Kryssningar och hållbart resande – går det ihop?

Kryssningsturismen ökar och skeppen blir större och större. Enligt Cruise Lines International kryssade närmare 26 miljoner människor världen över förra året, nästan en fördubbling sedan 2009, och tidigare i år invigdes ett nytt MSC-fartyg i Southampton som rymmer närmare 6 000 personer. Kryssningsfartygen marknadsför sig själva som flytande nöjesfält och miljövänligare alternativ till flyget, men bakom fasaden gömmer sig en ohållbar verklighet. Undersökningar visar att ett kryssningsfartyg släpper ut lika mycket föroreningar som miljontals bilar.

Kryssningstrenden växer bland svenskar som lockas av att flyta omkring på stora fartyg till havs. Enligt statistik från Resia var kryssningar det som ökade mest bland alla kundgrupper under förra året. Anledningen enligt dem är att ”många svenskar har insett att man får mycket för pengarna, får uppleva många platser på en och samma resa och man behöver bara packa upp väskan en enda gång. Man är som en snigel och har hemmet med sig hela tiden”.

Samtidigt framkommer rapporter om att kryssningsfartygen är större miljöbovar än flyget och protester växer fram mot de stora kryssningsfartygen. Nyligen rapporterade SMHI att svenska sjöfarten står för mer utsläpp än inrikesflyget. I populära semesterstäder som Dubrovnik och Venedig har begränsningar införts i antalet kryssningspassagerare som får kliva i land. I London förekom för något år sedan stora protester mot planerna för en kryssningshamn efter att den brittiska tidningen The Guardian rapporterat att ett kryssningsfartyg som står i hamn orsakar lika mycket utsläpp som om 688 tunga lastbilar skulle stå med motorerna igång på samma plats.

– Kryssningsföretag försöker skapa en bild av en ljus, ren och miljövänlig turistsektor, men det är tvärtemot verkligheten. Ett kryssningsfartyg släpper ut lika mycket föroreningar i luften som fem miljoner bilar som kör samma sträcka eftersom skeppen använder sig av tungt bränsle som på land hade förkastats som farligt avfall, säger Daniel Rieger, på den tyska miljöorganisationen Nabu till The Guardian.

Ett kryssningsfartyg är ett transportmedel, och ett flytande hotell. Allt på samma gång. De bränner konstant drivmedel när de förflyttar sig från destination till destination, men också för att hålla igång luftkonditionering och belysning. Utöver det är det andra miljömässiga faktorer att ta hänsyn till som avloppsvatten, matavfall och luftföroreningar.

Enligt siffror från en dansk mätning, framtagen av ett danskt konsultföretag för marin verksamhet, HOK Marineconsult orsakar den som åker på en kryssning upp till tre gånger så mycket koldioxidutsläpp per passagerare och kilometer som ett flygplan. Resultaten bygger på genomsnittliga utsläpp från 157 kryssningsfartyg i olika storlekar, och utgår från siffror om oljeförbrukning och hastigheter inrapporterade av fartygen själva fram till 2014. Men enligt mannen bakom mätningen, Hans Otto Kristensen, är de representativa än i dag. I ett uttalande till TT sade han att han ”själv blev förvånad över att nivåerna var så pass höga”.

 – Kryssningsfartygen har nästan levt sitt eget liv och få har egentligen brytt sig om deras utsläpp av koldioxid. Det är ett gammalt problem, men det är först på senare tid som branschen har börjat ta tag i det, säger han till TT.

2014 släppte den amerikanska miljöorganisationen Friends of Earth en rapport byggd på en utvärdering av 16 rederier utifrån fyra områden – avloppshantering, luftföroreningar, villighet att följa regler för vattnen i Alaska, samt transparens. Generellt var det ingen munter läsning där jättarna mer eller mindre pekades ut som miljökatastrofer med stora brister. Exempelvis saknade många ett avancerat avloppssystem. Ett fartyg med 3 000 passagerare beräknas dagligen släppa ut cirka 80 000 liter avfallsvatten, vilket innebär att stora mängder farliga gifter, avföring och tungmetaller hamnar rätt i haven. Det smutsiga vattnet leder till övergödning och skadar havsmiljön.

Sämst i rankningen hamnade Carnival Cruise Lines där bara två av sammanlagt 24 skepp har ett avancerat avloppssystem. Även MSC Cruises hamnade i bottenligan. I topp kom Disney Cruise Line vars avloppssystem fick högsta betyg.

Finns det en hållbar framtid för kryssningsindustrin?

Tidigare fanns det inga regleringar gällande avloppsvatten, grå- och svartvatten, utan det var tillåtet att dumpa det direkt i havet, utanför nationellt vatten. Från 2019 är det dock förbjudet att dumpa svartvatten – avloppsvattnet som kommer från toaletterna – i Östersjön för nya passagerarfartyg, och från 2021 för alla passagerarfartyg, vilket innebär att fartygen numera måste pumpa iland avloppsvattnet.

Gällande bränslet har det också införts skarpare krav. Historiskt har fartygsindustrin lagt ner mycket mindre arbete än till exempel bilindustrin på att minska sina utsläpp, och den vanligaste formen av bränsle har varit en råolja med mycket högre svavelhalt än bilarnas. Från och med år 2020 ska svavelhalten dock vara sänkt från 3,5 till 0,5 procent för alla fartyg på internationellt vatten.

Redan 2015 införde Internationella Sjöfartsorganisationen (IMO) en begränsning i svavelhalten i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen då den tillåtna svavelhalten i sjöfartsbränslet sänktes från 1 procent till 0,1 procent svavel. Sänkningen medför extra kostnader för sjöfarten men enligt WWF är ”vinsterna för samhället enbart räknat i mänskliga hälsovinster upp till 27 gånger större – och då har inte miljövinsterna tagits med i beräkningen.

Innan de hårdare svavelreglerna infördes beräknades svavelutsläppen från sjöfarten leda till att 50 000 européer dog i förtid varje år, på grund av att svavlet bildar partiklar som följer med luften in över land, enligt uppgifter från Chalmers.

Fartygsrederierna försöker nu klara de nya gränsvärdena för svavel genom att till exempel använda naturgas (LNG), etanol eller investera i utsläppsreningssystem så kallade ”skrubbers” som renar luftutsläppen från det smutsiga bränslet. Även om naturgas innebär minskade utsläpp jämfört med traditionella bränslen, kvarstår dock faktumet att det är ett fossilt bränsle som borde stanna i marken i en mer hållbar värld.

Går det att kryssa och resa hållbart?

Hållbart resande handlar utöver miljö och klimat också om sociala och ekonomiska aspekter. Generellt kan de stora kryssningsfartygen jämföras med flytande all-inklusive där en väldigt begränsad del av pengarna kommer den lokala ekonomin till gagns.

Responsible Travel är en engelsk resebyrå som tar avstånd från den stora kryssningsindustrin och de listar en rad exempel på varför utöver den skadliga miljöeffekten. För det första – rederierna har en historia av dåliga villkor för sina anställda. Det har till och med pratats om ”Sweatshops” som är vanligast förekommande inom modeindustrin, där de anställda arbetar långa arbetsdagar under dåliga förhållanden, och för låg lön.

För det andra – pengarna från kryssningsindustrin kommer inte den lokala ekonomin till gagns. En stor del av passagerarna går aldrig ens iland på destinationerna och de som gör det spenderar mindre än vad rederierna påtalar, enligt statistik från Internationell Cruise Line Europe.

För det tredje – det finns en förståelig rädsla för att förlora kryssningsturismen, eftersom den betyder en stor del för många destinationer. För att locka till sig kryssningsverksamhet, ger hamnar ofta incitament för kryssningsfartyg att stanna. Om en hamn blir för krävande eller talar om kryssningsindustrins praxis löper de risken att förlora verksamheten eftersom skeppet helt enkelt kan välja att gå någon annanstans. Så frågan är vem som egentligen bestämmer?

För det fjärde nämner de skattedebatten. De stora kryssningsföretagen är befriade från de flesta lagar i de länder som fartygen besöker, och dessutom betalar de i princip ingen skatt på plats. Kryssningsföretag är ofta registrerade i andra länder än där de är verksamma, eller deras huvudkontor ligger, vilket innebär att det undviker att betala inkomstskatt i det land de seglar från. Exempelvis är Carnival Corporation registrerat i Panama, Royal Caribbean Cruises Limited i Liberia och Star Cruises i Bermuda. Så, även om de hävdar att de får stora intäkter till länder där de är verksamma betalar de lite eller ingen skatt på det, menar Responsible Travel.

Generellt är det svårt att få någon djupare information från kryssningsrederierna kring hållbarhetsarbetet. Friends of Earth rapporterade vid sin granskning att alla de 16 utvärderade rederierna avböjde att svara på frågor om sitt miljöarbete. Kryssningsfartygen har lyckats hålla sig under radarn, men i takt med att fler konsumenter blir medvetna får rederierna ett större incitament att ta frågan på allvar, och faktum kvarstår att kryssningar är stora miljöbovar.

Småskaliga kryssningar ett mer hållbart alternativ

Svenska Polar Quest arrangerar resor till polarområdena, känsliga för klimatförändringar. De har länge haft ett fokus på hållbarhet och annonserade nyligen att de från och med 2019 klimatkompenserar hela sin reseportfölj.

– Vi har alltid haft ett stort engagemang för hållbarhetsfrågor och genom att klimatkompensera tar vi nu nästa steg. Vi kommer dessutom att satsa på att överkompensera varje år för att betala av på vår historiska klimatskuld, säger Johanna Vakkila, produktansvarig på Polar Quest.

Polar Quest satsar på expeditioner med små expeditionsfartyg. De tre fartyg de opererar på Svalbard tar endast 12 eller 53 passagerare. Trenden i branschen går som redan konstaterat dock mot större och större fartyg.

– Tyvärr blir de stora kryssningsfartygen fler, men jag tror att den moderna resenären, som blir mer och mer medveten, förstår vad som är mest hållbart på en plats som Svalbard – att 250–500 passagerare går i land på en plats eller att ett 50-tal gör det? anser Johanna Vakkila.

Det går med andra ord att kryssa och resa hållbart om det sker ombord på små skepp med få passagerare och som kryssar fram med varsamhet och på förnyelsebar energi. Rösta med pengarna, läs på och stötta rederier som tar ansvar. Ställ frågor och visa att du bryr dig.

Kryssningar är inte ett miljövänligare alternativ än flyget

Däremot att säga att kryssningar är ett mer miljövänligt alternativ än flyget går inte. De är inte jämförbara rakt av. Det ena är ett flytande hotell för rekreation, det andra är ett transportmedel. Det bekräftar Johan Mellqvist, biträdande professor i optisk fjärranalys vid Chalmers.

– Flyget släpper nog alltid ut mest koldioxid – att flyga är som att ta bilen själv till den destination man ska – men kryssningar är flytande hotell med en stor energikonsumtion, och som orsakar stora luftföroreningar. Dessutom får vi inte glömma att de flesta flyger till och från kryssningshamnarna, säger Johan och fortsätter:

– För en rättvis jämförelse måste man jämföra de totala utsläppen från en person som åker på kryssning och roar sig, med en som flyger till en långväga destination och bor på hotell, inklusive mat och aktiviteter, och den studien har vad jag vet ännu inte gjorts.

Text: Hanna Anfelter

Editors Note: En version av artikeln är publicerad i RES sommarnummer 2019, i butik nu.