Tågresan går från Stockholm till Neapel – staden som motsvarar alla mina förväntningar. Därefter vidare med buss till Italiens östkust för några dagars sol och bad i Monopoli. Resan avslutas i Rom och jag konstaterar att även om inte tiden räckte till en tur och retur med tåg, är en tågresa ena vägen ett viktigt steg i rätt riktning.
Avresa Stockholm
En minut till och hela tågresan hade blivit inställd. Det trodde i all fall min man när vi var någon minut från att missa tåget från Stockholm till Köpenhamn.
Vi bor inte många tunnelbanestationer från Centralen och tänker att vi har marginal. Men just i dag är det fel på signalsystemet, vilket orsakar stora förseningar. I panik springer vi tillbaka upp på gatan för att ta en taxi. En tidig söndagsmorgon finns det dock inte många bilar ute. Än färre under midsommarhelgen. Minuterna går och paniken växer.
Till slut förbarmar sig en taxibil trots att han redan har en kund och vi egentligen inte får plats. Kvinnan som sitter i bilen tycker synd om oss där vi springer runt som yra höns.
Chauffören muttrar, men vi kommer fram i tid. Kvinnan, som skulle åka hem till England, blir vår räddare i nöden. Jag hinner aldrig ta hennes namn, men är henne evigt tacksam.
Stockholm- Hamburg
Väl på tåget mot Köpenhamn rullar allt på. Alla är glada över att vi kommit iväg och ägnar sig åt sitt: läser bok, lyssnar på musik och ritar. I Köpenhamn går vi av och äter lunch i mathallen intill Tivoli innan det är dags att resa vidare mot Hamburg.
Här tar vi in på ett enkelt hostel nära stationen. När det bara handlar om några få timmars sömn känns det inte rimligt att lägga för mycket pengar på boendet.
Kvarteren runt stationen är inte stadens trevligaste. En klunga män skriker och slåss på öppen gata och kastar ölflaskor som krossas mot trottoaren precis där vi går. En kvinna rör sig mellan uteserveringarnas bord och ber om pengar, barfota med såriga fötter. Det öppnar upp för samtal med barnen om livet och människors utsatthet.
Hamburg – München
Från Hamburg tar vi oss vidare söderut. Tyvärr är tåget rejält försenat redan från start och lämnar perrongen över en timme efter utsatt avgångstid. Förseningarna fortsätter längs vägen. Tanken är att vi ska nå Verona i Italien på kvällen, där ett hotellrum väntar, men när vi missar anknytningen i München står det klart att det inte kommer att gå.
Efter några oroliga timmar utan tydlig information från personalen går vi till serviceluckan på stationen och får hjälp. De bokar in oss på ett hotell och ordnar nya biljetter till dagen därpå. Hotellet i Verona går inte att avboka, men det jämnar ut sig när DB står för hotellnatten i München.
Varma och svettiga – en värmebölja drar över hela Europa de här dagarna – lämnar vi väskorna på rummet. Klockan är för sent för att utforska staden i någon större utsträckning, men vi tar oss in till stadskärnan och äter middag på ett litet torg intill en kyrka innan det är dags att sova. Tåget går tidigt nästa morgon.
München – Neapel
På ett sätt är det tur att det blev som det blev. Sträckan mellan München och Verona är bländande vacker, särskilt partiet genom Alperna och kring Innsbruck, och det hade varit synd att missa den i dagsljus. Barnen sitter storögda vid fönstret. Vi äter lunch i bistron – menyn har vegetariska, lokala och ekologiska alternativ – medan vi beundrar dalgångar och små alpbyar.
Men förseningarna fortsätter. DB har gett oss nya biljetter från München till Milano, men där tvingas vi köpa nya platsbiljetter trots att förseningarna ligger utanför vår kontroll. Det tar tid och vi missar tåget vidare till Neapel, vilket gör att vi får ta ett senare. Med facit i hand hade det varit lika enkelt att köpa platsbiljetterna direkt på stationen.
Vi kommer fram först när solen går ner över Vesuvius. Från centralstationen tar vi tunnelbanan till kvarteret Sanità där vi ska bo. När vi kliver upp på gatan för sista promenaden till hotellet stannar vi till och ser oss omkring. Trafiken är intensiv: mopeder och bilar tutar, kör om och tränger sig fram där man knappt tror det är möjligt. På vissa mopeder sitter flera familjemedlemmar, ingen med hjälm.
Staden som överträffar allas förväntningar
Boendet ligger intill en katedral och drivs av en social verksamhet som arbetar för att få unga i sysselsättning och stärka lokal stolthet och samverkan. Rummet är spartanskt men överraskar med vackra stengolv och vita stenväggar.
Vi ställer ifrån oss väskorna och går genast ut för att äta. Middagstiden är sedan länge passerad och barnens magar kurrar. Nando, som checkat in oss, tipsar om en pizzeria i närheten. Det är kolsvart ute och luften dallrar fortfarande av värme. Vi får ett bord och beställer in varsin pizza, som sig bör i Neapel, pizzans huvudstad.
Dagen därpå utforskar vi staden från morgon till kväll. Det är varmt men vi går genom gränder, över torg och uppför backar. Vi besöker katakomberna under hotellet, tar linbanan upp till Vomero, äter vongolepasta till lunch och svalkar oss med gelato. När vi till slut når hamnen och havet hoppar barnen i vattnet sida vid sida med lokalborna. Jag avstår när jag ser skräpet som flyter omkring, men det bekommer inte barnen. De har inga badkläder – underkläderna får duga.
På vägen hem hittar min son ett gäng killar som spelar fotboll på gatan och han får vara med en stund. Han pratar ingen italienska och de kan inte engelska, men det spelar ingen roll. Spelet är snabbt igång.
Läs också: Tre tips till Neapel
Slutmålet med tågresan är sol och bad, och vi velade länge kring hur många dagar vi skulle stanna i Neapel – två eller tre nätter. Till slut landade vi i två, men på grund av förseningarna blev vistelsen kortare än planerat. Därför känns det tungt att åka vidare redan nästa dag. Alla vill stanna en natt till, men bussbiljetter och hotell väntar på östkusten.
Neapel – Monopoli
Bussresan går smidigt från västkusten till östkusten och staden Monopoli i regionen Puglia. Jag har föreställt mig en liten fiskeby, men Monopoli visar sig vara en förhållandevis stor stad med en nyare del där lokalborna lever sina vardagsliv och en gammal stad där de flesta turister rör sig. Jämfört med Neapel känns allt mer tillrättalagt, men vi får en fin vecka med lugna sol- och baddagar på stenstranden, bara en kort promenad från hotellet.
Hotellet ligger i den gamla delen av staden och består av utspridda hotellrum. Det är ett så kallat albergo diffuso, (läs mer här: Albergo diffuso) ett italienskt koncept som går ut på att ta tillvara befintliga byggnader i stället för att bygga nytt. Tanken är också att besökare ska få ta del av det lokala livet och skapa möten mellan turister och lokalbor.
Vårt rum ligger på en innergård med vita stenfasader och blå detaljer. Den är idyllisk och lockar turister som regelbundet kommer in för att ta bilder. Här finns också receptionen och den lilla restaurangen som serverar frukost varje morgon. På rummet finns ett litet kök, men vi äter ute på kvällarna.
Vi hittar en restaurang som snabbt blir en favorit tack vare deras sallad på tomater, kronärtskocka och parmesan. Tänk att något så enkelt kan vara så gott. Vi får tips om stadens bästa glass – vilket resulterar i en glass om dagen. En dag tar vi tåget till grannbyn Polignano a Mare, knappt tio minuter bort. Stadens stora attraktion är klipporna den vilar på, där badgäster hoppar ner i den lilla viken.
Monopoli – Rom
ips har en vecka gått och det är dags att ta tåget till Rom. Vi har bara några timmar i staden. Checkar in på hotellet och tar raskt tunnelbanan till Colosseum – check. Promenerar vidare till Fontana di Trevi – check. Häpnas över mängden turister och vill därifrån nästan lika snabbt som vi kom.
När klockan närmar sig middagstid och två trötta barn inte orkar gå mer, behöver vi hitta något snabbt att äta. Samtidigt befinner vi oss i stadens mest turisttäta område och inget känns lockande. Då uppenbarar sig plötsligt ett litet hål i väggen. Ett bord är ledigt och vi beställer in en sista italiensk måltid för den här gången. Som sig bör i Rom väljer jag en cacio e pepe.
Efter en natt där regn och åska mullrar utanför hotellfönstret kliver vi upp tidigt och tar tåget till flygplatsen. Sekunden vi stiger på planet skulle vissa säga att tågluffen förvandlas till en tågbluff.
Jag hade gärna rest hela vägen hem med tåg också, men tiden räckte inte den här gången. Det blev en kompromiss där vi prioriterade mer tid på plats i Italien. I stället för att gräma mig är jag tacksam över att vi tog tåget ena vägen – och över att vi över huvud taget tog oss utanför Sveriges gränser efter tre år av svemester. För hur fantastiskt det än är att upptäcka sitt eget land, älskar jag att möta andra kulturer och ta in nya dofter och smaker. Jag är också övertygad om att resande är en av livets bästa skolor för barn.
Läs också: Tågluff med barn – ta tåget genom Europa
Slutligen tre lärdomar:
1.Var ute i god tid! Det är bättre att ha för mycket tid på stationen än att missa tåget!
2. Platsbiljetter i Italien går lika bra att boka på plats. Lämnar utrymme för mer spontanitet och du slipper dubbelkostnad om det blir förseningar längs vägen.
3. Det är skönt att landa på en plats en längre tid – särskilt när man reser med barn – men en dryg dag i Neapel var för lite och vi skulle behållit tre nätter här istället för två. Det ger oss förhoppningsvis tillfälle att komma hit igen!
Text och bild: Hanna Anfelter
