Borgafjäll är en mindre fristående fjällort i södra Lappland. Här lyser snökanonerna med sin frånvaro och natursnö fyller backarna. Vi åker hit under Stockholms sportlovsvecka, långt från liftköer, nära till lokala boenden och matupplevelser.
Det är hyfsat klart väder när vi rullar in i Borgafjäll. Byn är inbäddad i ett vitt täcke och den karaktäristiska Borgahällan, stupande klippan som är heligt berg för samerna, tronar upp sig framför oss. Jag vill genast hoppa ur bilen och ta kort men får mothugg från familjen menar som att jag kommer kunna ta hur många som helst från kalfjället imorgon. Skidshopen är på väg att stänga för dagen och vi skyndar in för att hyra skidor.
Vi får veta att vi har ”en rackans tur att de har något kvar åt oss”. På Äventyrscentret vid foten av den andra liften i fjällanläggningen finns inte en skida kvar.
Oj, tänker vi och blir oroliga för långa liftköer men oron visar sig vara obefogad. Vi är inte ensamma i backarna under veckan men några värre köer blir det aldrig förutom då en av systemets två liftar stannar av och till av någon oförklarlig anledning.
Det vi däremot inte hade en tanke på var väderomslaget.
Kittade och förväntansfulla att komma ut i backarna dagen därpå, får vi en mindre chock. Gårdagens sikt är förvandlad till en mjölkvit dimma. Nere i byn går det an, men ju längre ankarliften drar oss uppför kalfjället, desto mindre ser vi. Väl på toppen åker vi rakt in i en vit vägg. Den milsvida fjällutsikten som fick tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger att i lyriska ordalag tänka på Himalaya och Anderna vid en fjällvandring i byn i slutet av 1800-talet, förblir en fantasi. Men ingen kan råda över vädret och snön är det inget fel på. Tvärtom.
Klimatförändringarna gör att vi får mindre snö och kortare säsonger. För att tillfredsställa snötörstiga kunder tillverkar de flesta skidorter, svenska som europeiska, konstsnö. En ohållbar tillverkning som kräver allt mer vatten från sinande vattendrag och sjöar. Dessutom är processen energikrävande, även om större vikt läggs vid energisnåla maskiner i dag.
Läs också: Ta tåget till skidåkningen
I Borgafjäll däremot lyser snökanonerna med sin frånvaro och backarna är fyllda med hundra procent natursnö.
Vi svischar neråt på mjukt underlag och det dröjer inte länge förrän sonen är utom synhåll bakom fjällbjörkarna. Vi håller oss mestadels vid backarna runt Borgaliften där det också finns flera spårade offpistbackar.
Och så här fortsätter det i dagarna tre. Varje kväll ber vi för klart väder, varje morgon är det lika dimmigt.
Borgafjälls arkitekturpärla – Ralph Erskines fjällhotell
Bor gör vi på Hotell Borgafjäll. Ralph Erskines skapelse som fick blandat mottagande vid öppnandet 1955. ”Slagskepp, Flygplan, kraschad postbuss” var några kommentarer. Tanken han själv hade var att hotellet skulle smälta in med de bakomliggande fjälltopparna. Han hade redan ritat ett kapell i byn och kände till platsen.
Till bygget användes traktens egna material. Timmer från skogen och skiffer till golven från grannbyn Båtas.
Genom åren har hotellet reparerats och byggts ut men mycket är sig likt sedan starten, enligt hotellpersonalen. De olika huskropparna bildar en kreativ helhet. Hotellet liksom hotellrummen är designade i olika etager, sänggavlar och möbler i trä, och skiffergolvet ligger kvar än i dag. Enplaniga familjerummet skulle dock inte må dåligt av en uppfräschning, färgen skaver på sina håll. Mellanvåningen upplevs sväva mellan två huskroppar, sammankopplade av en hängbro.
En kakelugn med sprakande brasa och soffgrupper bjuder in till mys och umgänge, och blir vårt vardagsrum under vistelsen. Härifrån är det utsikt över restaurangen där det serveras middag vissa kvällar i veckan. Det är också här som frukosten dukas fram.
Om hotellet bjuder på charmiga originaldetaljer inredningsmässigt, finns en del kvar att önska frukostmässigt. Barnen är främst besvikna för att det inte finns hasselnötscreme eller pannkakor, själv saknar jag både det ena och andra. Som tur var finns det havregrynsgröt men inga lokala råvaror. För att inte tala om ekologiska produkter. När jag frågar personalen kan de inte svara på var något kommer ifrån men mitt kritiska öga ser främst arla-produkter på det sparsamt uppdukade frukostbordet.
Finmiddag på Borgagården
Restaurangutbudet är begränsat i byn, och vi testar det mesta. En kväll äter vi på hotellet vars meny håller betydligt högre standard än frukosten, en annan på skicentret vid Avasjöliften – fredagsdisco och tacobuffé lockar barnen – och en tredje bokar vi bord på Borgagården som drivs av en ung familj med kärlek för bygden.
Gården byggdes på 40-talet och ligger bildskönt intill Borgasjön med panoramautsikt över Borgahällan. Dock ser vi varken vattnet eller berget på grund av mörkret och det rådande gråvädret.
Tavlor med djur- och naturmotiv och gamla skidor pryder restaurangens väggar. En sekretär och ett piano, några soffor och ett drinkbord bidrar till en hemtrevlig känsla. Det sitter ett annat sällskap här när vi kommer, och ett annat gör entre när vi börjar bli klara. Ändå dröjer det mellan serveringarna, lite oklart varför, men kyparen är på gott humör.
För att undvika matsvinn ombeds gästerna att välja mat i samband med bordsbokningen. Restaurangen har höga ambitioner, de erbjuder en avsmakningsmeny och premierar ”lokala och regionala råvaror”. À l carte mässigt når de inte alltid hela vägen fram. En av förrätterna består av ren men kvällens fisk är torsk och köttet anka. Inte så lokalt. För vegetarianerna finns en egen meny. Barnen erbjuds halva portioner från a la carte menyn eller pannkakor.
Efter några dagars skidåkning vänder vi hemåt utan att ha fått ens en glimt av den fjällvärld Peterson-Berger lovordade. Kanske får vi en ny chans en annan gång.
För som det står på väggen på Borgagården, ”den som kommer till Borgafjäll vill vara i Borgafjäll”.
Text och foto: Hanna Anfelter
Fakta:
Borgafjäll är en mindre by i södra Lappland. Det är inte lätt att ta tåget hit, och bil är att rekommendera, men natursnö, lokalägda anläggningar och i princip noll liftkö väger upp ur ett hållbarhetsperspektiv.
Borgafjällbackarna har två ankarliftar, femton nedfarter och tio skiroutes. Från familjevänligt till offpist- & skogsskidåkning. Öppetiderna anpassas efter snömängden.
Editors note: Besöket i Borgafjäll gjordes under sportlovsveckan 2023. Hösten 2023 drabbades Borgagården av en brand som tog huvudbyggnaden. Restaurangen är för närvarande stängd men ambitionen är att de ska “resa sig ur askan” och öppna igen framöver. Deras stuguthyrningsverksamhet är fortsatt igång och de uppmuntrar gäster att stötta dem.
Show Comments (0)