Att möta världen i min stad

En solig lördag i maj möter jag världen i min stad och blir påmind om varför vi reser.

Jag åker båt från Slussen till Gröna Lund. Min dotter ska på kalas och det är en lovande morgon. Solen skiner, det är lagom med folk ute, vattnet glittrar. Jag känner hur min dotters glädje och förväntan smittar av sig och våren spritter i kroppen på mig. 

På båtfärden tillbaka kliver jag av vid Skeppsholmen. Jag promenerar längs trädäcket och tittar på båtarna som ligger dockade här. Flera har en historia som trålare eller fyrskepp och det är fascinerande att tänka på vad de har sett och varit med om på de stora haven. 

Jag fortsätter Skeppsholmsbron, mot Nationalmuseum. Framför kronan på räcket står par och tar kort med Slottet, Gamla stans silhuetter och söders höjder som bakgrund. Nedanför Grand Hotel väntar människor på att kliva ombord skärgårdsbåtarna. På de nyöppnade uteserveringarna dricks det kaffe och fikas. För att inte tala om sorlet och den febrila aktivitet som råder i Kungsträdgården där de blommande körsbärsträden charmar alla som går förbi. 

En stad behöver besökare

Franska, tyska, finska, norska, spanska, engelska. Runt omkring mig hörs språk från världens alla hörn (vissa lyckas jag tyvärr inte identifiera) och jag ler. Inombords och utanpå. Jag blir stolt att människor vill, och får se och uppleva denna stad som jag kallar mitt hem. Det gör mig lycklig att ta del av deras fascination för vattnet, körsbärsträden, Skeppsholmen, slottet, skärgårdsbåtarna, Slussen med mera.

En stad behöver besökare. Det blir så tydligt när jag rör mig på gatorna. Besökarna berikar staden med sin närvaro och bidrar till en levande stad. I lagom mängd. Besökarna får inte ta över. Staden är främst till för dem som bor. Men med hållbarhet som ledstjärna skapar vi attraktiva platser att bo på och således bra platser att besöka.

Just i dag kändes det som en perfekt balans – inga turistbussar syntes eller stora grupper som vällde fram – och resandets essens gick som en stöt genom hela kroppen på mig. Vi ska inte sluta resa men vi måste resa bättre. Främja en turism som bygger på ömsesidig respekt mellan besökare och boende, där destinationer involverar och engagerar besökarna att resa med ett öppet och nyfiket sinne på andras vardag, vanor och kultur. 

I dag mötte jag världen i min stad. En annan dag är det min tur att möta den i din stad.

Tillsammans reser vi till en bättre värld.

/Hanna