Cirka 3 000 elefanter hålls i dag i fångenskap vid anläggningar riktade till turister runt om i Asien enligt djurrättsorganisationen World Animal Protection. Många tvingas delta i elefantridning, shower eller andra upplevelser för turisters nöje. Bakom bilder som säljs som ”unika möten med vilda djur” döljer sig en verklighet som sällan syns.
Elefantungar tas från sina mammor när de är små och bryts ner fysiskt och psykiskt för att bli fogliga. De slås till lydnad, hålls fastkedjade under långa perioder och tränas med våld för att bära människor på ryggen. Som vuxna tvingas de bära turister i timmar, ofta utan tillräcklig vila, mat eller möjlighet att röra sig fritt.
För några år sedan satt jag som redaktör på en resetidning och redigerade en text om ett hotell i Thailand. Hotellet erbjöd yoga på elefanter som en del av sitt aktivitetsutbud. Jag reagerade knappt. Rättade några språkliga detaljer och gick vidare.
Några veckor senare, när tidningen låg ute i butik, fick vi ett mejl från en upprörd läsare. Hen ifrågasatte hur en ”så pass medveten resetidning” kunde skriva om elefantridning – och kallade det för vad det är: en tortyrliknande verksamhet.
I dag vet jag att läsaren hade rätt. Hade jag haft den kunskap jag har nu hade texten aldrig gått i tryck.
Hållbart resande handlar inte bara om klimatpåverkan, natur och lokalsamhällen. Det handlar också om djurens välbefinnande. Att se djur som attraktioner, snarare än kännande individer, är oförenligt med en turism som vill göra gott.
Läs också: Djurturism – på vems villkor?
World Animal Protection har i många år dokumenterat och informerat om elefantridningens konsekvenser. I deras material visas hur djuren tränas genom smärta och rädsla för att bli tillräckligt lydiga för turistindustrin. Jag har sett filmerna. Det var svårt att se dem till slut. Inte för att de är sensationalistiska – utan för att de visar något vi helst vill slippa ta ansvar för.
När teorin blir verklighet
Med den kunskapen i ryggen blev mötet extra starkt när jag under en resa på Bali såg en elefant komma gående mot mig, med två turister på ryggen. Fram satt en man med en metallförstärkt krok i handen, ett redskap som används för att kontrollera djuret genom smärta.
Reaktionen kom omedelbart. Jag började skaka, tårarna rann. Det var omöjligt att inte se elefanten för vad han var: ett vilt djur, anpassat för ett liv i flock och rörelse, nu berövad sitt naturliga liv för kommersiella upplevelser. Turisterna på ryggen såg mest glada ut. Kanske visste de inte bättre.
Hade de vetat att elefanten slagits och kuvats sedan han var kalv, att han ryckts bort från sin mamma och lever större delen av sitt liv i fångenskap, hade de kanske valt annorlunda.
I dag har många researrangörer tagit avstånd från elefantridning, och flera aktörer inom hållbart resande menar att djur endast bör upplevas i det vilda – på djurens villkor. Det är ett förhållningssätt som väcker en viktig fråga: har upplevelser som bygger på lidande över huvud taget en plats i en turism som säger sig vilja göra gott?
Text: Hanna Anfelter
Fakta: Elefantridning i turism
-
Antal fångna elefanter i turistverksamhet i Asien: >3 000.
-
Vanligaste aktiviteter: ridning, bad med elefanter eller ”skötaraktiviteter, fotografering.
-
Konsekvenser för djuren: separation från mamma, fysisk och psykisk stress, begränsad rörelsefrihet, tvångsträning.
-
Organisationer som dokumenterar och arbetar mot elefantridning: World Animal Protection, PETA.
-
Rekommenderad hållbar praxis: se elefanter i naturen i sitt naturliga habitat eller i etiska reservat där de lever på egna villkor.
