Rosa flamingos, kritvita stränder och azurblått hav. Bilden av Aruba är paradiset personifierat och ön lockar två miljoner besökare per år. Jag åker hit för att ta del av den lokala maten och det lokala livet vilket visar sig vara en utmaning med en lokalbefolkning på drygt 110 000 som delar sin vardag med turisterna.
Flamingos på Aruba- en myt
Det finns fyra flamingos på Aruba. Fyra stycken som lever på en privat hotellö. Deras vingar är avklippta så att de inte ska kunna ta sig därifrån. För turisterna förväntar sig att se flamingos på Aruba. De ger många likes på Instagram.
Saken är bara den att de fotogeniska fåglarna egentligen inte finns på Aruba – de är importerade. Som i princip allting annat på ön med smeknamnet ”One Happy Island”.
Jag åker hit tillsammans med ett gäng europeiska journalister för att ”äta som en lokalbo och leva som en lokalbo”, något som visar sig vara en utmaning där i princip allt är anpassat för turister.
En oväntad start – åska, regn och jetlag
Ett starkt ljus som skär in genom draperierna, följt av ett hejdundrande muller, väcker mig mitt i natten. Jag ligger nedbäddad i en dubbelsäng, mör efter en lång flygning, och det tar ett tag innan jag förstår vad det är som händer. Trött som jag är somnar jag om. Jag vaknar igen en timme senare av ännu starkare blixtar och dunder. Regnet öser ner. Ovädret är så intensivt att det känns som blixten ska slå ner i rummet.
Jag tittar på klockan, den är sex på morgonen arubansk tid. Om en timme är det dags att äta frukost. Utomhus. Jag ringer till hotellreceptionen och frågar hur det är där ute. Han säger att jag inte behöver oroa mig – ovädret är på väg bort och det ska bli fint väder. Men han är glad att det regnar. På Aruba skiner solen nästan alltid och nederbörden är sparsam. Två dagars regn på ett år, om de har tur.
Under min första natt på Aruba kom hela årets skörd.
Första intrycket av Aruba bortom vykorten
Reklambilden av Aruba med kritvita stränder, klarblå himmel, en färgstark kultur och gästvänliga människor motsvarar inte riktigt mitt första intryck av den populära semesterön.
Istället möts jag av en gråtung himmel, gapiga amerikaner och en irriterad frukostvärdinnna som snäser surt åt mig att frukosten minsann inte är öppen än, när jag kommer tidigt första morgonen.
Eagle Beach- en av världens vackraste stränder
Men bilden ska komma att nyanseras under resans gång. Efter någon dag skiner solen igen, vattnet är turkosblått och människorna glada och välkomnande. Vi bor i lågbebyggelsen intill den berömda stranden Eagle Beach, utsedd till en av världens vackraste stränder. Här är hotellen lägre och mindre, till skillnad mot höghusområdet vid Palm beach där de internationella hotellen tävlar om att vara störst och bäst.
Morgonliv på stranden, strandstädning och ansvar
På stranden är det full aktivitet redan från tidig morgon då turister och lokalbor är ute på joggingrunda eller promenad – en av dagens bästa stunder innan solen blir för brännande het.
Eftersom frukosten ännu inte börjat passar jag på att ta en sväng längs strandkanten. Jag plockar upp plastmuggar och cigarettfimpar för att undvika att det hamnar i havet. Aruba är dock förhållandevis rent, och hotellet jag bor på, Amsterdam Manor Beach arrangerar strandstädardagar för gästerna en gång i veckan.
En ö beroende av turism
Jag har flugit i drygt femton timmar, mellan tidszoner, och orsakat en hiskelig mängd utsläpp för att få en inblick i Arubas hållbarhetsarbete.
Aruba ligger cirka 17 kilometer från Venezuelas kust. En ökenö med begränsad växtlighet. I princip allt importeras, med undantag för mango, papaya, färsk fisk och dricksvatten.
Det finns ingen anledning att köpa vatten på flaska – kranvattnet är rent och smakar riktigt gott.
Vad lever Aruba av?
Det lokala livet är så tätt sammanflätat med turismen att det är svårt att skilja dem åt. Två miljoner turister per år. 89 procent av inkomsterna kommer från turismen.
Turismen är inte bara öns försörjning, utan har också blivit en del samhällsidentiteten.
Fyra språk och få kritiska röster
Arubanerna lär sig tidigt att leva med turisterna. De flesta pratar fyra språk: det officiella språket papiamento, nederländska som är det administrativa språket samt engelska och spanska.
För en ö i en sådan beroendeställning av turismen är det svårt att hitta kritiska röster. Även om jag anar att de finns, får jag aldrig riktigt fatt dem.
Vad är egentligen det lokala livet?
Jag läser på innan jag åker och ställer frågor till alla jag möter på plats: hur det är att bo här, leva sida vid sida med turister, vilka sociala utmaningar som finns och hur ser de på relationen till turisterna, på utvecklingen av turismen. På hållbar turism.
Alla svarar ungefär samma sak – att de är så vana vid turisterna att de knappt tänker på dem. Att de är beroende av turismen och anpassar sig efter den.
Det är en märklig känsla, att befinna sig på en plats där det inte verkar finns några motsättningar. Inga samhällsproblem eller intressekonflikter.
Historien bakom ”One Happy Island”
Arubas historia sträcker sig över århundraden, från caiquetio-indianska rötter till spanskt och nederländskt styre och dagens status som en autonom del av Nederländerna.
Sloganen ”One Happy Island” sägs komma från den mångkulturella sammansättningen – omkring 90 nationaliteter och ett fyrtiotal religioner bland drygt 120 000 invånare.
Arbetslösheten är låg, kriminaliteten begränsad och utbildningsnivån hög.
Ett samhälle utan tydliga motsättningar
Till skillnad från många andra platser i världen, där det ibland finns tydliga gränser mellan turister och lokalbefolkningen, verkar allt vara för alla här.
Kanske är det just det som är det lokala livet på Aruba – mixen och blandningen av olika kulturer, turister och lokalbor sida vid sida.
Zeerovers – fiskrestaurangen där lokalborna äter
Några ställen sticker ändå ut som mer lokala än andra på ön. Den mest autentiska upplevelsen får vi på Zeerovers, i fiskesamhället Savaneta. Hit kommer fiskebåtarna tidigt på morgonen med sin dagliga fångst. Fisken rensas på plats och serveras friterad med stekta bananer och pommes frites. Stället är populärt och turister och lokalbor sitter sida vid sida med en kall Balashi i handen.
Stämningen är familjär och servicen vänlig. Vi är här innan lunchrusningen och slipper kön, som ringlar sig lång när vi är mätta och belåtna.
Lokala favoriter bortom hotellområdena
Ett annat ställe med genuin lokal känsla är Local Store, en bar och restaurang intill vägen, byggd av återvunnet trä. Här äter jag den godaste funchin på hela resan – friterad polenta toppad med goudaost.
Det finns även vegetariska alternativ, men generellt är det en utmaning att hitta lokala råvaror på menyerna.
På eleganta Papiamento, en anrik restaurang inhyst i ett 126 år gammalt arubanskt ”cunucuhus” med tillhörande prunkande trädgård, lyckas jag äntligen – lokalt odlade champinjoner gratinerade i ugn som smakar ljuvligt.
Lokal mat i turistkostym
Det som brukade vara den lokala maten på Aruba – iguanasoppa – är idag förbjudet. Mycket av maten verkar anpassad efter turisternas önskemål snarare än lokal tradition – med influenser från Nederländerna, Kuba, Jamaica samt det italienska och franska köket.
Veganskt och vegetariskt på Aruba
Flera restauranger erbjuder veganska alternativ, men det är inget som skyltas med – det gäller att fråga. En kväll provar jag ”vegan catch of the day”, en vegansk tolkning av dagens fångst: en växtbaserad fiskfilé serverad med krispiga grönsaker.
Rätten är helt okej, men valet handlar om mer än smak. Eftersom det är svårt att få insyn i hur fisket på Aruba bedrivs – hur bestånden mår och vilka metoder som används – känns det rimligt att varva fisk med veganska och vegetariska rätter, även om även de till stor del bygger på importerade råvaror.
San Nicolas – från industristad till kreativ satsning
Aruba är i första hand en ö för turister. Det gör det svårt att fånga öns själ. Vi försöker, bland annat genom att äta som lokalborna, men när nästan allt är anpassat för besökare – och lokalbefolkningen lever sida vid sida med dem utan att verka särskilt bekymrad – blir gränserna suddiga. Det är inte helt lätt att avgöra vad som är lokalt och vad som är tillrättalagt.
Under mina dagar här ser jag mycket jag inte tycker om eller fullt ut förstår. Samtidigt möter jag människor som, ofta försiktigt, talar om turismens olika sidor – både de positiva och de problematiska – och som vill bidra till en förändring i en mer hållbar riktning.
I San Nicolas, Arubas näst största stad efter Oranjestad, pågår just ett sådant initiativ. Målet är att förvandla staden från en spökstad – dit många slutade pendla när det stora oljeraffinaderiet lades ner – till en kreativ hub med muralmålningar, modevisningar och konstutställningar.
När hållbarhetsambitioner möter verkligheten
I nationalparken Arikok, som täcker cirka 18 procent av ön och är ett skyddat område, förstår jag att det finns motstånd mot karavanerna av fyrhjulsdrivna jeepar. Fordon som både bullrar och förorenar, och som tillåts köra genom parken från morgon till kväll.
Det är dock inget som talas högt om. Rädslan för att skrämma bort turister väger tungt.
Själv deltar jag i en guidad vandring till fots, där vi får lära oss mer om parken och naturen runt omkring. Vi smakar den lokala kaktusfrukten och lyssnar till fåglarnas kvitter. Det är stillsamt och rogivande.
Sedan 2017 råder förbud mot plastpåsar på Aruba – läs mer här – och från 2020 även mot engångsartiklar i plast. Nästan 40 procent av elförsörjningen kommer i dag från förnybara källor. Vid flygplatsen finns en solcellspark och i Arikok nationalpark står en vindkraftspark. Visionen är att bli fossilfria inom tio år.
Flera hotell arbetar efter hållbara riktlinjer, däribland hotellet vi bor på. De är EarthCheck-certifierade och gör vad de kan för att ta ansvar för miljön och det lokala samhället. Samtidigt susar jetskis fram över havet, flygplanen landar i strid ström och gäster lämnar plastmuggar och cigarettfimpar på stranden.
Det är dubbelt.
Att resa för att förstå
För att förstå ett land behöver det upplevas. Du kan inte läsa dig till allting.
Jag tvekade länge innan jag tackade ja till resan, men jag ångrar det inte. Det är först nu jag på allvar förstår Arubas utmaningar – och kan inspirera till ett mer hållbart resande till den populära semesterön.
Text och bild: Hanna Anfelter
Mer information om Aruba på Arubas hemsida
Editors Note: Artikeln är skriven efter upplevelser och intryck från en pressresa i samarbete med Aruba Convention Bureau som stod för transport, boende, mat och dryck. Övriga kostnader har Reform Travel stått för själva (inklusive klimatkompensation för flyget) och alla åsikter är skribentens egna.
