Varför reser vi? I den brinnande klimatdebatten, där flyget har blivit lika med skam och skuld, uppmanas vi att se till vad vi har hemma och sluta längta bort hela tiden. Men varför förutsätts det att resor per automatik handlar om längta bort? Jag menar att det handlar om att längta till. Längta till ett annat land, en annan kultur, andra smaker och dofter. Jag reser inte för att jag vill komma bort från det jag har hemma utan för att jag vill lära mig mer om världen och lära känna nya platser.
Varför reser vi? ”Jag reser alltså finns jag”. Kanske inte riktigt men snudd på. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, älskat att resa. Kanhända kommer det från mina föräldrar som både två är vana resenärer. Pappa en sann amerikaentusiast och mamma en hängiven frankofil. Med en pappa bosatt i Frankrike och en fransyska som extra mamma växte hon upp med en fot i Sverige och den andra i Frankrike, och förde vidare sin kärlek till Frankrike med modersmjölken. Ett land som jag ser som mitt andra hemland.
Hela mitt vuxna yrkesliv har handlat om resor på ett eller annat sätt. Jag började min karriär som redaktionsassistent på en renommerad gastronomitidning i Frankrike där min chef skickade iväg mig, en tjugoåring utan utbildning eller yrkeskunskap, till Vietnam på en pressresa för att få erfarenhet. Det var inte så viktigt om jag skrev någonting, det viktiga var att jag upptäckte världen. Av samma anledning skickade han mig till Skottland och Glenfiddich där whiskyprovning och avsmakningsmenyer stod på schemat, men också till södra Frankrike med tåg för att få en inblick i det provensalska livet och köket.
Läs också: Mina resor genom åren
Sen gick det rakt utför. Min passion för resor bara växte sig starkare och genom åren har jag arbetat som reseskribent, reseredaktör och med destinationsmarknadsföring. Att resa har alltid varit en stor del av mitt liv och är det än. Även om jag med barn i bilden just nu tycker att det skönare att vara hemma än ifrån dem.
Varför reser vi?
Oavsett har jag alltid sett på resorna som att jag reser till någonting, inte bort från någonting. Till nya människor, dofter och smaker. Varje resa sparar jag sedan i min resebank där rikedomen växer i takt med nya erfarenheter och minnen, och gör mig till en rikare människa full av nyanser.
Åndå är det just vad alla som tar avstånd från flyget nu vill hamra i oss. ”Varför ska vi alltid längta bort från någonting?”. ”Du behöver inte resa bort, uppskatta och se vad du har hemma och runtomkring dig”. Och självklart går det lika bra. Jag vill resa mycket mer i Sverige och längtar efter att få upptäcka alla platser i vårt avlånga land.
Men bara för att jag reser på hemmaplan betyder det inte att jag inte också längtar till avlägsnare platser. Jag längtar till platser som jag aldrig har satt min fot på, oavsett om de ligger i Sverige eller på en annan kontinent, av samma anledning. Eller till samma plats flera gånger om för den delen. Jag reser, och längtar till en destination för att lära mig mer om den och förstå hur livet går till där.
För mig handlar inte resor om att längta bort från någonting, det handlar om att längta till någonting. Till någon annans vardag. Andra kulturer, smaker och dofter, och dela erfarenheter och kunskap med varandra för att göra den här världen mer begriplig och lättare att navigera i.
Det kommer ingen flygskam någonsin att kunna råda bot på.
Green Love/Hanna
Show Comments (0)