För några veckor sedan åkte min familj och jag till Kanarieöarna på chartersemester. Tacksamheten för att vi har möjligheten att åka iväg på äventyr som familj är enorm och att se glädjen i barnens ögon när det får leka, bada och äta gott hela dagarna gör att det spritter av kärlek i kroppen. Men det är något med charterkonceptet som skaver.
Några tankar om all-inclusive. 80 % av pengarna från all-inclusive paketresor (flygbolag, hotell, mat) stannar inom det internationella företaget. Till skillnad från en eko-lodge som anställer och köper lokalt och där ibland så mycket som 98% av pengarna går tillbaka till den lokala ekonomin. Pengaproblematiken är särskilt allvarlig i utvecklingsländer där turismen är en av de viktigaste inkomstkällorna för lokalbefolkningen.
En viktig dimension som saknas
Jag förstår att all-inclusivekonceptet kan vara praktiskt och bekvämt, särskilt när man reser med barn, men för mig saknas det en viktig dimension – kontakten med det lokala samhället. I min värld handlar att resa lika mycket om att koppla av, som att få ett miljöombyte och en inblick i en annan kultur, i någon annans vardag. Att äta god mat, samtala med andra människor och fylla minnesbanken med nya upplevelser och berättelser.
Istället för all-inclusive valde vi ett inclusive-paket som innebar att vi hade frukost alla dagar och lunch och middag alla dagar utom två. Hotellets restaurang var helt okej men jag tycker att det blir tjatigt att ställa sig framför samma buffébord dag efter dag. Dessutom var våra två bästa matdagar de dagar då vi åt utanför hotellet. Det var också de enda dagar som vår yngsta dotter åt något överhuvdtaget!
Tyvärr fanns det inte mycket att välja på i närheten av hotellet, möjligtvis en konsekvens av charterhotellens all-inclusivepaket. Men första kvällen hittade vi en liten pizzeria som sköttes av en italiensk familj. Inte så spanskt precis men underbart goda pizzor.
En tur till Puerto Mogan
Andra kvällen tog vi bussen till den närliggande byn, Puerto de Mogan. En gammal fiskeby som vittnade om forna dagars genuina charm, men som i dag tyvärr har fallit offer för densamma. Restaurangerna med menyer på tjugo olika språk låg på rad efter varandra med inkastare som gjorde allt för att få locka in oss. Detta till trots var det härligt att komma iväg från hotellet och se sig omkring.
Om jag helst får välja själv reser jag inte på charter, men i en familj på fyra varav två barn måste man ibland kompromissa och se till att det funkar för alla. Och jag kan inte argumentera emot faktumet att det är ett smidigt sätt att resa på med familjen. Men samtidigt vill jag visa mina barn att resandet handlar om mer än poolbad och barnklubb.
Jag vill att det ska få en förståelse för den plats som vi reser till, vad den har att erbjuda, hur den ser ut, vilka det är som bor där och vad de gör. Visst den insikten kan man få även om man åker på en charterresa, allt handlar om vad man gör av den, men jag hävdar att det blir svårare med all-inclusivekonceptet eftersom man i princip då aldrig lämnar hotellet och den enda kontakten man får med lokalbor är med dem som städar hotellrummet.
Kan inte säga aldrig mer all-inclusive, eller?
Jag kan troligtvis inte säga att jag aldrig mer kommer att åka på charter, direktflyget och transfern talar för, men om jag någon gång gör det igen ska jag se till att åka till ett hotell med en hållbarhetscertifiering. Jag kommer bara förbeställa frukost och äta alla andra måltider utanför hotellet.
Jag kommer att se till att hotellet ligger i en by/stad där det finns ett vardagsliv och ett utbud av restauranger, kaféer och butiker. För att kunna njuta av semestern med gott samvete vill jag veta att min resa gynnar dem som är beroende av turismen, och att resan sker med respekt för lokalborna och den lokala ekonomin.
Till sist en liten detalj. På hotellanläggningen fanns det en liten minimarket där de sålde vatten, glass, godis, kaffe och andra förnödenheter. Och chips. Chips är gott efter en solig dag men kruxet var att de bara sålde svenska OLW-chips. Varför? När jag åker till Spanien vill jag ha spanska chips. Inte svenska. En liten detalj visst, men i slutändan är det detaljerna som gör det.
/Hanna
Show Comments (6)
Emmanuel
Tack för ditt blogginlägg! Dina tankar är mina i väldigt stor utsträckning. Jag gillar också kontakt med lokalbefolkningen och att få en inblick i hur livet ter sig för andra människor på en annan plats. Jag har rest mycket i mina dar men befinner mig just nu på mitt livs andra charter, tillsammans med min familj på fyra personer + svärföräldrar. Vi bor på ett lägenhetshotell i San Agustin på Gran Canaria och den formen av charter ger ju möjlighet till mer kontakt med lokalbefolkningen då man handlar mat i matvarubutiker och äter på restaurang. Nu har de flesta restauranger här menyer på flera språk också. Igår var vi i Arguinneguin – som är den andra orten jag varit på charter i. Den har en del med mer turisthotell och semesterhus, en mixad del och en del med lokalbefolkning. Om vi kommer åka på någon fler charter till Gran Canaria igen kommer vi försöka komma till Arguinneguin just för att man kan möta det lokala. Dessutom finns många fina bergsvandringar runt knuten!
frankrikemonamour
Hej Emmanuel, Tack för din kommentar och för att du delar med dig av dina erfarenheter. Ha en fortsatt trevlig semester. /Hanna
Heidi
Intressant läsning Hanna – tack för det och jag håller med till fullo. Det här med charter lämnar jag helt över till andra. Vi har åkt på en charterresa under alla år som familj och jag börjar må illa redan när reseledaren samlar ihop alla som en skock får på flygplatsen. Utöver den resan (2007) har vi alltid åkt reguljärt med hela familjen – även när de varit små. Så länge man åker till hyfsat moderna länder kan jag inte se fördelarna med charter. Allt går så bra att ordna själv – även med småttingar. Åker vi på solsemester eller vandringsresor i bergen flyger vi reguljärt, bokar hyrbil som vi har under hela vistelsen och bor i hus som vi hyr. Vi bor helst i mindre byar tillsammans med lokalbefolkningen. Allt går att ordna enkelt hemifrån och har alltid klaffat för oss. Vi handlar med lokalbefolkningen i mataffärerna och leker med deras barn i byns lekplatser. Åker vi till storstäder har vi också bokat reguljärt och hyrt lägenheter men skippar då hyrbilen. Ofta handlar det om en rädsla (inte i ert fall det vet jag men hos många) för att det ska vara svårt att fixa allt själv men har man väl testat brukar man komma över den tröskeln. För oss är det otänkbart att gå tillbaka till charter – oavsett hur långt bort vi åker. Funderar på Nya Zeeland inom ett par år och då kommer vi också att fixa privatboende mitt i det verkliga samhället.
frankrikemonamour
Hej Heidi, tack så mycket för din kommentar. Roligt att få höra om dina erfarenheter. Låter som härliga semestrar! /Hanna
Eva
Hej Hanna! Bra skrivet!
Jag är precis hemkommen från en all-inclusive på Jamaica! Jag håller med dig om i princip allt. Det var som att leva i en kuliss, att inte riktigt komma ut och in i kulturen där vi var. Vi träffade en taxichaufför en dag som vi åkte bil själva med, helt galet utan bilbälten och skranglig bil. Men det var den bästa dagen av alla när han tog oss runt till lokala affärer med mera för att supa in landet. På hotellet skrämde de upp turisterna att man inte skulle lämna hotellområdet för det var inte säkert, för att man skulle handla och bara äta där. Som någon skrev en skock får var det som kom i buss när alla skulle ut från området. Jag kommer inte åka på all-inclusive igen, det var en upplevelse och jag förstår de som gör det. Men det passar inte alla!
frankrikemonamour
Hej Eva,
Tack så mycket!
Och tack för att du tar tid tid att kommentera och dela med dig av dina upplevelser och tankar. Det betyder mycket. /Hanna