På upptäcktsfärd i Indonesien – del 2

Bilköer, en grön oas och galet god glass. Full rulle och lite tid att skriva.

Från Jakarta till Yogyakarta. En stad jag spontant tycker bättre om än Jakarta men som också är svår att få grepp om. Det är bilar och motorcyklar överallt som orsakar långa bilköer, men mitt bland kaoset finns små guldkorn. Första kvällen var vi på välkomstceremoni för Yogyas internationella resemässa som vi är här för. Där bjöds det på indonesiska specialiteter och en fantastik dansshow som framfördes av en lokal dansgrupp, iklädda traditionella kostymer och masker. Vissa aningen läskiga, men ett imponerande hantverk.

Teaterunderhållning i Yogyakarta.

Dagen efter åkte jag till Greenhost Hotel, medan Lestari hade olika affärsmöten. Där jag hängde mer eller mindre förmiddagen och jobbade. Jag åkte iväg för att titta på en silververkstad men det var tyvärr en besvikelse. Inget äkta utan en turistkuliss så jag åkte snabbt tillbaka till hotellet. Det enda ekovänliga hotellet i hela Yogyakarta som arbetar med hållbar och ansvarfull turism, genom att ta såväl miljömässigt som socialt ansvar. Hela hotellet är byggt med återvunnet material, de odlar sallader och kryddor på taket som de använder i köket. De handlar bara mat från lokala marknader, alla gröna växter som pryder hela hotellet vattnas med ett specialanpassat system som återanvänder och renar vattnet från duscharna och toaletterna. De har en ny utställning varje månad med lokala konstnärer som får chansen att visa sina verk. För att nämna några exempel. En underbar oas i hektiska Yogyakarta.

Greenhost Hotel är en lugn, grön oas i den myllrande storstaden Yogyakarta.

Jag hade fått instruktioner om att vara i mässhallen senast klockan 15 för att vi alla deltagare skulle åka tillsammans och besöka Prambanan, ett hinduiskt tempel strax utanför citykärnan. Det går att åka lokalbuss dit men de hade ordnat transport för alla mässdeltagare. Saken vara bara den att när jag kom dit var det full aktivitet i mässhallen och inget tecken på någon utflykt. Något som är väldigt vanligt här i Indonesien, och tydligen bara att acceptera. En tid betyder allt mellan den tiden och en timme framåt. Så jag satte mig ner och väntade och väntade. Först vid halv fem vara alla redo att åka, och när vi väl kom fram var det stängt. De släppte dock in oss med nöd och näppe, jag hann ta två, tre bilder och sen blev det kolsvart.

Det buddistiska templet Borobudur är med på Unescos världsarvslista och lockar många besökare.

Nästa morgon steg vi upp tidigt för att åka till Borobudur, ett buddistiskt tempel som ligger cirka en och halv timme från Yogyakartas. Templet är med på Unescos världsarvslista och – enligt de som har sett båda– minst lika imponerande som Angkor Wat om än mycket mindre känt. Vi kom fram vid tio-snåret. Solen gassade, och det var galet mycket folk. Skolklasser och turister om vartannat, men en oerhört imponerande plats som definitivt är värt ett besök.

Vi åt lunch på en restaurang i närheten av templet och sen åkte jag tillbaka till staden för att checka in på Greenhost hotel. Med alla bilköer tog resan tillbaka och dit nästa tre timmar. Jag skyndade mig för att besöka en batikverkstad och hann få en snabb titt i verkstaden där kvinnorna satt och arbetade, och på alla vackra tyger, innan de snällt men bestämt bad mig att gå för att de stängde. Sen tog jag ett dopp i poolen som inte har något klor utan bara naturligt vatten. Det kändes på kroppen och vattnet upplevdes mycket mjukare än vanligt poolvatten, Underbart. När man simmar på rygg tittar man upp i glastaket överallt syns bara en massa grönt. Hotellet är tre våningar högt och runt varje våning hänger hundratals krukor med mynta.

Ris med gröna bönor och wokad temphe på Via Via. Gott och prisvärt!

Sen gick jag ut och åt middag själv på Via Via, en restaurang och en butik som säljer fair trade produkter. Menyn innehöll mest västerländsk mat, men jag valde en lokal rätt. Wokad temphe, tofu och gröna bönor med ris. Mycket gott, och inte minst billigt. 25 000 rupie vilket motsvarar cirka 15 kronor! Efter det blev det en glass på Il Tempo Gelato, ett glasskafe som är omåttligt populärt bland Yogyaborna. När jag kom in var det full ruljangs och ungdomsgäng, familjer och kärlekspar stod i kö för att få sin glass som de säger är gjord utan tillsatser eller färgämnen, bara hundraprocentig naturliga ingredienser, Behöver gräva lite mer i det känner jag för att veta om det verkligen stämmer, men väldigt populär och väldigt god är den i alla fall.

Tempo del gelato är ett omåttligt populärt glasställe i Yogyakarta och när en hemgjord kula bara kostar sju kronor kan man gott kosta på sig två!

Jag hann njuta några timmar av mitt sovrum innan det var dags att kliva upp i ottan och åka vidare mot Bali och den östra landsbygden där vi nu är. Just nu sitter vi och jobbar omringade av den mörka natten, ackompanjerade av djungelns ljud. Grodsång, syrsor, ödlornas kväkande och vattnets brus. Men mer om det nästa gång.

Green Love/Hanna

P.s Om någon undrar, enligt Reform Travels principer kommer jag självklart att klimatkompensera för resan efter hemkomst. Om det blir till Fly Green Fund, Tricorona, Vi-träden, Naturskyddsföreningen eller annan organisation som på ett eller annat sätt arbetar ned miljömässig/och eller social hållbarhet vet jag inte, men att det blir till något kan jag garantera.

Tags:

  • Show Comments (3)

  • Cathinka – På vift!

    Om man vill hitta ekohotell när man ska ut och resa har du förslag på bra webbsidor?

    • reform

      Hej! Ja kolla in manantravel eller Green pearls. bookitdifferent också, där finns alla typer av hotell men du kan välja att söka på bara hotell med en certifiering eller välja hotell med lågt fotavtryck. ?

      • Cathinka – På vift!

        Tack! Hittade mycket spännande redan vid en snabbgoogling. Ser lovande ut inför eventuell höstresa.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

comment *

  • name *

  • email *

  • website *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like

Förändring kräver kunskap, och med kunskap kommer ansvar

Förändring kräver kunskap, och med kunskap kommer ansvar. Med en ny titel i bagaget, ...

Därför stannar jag inte på marken

Med anledning av mitt förra blogginlägg Kan vi sluta sätta likhetstecken mellan hållbart resande ...

Två utflyktsmål längs med E4:an norröver

Med rötterna i Norrland, familj i Umeå och två sommarhus därtill har jag åkt ...