Stadsodlingar, återbrukade hus, vegansk mat och innovativa mötesplatser visar hur hållbar stadsutveckling i Berlin blir verklighet i dag.
Luften dallrar av hetta. En värmebölja råder över stora delar av Europa, Berlin inkluderad.
Trots att det är början av september visar termometern 34 grader. Det hindrar dock inte berlinarna från att åka longboard, cykla eller jogga kring Tempelhof. En historisk plats som 1946 var centrum för den luftbro som president Truman anlade för att försörja Västberlin under den sovjetiska blockaden i kalla krigets gryning. I dag en gammal övergiven flygplats förvandlad till rekreationsområde.
Vi går förbi människor som ligger i det knastertorra brunbrända gräset och solar. Det ökenliknande landskapet för tankarna till en sciencefiction-film, till en framtid där städerna har övergetts, möjligen just på grund av klimatförändringarna. Känslan av förtvivlan ligger inte långt bort. Så hägrar en grön oas. En stadsträdgård dit alla är välkomna för att lära sig mer om växter, biologisk mångfald, odling eller för att bara umgås i en grönskande miljö.
Stadsodling i Berlin – Allmende Kontor och klimatet
– Allmende Kontor är en av flera så kallade community gardens som vuxit fram i staden på senare år. Sammanlagt finns ett hundratal, alla unika på sitt sätt men med ett gemensamt syfte: att vara en del av klimatanpassningen och samtidigt främja social interaktion, berättar Michael Lafond.
Han är guide och leder en stadsvandring på temat urbana trädgårdar och stadsodlingar för en grupp människor från olika delar av världen, som trotsat hettan för att delta.
Trädgården består av både individuella och gemensamma ytor. Här och var påtas det i jorden, samtalas och umgås bland vildvuxna blommor, surrande bin och frodiga växter. På en anslagstavla i mitten sitter en fredsduva, och någon har klistrat upp en dikt om fred. Min tyska är begränsad, men andemeningen går fram.
Prinzessgärten – urban odling och social gemenskap
Några minuters promenad bort ligger Prinzessgärten. Trädgården delar yta med Sankt Jakobi-kyrkan, vars kyrkogård långsamt håller på att förvandlas till vildvuxen grönska. Kollektivet bakom verksamheten flyttade hit från Kreuzberg för några år sedan.
– Det är inte så många turister som hittar hit, men platsen fyller en viktig funktion i området. Här lever många i social utsatthet och får möjlighet att hjälpa till med odlingsbäddarna, delta i gör-det-själv-workshops eller fika i trädgårdskaféet, säger Michael, som själv ofta kommer hit för en kaffe och något att äta.
Holzmarkt – från squat till hållbar mötesplats
Initiativet till Berlins urbana stadsodling tog sin början på den mer välbesökta Holzmarkt – en gammal flottarstation och trädmarknad vid floden Sprees kant. När muren föll 1989 togs området över av squattare och blev en samlingspunkt för fester, technoklubbar och alternativa uttryck.
I dag är Holzmarkt privatägt och mer välordnat, beläget nära den tidigare muren. Den schweiziska ägaren hyr ut marken till de verksamheter som huserar här. Kaféer, barer, restauranger, små butiker och umgängesytor – byggda av återbrukat material – ligger inbäddade bland buskar, träd och ätbara växter.
Planteringarna är främst till för att experimentera och sprida kunskap, inte för eget bruk. De flesta besökare verkar dock omedvetna om vad som växer runt dem – de är här för att umgås och ha en trevlig stund.
– Hur kan vi förbättra livet för invånarna samtidigt som vi bekämpar klimatförändringarna? Det krävs inspiration och kreativa platser för det. Det här är ett gott exempel, säger Michael medan vi sitter på återbrukade pallar på taket till en av Holzmarkts restauranger.
Berlin är på många sätt en trasig stad, menar han. Att arbeta med hållbarhetsfrågor och samhällsutveckling är hans sätt att skapa mening i en trasig värld, och han är långt ifrån ensam. Runt om i staden bubblar det av initiativ.
Happa – vegansk och hållbar mat i Berlin
Sophia Hoffmann är vegansk kock och kokboksförfattare, och driver sedan några år tillbaka restaurangen Happa. Den ligger på promenadavstånd från landmärket Oberbaumbron och i den färgstarka lokalen serveras lunch måndag till fredag. På helgerna erbjuds en femrätters meny som måste bokas i förväg – allt för att undvika matsvinn.
Det är strax efter lunchrusning när jag slår mig ner för att fylla på energin.
– Vi försöker väva in hållbarheten i allt vi gör, berättar Sophia medan hon serverar en lunchmacka med solmogna tomater. Det är säsongens sista tomater, snart försvinner de från menyn. Allt vi serverar är veganskt och ekologiskt. Vi arbetar med culinary misfits – råvaror som har någon skavank och därför inte går att sälja i butik. Vi ser över portionsstorlekar och anpassar öppettiderna efter ett nio-till-fem-liv.
På vardagar erbjuds soppor, grytor, sallader, smörgåsar, tårtor och hemgjord lemonad. Smakerna varierar vecka för vecka beroende på råvaruleveranserna, men det finns alltid något för under tio euro, för att så många som möjligt ska ha råd att äta här.
Det sociala perspektivet är minst lika viktigt som det ekologiska. På de knallgula väggarna hänger svartvita porträtt av leende kvinnor – kaffets odlare från ett kvinnokooperativ i Rwanda. På en hylla säljs teer, saffran och salt från Conflictfood, och i den rosa sittdelen blickar glada grisar ner från en målning av en ukrainsk konstnär.
Happa betyder ungefär ”mums” på barns språk – och sammanfattar platsen väl.
– Vi vill visa glädjen i att vara vegan och bjuda på god mat som gör gott, säger Sophia innan hon försvinner in i det öppna köket.
Berliner Spreepark – från lost place till grön framtidspark
På 70- och 80- talet var Berliner Spreepark en populär nöjespark. Hit, till utkanten av Treptower Park, kom miljontals östberlinare för att åka karusell.
Efter återföreningen privatiserades parken, besöksantalet sjönk och ekonomin kollapsade. Konkursen blev ett faktum. Området stängde och förvandlades till ett så kallat lost place som lockade turister från hela världen – men också nedskräpning och vandalism.
2016 köpte staden tillbaka marken och gav Grün Berlin i uppdrag att omvandla området till en stadspark. Invånarna engagerades tidigt i processen och tre ledord för Spreepark formades: natur, konst och kultur.
– Vi bevarar det som finns kvar. Den natur som vuxit fram får stå. Räls från gamla åkattraktioner blir promenadstråk, och konstnärer från hela världen återanvänder material från platsen, berättar Tim Gärtner, projektansvarig för Spreepark.
Han tar mig med på en rundvandring. Jag får dra på mig en gul väst och en bygghjälm – området är fortfarande en stor byggarbetsplats och omvandlingen pågår för fullt.
– Målet är att parken ska vara fylld av kulturella upplevelser. Hela familjen ska kunna flanera omkring och upptäcka både natur och kultur. Tanken är också att besökarna ska ta sig hit till fots, med cykel eller kollektivtrafik. Vi har gjort ett aktivt val att inte bygga någon parkering, för att bevara naturkänslan, säger Tim.
House of Statistics – Berlin räddar arkitektur och gemenskap
Det växer inte bara fram nya grönområden i staden. En snabbt växande trend inom arkitekturen, sprunget både ur idealism och behov, är att rädda byggnader istället för att riva och bygga nytt.
Ett stenkast från Alexanderplatz och tv-tornet står ett stort huskomplex omgivet av byggnadsställningar och byggbaracker. Det är det gamla House of Statistics från 1960-talet, som just nu genomgår en omfattande förvandling. Här förvarade Stasi sina dokument om medborgarna, och fram till 1990-talet kunde berlinare komma hit för att begära ut sina akter för att se vad staten hade registrerat om dem. Därefter stängde huset och stod tomt i nästan ett decennium.
Planen var att riva byggnaden, men en grupp arkitekter och konstnärer organiserade sig för att rädda den och lyckades få med sig stadens beslutsfattare. I dag räknas projektet som det största och mest äventyrliga i Berlin när det gäller att ta tillvara på befintliga byggnader och tänka hållbart. House of Statistics ses som ett modellprojekt för ett nytt sätt att bygga, bo och leva – där prisvärda bostäder, energieffektivitet, kreativitet och grannsamverkan är några av nyckelkomponenterna.
Från utsidan ser huset fortfarande rätt schabbigt ut, men bakom byggställningarna och de trasiga väggarna sjuder det av kreativitet. Dagen jag passerar pågår konstutställningar, loppmarknader och livespelningar. På baksidan hittar jag ingången till House of Material – en plats med fokus på återbruk och återanvändning, som staden upplåter åt olika föreningar. Hit kan berlinare komma för att laga och reparera allt från elektronik och cyklar till möbler och kläder, eller handla second hand.
– Vi vill skapa medvetenhet och förändra hur vi tänker kring saker och prylar, säger Nicolai Wolfert, en av husets pionjärer, och understryker: – Allt får ett nytt liv här.
Futurium – reflektera över framtiden i Berlin
Innan det är dags att kliva på nattåget tillbaka till Stockholm besöker jag Futurium. Med sitt läge ett stenkast från Berlin Hauptbahnhof och med gratis inträde lockar museet både tågresenärer på genomresa och berlinare i vardagen.
Museet öppnade strax före pandemin och är i dag ett av stadens mest välbesökta. Nyligen belönades Futurium med pris för sitt innovativa tänk. I olika tankerum presenteras texter, föremål och modeller som bjuder in besökarna att reflektera över framtiden: Hur kommer vi att bo, leva och arbeta? Hur ska vi konsumera, agera mot varandra och ta hand om naturen?
Fler frågor än svar. Och den övergripande frågan ekar genom hela museet:
Vilken framtid vill vi leva i?
Läs också: Miniguide Berlin
När framtiden redan är här – Berlin i praktiken
I Berlin prövas framtiden inte bakom glasmontrar, utan ute i staden. I gemensamma trädgårdar, i räddade hus, i vegansk mat som lagas med omtanke och i parker som får växa vilt. Det är exempel på hur hållbar stadsutveckling i Berlin redan är verklighet – inte bara vision. Små initiativ, kanske, men tillsammans bildar de något större.
Berlinarna verkar redan ha börjat leva i den framtid de vill se.
Vilken framtid vill du leva i?
Text och bild: Hanna Anfelter
Editors note: Artikeln är skriven efter deltagande i en internationell pressresa arrangerad av Tysklands turistbyrå och Visit Berlin. SJ stod för tågresan tur och retur Stockholm-Berlin. Alla åsikter är skribentens egna.
