Indonesien är en av världens största exportörer av hajfenor, och på ön Lombok, granne med den mer kända ön Bali, ligger en av landets största hajfiskerier. Här tillbringar Madison Stewart, miljövårdare med en stor kärlek för hajar, mycket tid. Från att ha motarbetat hajfiskarna bytte hon taktik och arbetar i dag med dem. Läs om project hiu som erbjuder en alternativ inkomst till fiskarna – turism versus hajfiske.
Madison Stewart är utbildad miljövårdare med en stor fascination och passion för hajar. Hon är från Australien men tillbringar större delen av sin tid på Lombok i Indonesien där hon dokumenterar döda hajar.
Indonesien är nämligen en av världens största exportörer av hajfenor, och på Lombok ligger en av landets största hajfiskerier. Hajar fiskas främst för sina fenor, en eftertraktad ingrediens i det kinesiska köket där hajfenssoppa anses vara en delikatess. I takt med ett allt mer ohållbart fiske, som leder till att fiskarna knappt tjänar tillräckligt för att försörja sina familjer, tvingas de ofta ut på illegala vatten där de jagar utrotningshotade arter för att få ihop en tillräckligt lönsam fångst.
Madison arbetade länge för att uppmärksamma grymheterna med hajfiske tills hon insåg att förändring sker i samarbete, inte genom motarbete. För att skapa en långsiktig hållbar förändring började hon arbeta med hajfiskarna, inte emot dem. Så föddes Project Hiu – ett projekt som ersätter hajfiske med turism.
Vi hörde av oss till henne för att ställa några frågor om kärleken till hajar och ekoturismprojektet. Ett lyckat exempel på turismen som motor för förändring och bevarandearbete.
Hur blev du involverad i arbetet med bevarandet av hajar?
– Jag var väldigt ung när jag började dyka med hajar, och när jag var 14 år började jag märka att det var färre hajar vid revet där jag lärde mig dyka. Att se en sådan snabb nedgång på så kort tid öppnade dörren till bevarandearbetet.
Vad är det med hajar som fascinerar dig så mycket?
– Jag vet inte, jag har alltid tycket om dem. När jag brukade titta på skräckfilmer drogs jag alltid till monstren. Det kanske är därför jag älskar hajar så mycket. De har aldrig varit omtyckta eller populära och människor har alltid varit rädda för dem.
Du har gått från aktivism till att arbeta med de som fiskar hajar. Berätta?
– Det tog mig många år med bevarandearbete för att inse att jag inte kommer någonstans med hat. Det är väldigt lätt att hata dem som gör illa det du älskar – men om du vill göra skillnad måste du lyfta blicken, se helheten, och lägga känslorna åt sidan.
Männen som jag förväntades hata är fiskare som försöker försörja sina familjer. Jag beslöt mig för att arbeta med dem, vilket visade sig enklare än jag hade trott då de bara visade mig välvilja och medmänsklighet tillbaka.
Du ligger bakom project Hiu. Berätta, hur började det och vad är det?
– Jag startade projektet Hiu i ett område som jag i mitt yrke som miljövårdare ofta besöker för att dokumentera döda hajar. Av en slump närmade jag mig en av fiskarna en dag för att fråga hur mycket det skulle kosta att hyra en av hans båtar.
Det som började med att en man var villig att arbeta med mig, har i dag förvandlats till ett stort ekoturismprojekt som involverar hela samhället. Namnet kommer från ordet haj på indonesiska. Vi hyr båtar för turism, båtar som annars används till att fiska hajar. Människor från hela världen deltar i snorkel- och surfingresorna, och erbjuder på så vis hajfiskarna ett annat sätt att tjäna pengar på.
Vad betyder hållbarhet och hållbar turism för dig?
– Det betyder en lösning. En väg ut. Det enda sättet att skydda naturen från människorna som tjänar på dess förstörelse är att göra bevarandet lönsamt för lokalbefolkningen. Och det är bara hållbar turism som har tillräckligt med kraft för att göra rätt.
Hur ser du på framtiden? Din egen kamp för hajar och Project Hiu?
– Jag har ingen aning om vad framtiden bjuder på. När jag startade Project Hiu hade jag aldrig kunnat ana att det skulle bli en sådan succé. Därför försöker jag att inte sätta upp några mål eller förutse vad framtiden ska ge, utan jag bara fortsätter att göra det jag gör. Project Hiu är det bästa jag har gjort för hajarna. I en värld där mycket hemskheter sker, är det en strimma av hopp.
Läs mer om Madison Stewart och turism versus hajfiske på projecthiu.com
Text: Hanna Anfelter
Bilder:@Project Hiu
Mer om ekoturism på Lombok läser du här: Dome Village, Lomboks nya ekoby
Show Comments (0)