Vart tar det sunda förnuftet vägen när vi reser?

I veckan framkom det att den populära badpärlan Blå lagunen på Ekerö måste stänga på grund av nedskräpning. Tidigare har det rapporterats om nedskräpning i svenska fjällvärlden, och det räcker med att titta på hur det ser ut på Stockholms gator och parker för att fundera över vart det sunda förnuftet tar vägen när människor befinner sig på resande fot. Vi är lyckligt lottade i Sverige som har allemansrätten som innebär att vi får röra oss fritt i skog och mark, men med frihet kommer också ett ansvar, ett ansvar att bete sig respektfullt och inte skräpa ner. Vart tar det sunda förnuftet vägen när vi reser?

Badplatsen Blå lagunen ligger på Ekerö och har länge varit en badpärla, men på grund av att människor som kommer hit tydligen inte kan bete sig och ta hand om sitt skräp är badplatsen nu stängd för allmänheten. Enligt Dagens nyheter stinker det av gamla blöjor och matrester. Längs hela skogsvägen ner till badplatsen ligger skräphögar. Vid strandkanten finns tomma vinboxar, kalsonger, pizzakartonger, melonrester och ölburkar. Bonden som äger marken, och även de frivilliga parkeringsvakterna, har fått utstå hot och trakasserier när de har bett gästerna att ta hand om sitt skräp, och de ser inte längre något annat alternativ än att stänga platsen.

Vart tar det sunda förnuftet vägen när vi reser?

När jag kompetensutbildade mig i hållbar turismutveckling fick vi se filmen Gringo Trails, en dokumentär som väcker tankar om vårt resande – förstör turismen världen eller räddar den densamma? En viktig fråga som tål att tänkas på.

Filmen tar avstamp i Bolivia via Thailand, Malawi och Bhutan. Den börjar med historien om en kille som försvann i Amazonas djungel i början av 80-talet då han begav sig ut på en backpackingtur men gick vilse. Han blev mirakulöst räddad av en lokalbo och skrev sedan en bok om sina upplevelser. Boken översattes till flera språk och snart ville backpackers från hela världen med egna ögon se vad den här mannen hade upplevt. Konsekvensen blev att från att ha varit ett orört, lugnt område förvandlades platsen till en turistcirkus.

Faran med att en plats får för mycket uppmärksamhet är att den urholkas och förlorar sin charm vilket i slutändan leder till att ingen längre vill åka dit. Jag ska inte dra hela filmen, men en scen fastnade i mitt minne. En grupp turister befinner sig på en tur i Bolivias djungler och de får syn på en Anaconda. Guiden säger till gruppen att ingen får röra ormen. En kille böjer sig likväl ner och gör det. Dokumentärfilmaren frågar varför han gjorde det. Killen svarar: “För att jag kan”.

Vad händer egentligen med det sunda förnuftet när vi reser? Bara för att vi reser bort betyder det inte att vi kan bete oss hur vi vill, att vi kan sluta följa regler och lagar. Ansvaret är inte någonting som stannar hemma, det följer oss vart vi än går. Det är dags att börja tänka på det och bli medvetna om våra handlingar. Medvetna om att vårt resande påverkar människor på de platser som vi reser till, långt borta som i vår närmiljö.

För bevisligen spelar det ingen roll om vi reser utanför landets gränser eller i närområdet, det sunda förnuftet försvinner likväl. Det är förbjudet enligt svensk lag att skräpa ner, ändå lämnar besökarna vid Blå lagunen sitt skräp i naturen och räknar med att någon annan ska ta hand om det. Samma sak har det rapporteras om i svenska fjällvärlden, människor som är ute och vandrar i vidunderligt vacker natur men ändå har mage att lämna sitt skräp i naturen. Samma vackra natur de är där för att uppleva.

Ursäkta mig men jag får inte ihop ekvationen. Vissa dagar känns det hopplöst att bry sig om miljön och hållbarhet när man ser hur människosläktet beter sig. Men skam den som ger sig, om jag så bara lyckas få en person att börja reflektera över de här sakerna, blir jag glad. Och kan vi inte försöka lova varandra en sak i sommar, glöm inte ditt sunda förnuft hemma, ta med det på resan och skräpa inte ner. Ser du någon som gör det, säg till, visa att det inte är okej. Tillsammans reser vi till en bättre värld.

Glad sommar!
/Hanna  

Editors note: Startbilden är tagen på Lidö där jag var för några dagar sedan. När jag promenerade runt på den fantastiskt vackra ön, blev jag förvånad och samtidigt ledsen över att det låg så många fimpar på marken och skräpade. Särskilt runtomkring stugorna som är till uthyrning. Det här var strax efter midsommarhelgen, en av Lidös största helger på året och det hade varit mer eller mindre fullbelagt överallt. Ytterligare ett exempel på att människor skräpar ner i naturen utan att att ta ansvar.

Tags:

  • Show Comments (0)

Your email address will not be published. Required fields are marked *

comment *

  • name *

  • email *

  • website *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like

Tillbakablick hållbar turism 2018 och en blick in i framtiden

2018 var året då klimatet seglade högst upp på dagordningen. Kanske inte lika mycket ...

Effekter av ohållbar turism – plastföroreningar

Pink Beach, en av världens vackraste, mest avlägsna stränder har drabbats av plastföroreningar som ...

Volontärturismens baksidor

Har du någon gång funderat på att kombinera semester med volontärarbete? Då kan det ...