Varför är det mer okej att ha två hus än att flyga ibland?

Samtalet om flyget har hårdnat. Det har blivit förenklat och dömande, snarare än nyanserat och eftertänksamt. Vad händer när flygskam tar över – och annan konsumtion lämnas utanför granskningen? I en tid då hållbarhet kräver helhetsperspektiv skaver flygdebatten mer än den hjälper.

Jag läser ett inlägg av en av Klimatklubbens förespråkare som menar att det är bättre att äga två hus – dessutom ett på en ö dit man måste ta färja om man är flygvägrare – än att flyga utomlands någon gång då och då. Två hus som ska underhållas, värmas upp och inredas. Inte för att hen försvarar två hus ur ett klimatperspektiv, utan för att det ändå skulle vara ett bättre val än att flyga. För vi måste börja uppskatta det vi har.

Flyget – synden personifierad

Flyget har i dag blivit synden personifierad. Något som Instagramkontot Aningslösa Influencers gärna driver på.

Aldrig trodde jag väl att jag skulle skriva så mycket om flyget. Men när argument som att ”det är bättre att äga två hus än att flyga då och då” fladdrar förbi kan jag inte låta bli att grubbla över det totala flygförakt som vuxit fram det senaste året.

Jag är själv förespråkare för ett mer sansat flygande. Det slentrianmässiga resandet – weekendresor på autopilot och flyg som förstahandsval – är inte hållbart och måste upphöra. Det skriver jag under på. Men hetsen mot dem som flyger, utan att stanna upp och fundera över varför och vart, den övergår mitt förstånd.

En hållbar värld kräver stora förändringar

Ska vi uppnå en hållbar värld måste vi alla förändra våra livsval och konsumera mindre och bättre. Oavsett om det handlar om mode, inredning, boende eller resor. Ingen är perfekt, och vi har alla våra laster. Vissa reser mer, andra shoppar mer. Men varför skulle det vara mer accepterat att äga två hus som ska underhållas, värmas upp, inredas och resas emellan – än att flyga någon gång ibland?

Resor berikar 

Kan det vara så att många av dem som förespråkar flygförbud inte riktigt har förstått resandets själ? Själva essensen i att resa. För resande är något större än att förflytta sig med ett enskilt transportmedel.

Du som har drabbats av resandets lyckorus vet att resor berikar. De skapar förståelse för andra kulturer, ger nya perspektiv och insikter. Framför allt påminner de oss om hur lika vi är – att vi delar samma grundläggande behov och samma planet. För många är resande en passion, ja till och med en livsnerv. Precis som någon annan brinner för inredning, kläder eller mat.

På löpande band deklarerar nu kulturskribenter och kända personligheter att de ska sluta flyga. Häromdagen gick Fredrik Strage ut i Dagens Nyheter och förkunnade att han också ansluter sig till dem som stannar på marken. I samma text hånade han SAS reklamfilm We are Travelers.

“Resandets själ”

Själv älskar jag SAS reklamfilm – och måste erkänna att jag gråter varje gång jag ser den. Den påminner mig om alla de gånger jag har lämnat någon jag älskar på en flygplats och gråtit mig igenom en hel resa, eller mötts av någon jag älskar när jag kommit hem igen.

Filmen skulle lika gärna kunna utspela sig i en ankomst- och avgångshall på en tågstation. Det handlar inte om flyget i sig, utan om resans essens. Resandets själ. Anledningen till att vi reser. Något som, i min mening, förminskas varje gång en influencer säger att hen ”stannar på marken” utan vidare reflektion.

För att undvika missförstånd: jag är för ett minskat flygande. På samma sätt som jag är för minskad konsumtion överlag. Vi i väst lever i ett överflöd av prylar, val och bekvämlighet. I genomsnitt konsumerar svensken som om vi hade fyra jordklot till vårt förfogande – och det är uppenbart ohållbart.

Ska vi nå en hållbar värld måste alla dra sitt strå till stacken. Precis som vi uppmanas att stanna på marken, borde vi också ifrågasätta behovet av fler boenden, nya kök, ständigt nya kläder och mat som inte är i säsong.

Hyckleriet skaver

Det som skaver för mig i flygdebatten är hyckleriet. Flyget tillåts inga nyanser – där är det allt eller inget. Men när det gäller annan konsumtion är det plötsligt okej att ”göra så gott man kan”. Vill man ha två hus ska man självklart få ha det. Så länge man inte flyger verkar allt vara förlåtet.

Aningslösa Influencers

Avslutningsvis en reflektion kring Instagramkontot Aningslösa Influencers. Jag tycker det är bra att det slösaktiga flygandet uppmärksammas och att flyget problematiseras. Det jag vänder mig mot är skuldbeläggandet.

Grunden i varje förändringsprocess är att leva som man lär. Ingen är perfekt. Ingen är hundraprocentigt hållbar. Men ärlighet och transparens skapar förtroende. Att Aningslösa Influencers hänger ut andra samtidigt som de själva förblir anonyma skaver.

Vill man driva opinion och få människor att förändra sina beteenden måste man också våga blotta sig själv. Med runt 60 000 följare har kontot i dag en maktposition som är fullt jämförbar med de influencers de kritiserar. Med makt följer ansvar – också att redogöra för sina egna val.

/Hanna