Slussen med mera.
En stad behöver besökare. Det blir så tydligt när jag rör mig på gatorna. Besökarna berikar staden med sin närvaro och bidrar till dess liv. I lagom mängd. Besökarna får inte ta över. Staden är främst till för dem som bor. Men med hållbarhet som ledstjärna skapar vi attraktiva platser att bo på och således bra platser att besöka.
Just i dag kändes det som en perfekt balans – inga turistbussar, inga stora grupper som vällde fram – och jag påmindes om vad resandet egentligen handlar om. Inte om att bocka av sevärdheter eller fylla ett Instagram-flöde, utan om möten. Mellan människor, kulturer, platser.
Det är den turismen som är värd att försvara och utveckla. En turism som bygger på ömsesidig respekt – där besökaren förstår att staden i första hand tillhör dem som bor där, och anpassar sig efter det snarare än tvärtom.
I dag mötte jag världen i min stad. Frågan är hur vi ser till att den möjligheten finns kvar – för både boende och besökare.
/Hanna
