Familjer som vandrar ihop stannar längre tillsammans. Ett något omskrivet ordspråk, men väl talande. Att vara på vandringssemester i fjällmiljö gör gott för alla. Långt från skärmarnas pockande uppmärksamhet, finns tid för samtal och reflektion. Visst tjatas det och gnatas det ibland bland de yngre i skaran men fascinationen för fjällvidderna vinner i längden.
Nyheterna rapporterar om kaos på flera håll i fjällen. Bajskaos i Abisko, slitage och trängsel i Vålådalen. Renar som störs och konflikter mellan besökare och lokalbor. Samtidigt råder lugnet på andra platser. Som i Hemavan, Bïerke, på sydsamiska. Ett litet samhälle i Västerbotten med drygt 300 invånare, vid foten av bergen, längs den Blå vägen.
Vädret bjuder på omsöm regn, ömsom sol när vi vandrar över myrar, förbi fjällbjörkar, forsande vattendrag och uppför kalfjället. Vi möter knappt en mänsklig själ men ser renar på lagom håll. Fjälltopparna tillhör Vindelfjällens naturreservat där det råder rennäring året runt. En kungsörn seglar över våra huvuden och vi står länge, länge med blicken uppåt i skyn.
Det glimrar av guld och blått och vi plockar hjortron, blåbär och hittar även kantarell. Att vandra i fjällen är en lisa för själen. Vi kopplar bort och kopplar av, stora som små. Här finns inget annat som pockar på uppmärksamheten och vi får som familj tid till att bara vara med varandra.
Den mest kända leden i Hemavan är Kungsleden, som har sin startpunkt här. En dag tar vi oss upp på kalfjället och en bit fram och tillbaka på leden. Med en tio-åring som inte alltid vill snabba på stegen räcker inte tiden till för att komma hela vägen till Syterstugan utan vi vänder efter några kilometer. Men vår minsting är tapper och tar sig upp och ner för kalfjället och mer därtill. En påse nötter och choklad hjälper till att hålla andan uppe.
Här är fyra andra tips på dagsvandringar i Hemavan, för hela familjen:
Drottningleden
Den relativt lättvandrade leden startar från Naturum (där också Kungsleden startar) och sträcker sig 9 kilometer enkel väg till Laisaliden. Vi tar en titt i Naturum, stannar till vid fjällbotaniska trädgården, Sveriges högst belägna botaniska trädgård, förbi Mortsbäckens vattenfall med sitt turkosklara vatten och vidare upp på kallfjället. Leden är lättvandrad. Halvvägs pausar vi och fikar medhavd matsäck. Smörgås och kaffe smakar ljuvligt i den friska fjälluften. Det är smart att ordna skjuts från Laisaliden innan, annars får man traska tillbaks hela vägen till Hemavan.
Storkittelhobben och Jungfruvårtan
För att vinna tid tar vi gondolen upp på kalfjället. Väderförhållandena är nästintill perfekta. Solen skiner och luften är klar och ren. Vi börjar med att gå den utstakade leden mot Storkittelhobben, skidområdets högsta topp med sina 1135 möh. Fram till Storkitteltjärn slingrar sig leden relativt brant uppför. Här finns ett vindskydd för den som vill stanna och fika men vi har siktet inställt på toppen och fortsätter den alltmer branta vägen uppåt.
På toppen imponerar den milsvida utsikten men vi nöjer oss inte där utan vill ännu längre upp. Leden har tagit slut men vi tar oss ner i sänkan och fortsätter på det bitvis steniga underlaget upp på Jungfruvårtan. Härifrån blickar vi ut över Kobåset åt ena hållet, branta klippor som får oss att tro att vi befinner oss i Sagan om Ringen, åt andra och Kungsledens landmärke Sytertopparna åt det tredje. Vi hittar lä från den starka vinden, slår oss ner och njuter av en enkel lunch medan vi tar tillvara på varenda sekund av den milsvida utsikten över toppar och dalar.
Atoklimpen
Atatoeklibpie, Aattoklimpoe eller Atoklimpen ligger i norra delen av Vapstalandet, några mil utanför Tärnaby och har en fascinerade historia som handlar om unik kultur och natur från förr till nu.
”Ato” betyder enligt traditionen ”den där” och är så heligt att det inte ens nämns vid namn. Eller så är det för att det inte behövs, det känns igen ändå. Det säregna utseendet beror på den vulkaniska hårda bergarten peridotit, och bjuder på ovanliga växter och lavar.
Runt och upp på fjället, från Atostugan går en vandringsled på cirka nio kilometer. Det finns flera informationsskyltar längs leden som berättar om platsens kultur och historia. Berget och markerna runt om är ett kulturreservat, och vi far varsamt fram med respekt för den samiska kulturmiljön.
Gielestjåhke
Molnen hänger tunga när vi parkerar bilen vid Laisaliden och påbörjar dagens vandring. Målet är egentligen Murtsertoppen men på grund av vädret och en lugn start på dagen, nöjer vi oss med toppen Gielestjåhke. Från lågväxande fjällskog går vi brant uppåt, plockar blåbär i den branta sluttningen, vidare förbi stenar som legat på samma plats sedan istiden, och vars lavar skapar vackra mönster.
Det kommer en regnskur när vi passerar den lilla tjärnen Nuolpen/ Nolhpenjaavretje, följer de orangemarkerade stenarna vidare uppåt, uppåt. Den sista biten är rejält brant innan vi når toppen. När vi går ner har vi vinden i ryggen och solen blickar fram en stund bakom molnen, och förstärker dalens orangea, gula, gröna och bruna färger. Siktar en vit ren på håll som påminner oss om att vi är gäster i någon annans hem.
Lokalt hantverk och kultur
Missa inte butiken Trolltrumman som ligger i grannbyn Tärnaby. Här finns en stor mängd noga utvalda konstföremål, böcker och annat relaterat till lokala kulturen.
Mitt emot står dörren öppen till Aejlies, ett samiskt kulturcentrum och museum. Namnet är sydsamiska och betyder helig, frisk eller sund. Aejlies är skapat av och för samer, och erbjuder en kreativ mötesplats för kunskap och skapande.
Text och bild: Hanna Anfelter
Show Comments (0)