Tågresan går från Stockholm till Neapel, staden som motsvarar alla mina förväntningar. Sedan vidare med buss till den italienska östkusten för några dagars sol och bad i Monopoli. Avslutar i Rom och konstaterar att även om inte tiden räckte till en tur och retur med tåg, är en tågresa ena vägen ett viktigt steg i rätt riktning.
Avresa Stockholm
En minut till och hela tågresan hade blivit inställd. Det trodde i all fall min man när vi var någon minut från att missa tåget från Stockholm till Köpenhamn den där söndagsmorgonen i juni.
Vi bor inte många tunnelbanestationer från Centralen och tänkte att vi hade marginal, men just den här morgonen var det något fel på signalsystemet som orsakade stora förseningar. I panik sprang vi tillbaka upp på gatan för att ta en taxi. En tidig söndagsmorgon är det dock inte många bilar ute. Än färre under midsommarhelgen. Minutrarna gick och paniken växte. Till slut var det en taxibil som förbarmade sig trots att han redan hade en kund och vi egentligen inte fick plats. Kvinnan som redan satt i bilen tyckte så synd om oss när hon oss springa runt som yra höns och övertygade honom att låta oss hoppa in.
Taxichauffören muttrar men vi kommer fram och kvinnan, som varit på besök i Sverige och skulle tillbaka till England, blir vår räddare i nöden. Hann aldrig ta namnet, men är henne evigt tacksam!
Stockholm- Hamburg
Väl på tåget mot Köpenhamn rullar det på bra. Alla är glada att vi kom iväg och pysslar på med sitt. Läser bok, lyssnar på musik och ritar. I Köpenhamn går vi av och äter lunch i mathallen intill Tivoli, innan det är dags att rulla vidare mot Hamburg. Här tar vi in på ett enkelt hostel nära stationen. När det bara handlar om att några få timmars sömn känns det inte rimligt att lägga för mycket pengar på boendet.
Gatorna kring stationen är inte det trevligaste kvarteret i staden, och barnen blir starkt berörda när de ser de trasiga livsödena. En klunga män skriker och slåss på öppen gata och kastar ölflaskor som krossas mot trottoaren precis där vi går. En kvinna går fram till borden vid uteserveringarna och ber om pengar, utan skor och med såriga fötter. Samtidigt öppnar det upp för samtal om livet och människors utsatthet.
Hamburg – München
Från Hamburg tar vi oss vidare söderut. Tyvärr är tåget rejält försenat redan från start. Det lämnar perrongen över en timme efter utsatt avgångstid och förseningarna bara fortsätter längs med vägen. Tanken är att vi ska nå Verona i Italien på kvällen där jag har bokat ett hotellrum men förseningarna är för stora så vi missar anknytningen i München. Efter några oroliga timmar där personalen på tåget inte kan ge oss någon vidare information går vi till serviceluckan på stationen och får hjälp. De bokar in oss på ett hotell och fixar nya biljetter till dagen därpå. Hotellet i Verona gick inte att avboka men det går på ett ut då DB stod för hotellnatten i München.
Varma och svettiga – det råder värmebölja över hela Europa de här dagarna – lämnar vi väskorna på hotellrummet. Klockan är för sent för att börja utforska för mycket av staden men vi tar oss till centrum där vi äter middag på ett litet torg intill en kyrka innan det är dags att sova. Tåget går tidigt dagen därpå.
München – Neapel
På ett sätt var det tur att det blev som det blev. Sträckan mellan München och Verona är bländande vacker, särskilt partiet genom Alperna och kring Innsbruck, att det hade varit synd att missa att uppleva det dagtid. Barnen tittar storögt ut genom fönstret. Vi äter lunch i bistron – som både har vegetariska, lokala och ekologiska alternativ – medan vi beundrar dalgångarna och de små alpbyarna.
Men förseningarna fortsätter och vi missar åter en anknytning. DB gav oss nya biljetter från München till Milano men i Milano är vi tvungna att köpa nya platsbiljetter till vår förtretelse även om vi inte rår på förseningarna. Tiden det tar gör att vi missar det tilltänkta tåget till Neapel och vi får ta ett senare. Med facit i hand hade det varit lika lätt och bra att köpa platsbiljetterna direkt på stationen istället för innan.
Det gör att vi kommer fram först när solen går ner över Vesuvius. Vi tar tunnelbanan från centralstationen till kvarteret Sanitá, där vi ska bo. När vi kliver ut på gatan för att gå sista biten till hotellet förundras vi alla över den intensiva trafiken på gatan. Mopeder och bilar om vartannat som tutar och kör om vid tillfällen då man Inter tror det är möjligt. På vissa mopeder trängs flera familjemedlemmar och inte en enda har hjälm på huvudet.
Staden som överträffar allas förväntningar
Boendet ligger intill en katedral och drivs av en social verksamhet som arbetar med att få unga i sysselsättning och att stärka stoltheten och den lokala samverkan. Vårt rum är spartanskt inrett men över all förväntan med vackra stengolv och vita stenväggar. Vi ställer av oss väskorna och går direkt ut för att äta middag. Middagstiden är sedan länge passerad och barnens magar kurrar. Nando, som checkat in oss, tipsar om en pizzeria i närheten. Det är kolsvart ute och luften dallrar fortfarande av värme. Vi får ett ett bord och beställer in varsin pizza som sig bör i Neapel, pizzans huvudstad.
Dagen efter utforskar vi staden från morgon till kväll. Det är varmt men vi knatar på över gator och torg. Besöker katakomberna under vårt hotell, tar linbanan upp till Vomero, äter vongolepasta till lunch, svalkar oss med en gelato och när vi slutligen når hamnen och havet, hoppar barnen i sida vid sida med lokalborna. Jag brukar aldrig banga ett bad men avstår här när jag ser allt skräp som flyter i vattnet. Det bekommer dock inte barnen som dessutom inte har badkläder utan underkläderna får duga. På vägen hemåt hittar min son ett gäng killar som spelar fotboll på gatan och han får vara med en stund. Han pratar ingen italienska och de ingen engelska, men de lyckas kommunicera på något sätt och spelet är igång.
Slutmålet med tågresan är sol och bad, och vi velade hur många dagar vi skulle lägga i Neapel. Två eller tre nätter. Slutligen blev det två, men då tåget blev försenat blev det ännu kortare än planerat. Därför känns det tungt att åka härifrån följande dag. Alla hade helst velat stanna en natt till men vi har bokat bussbiljetter och hotell som väntar på östkusten.
Neapel – Monopoli
Bussresan går smidigt från västkusten till östkusten och staden Monopoli som ligger i regionen Puglia. Jag har tänkt mig Monopoli som en liten fiskeby men det visar sig vara en hyfsat stor stad med en nyare del där lokalborna lever sitt dagliga liv, och ”gamla stan” där de flesta turister rör sig. Jämfört med Neapel känns det väldigt tillrättalagt här men vi får en fin vecka med lugna sol- och baddagar på stenstranden, en kort promenad från hotellet.
Hotellet ligger i den gamla delen och består av utspridda hotellrum i staden. Det är ett så kallat “Albergo diffuso”, ett italienskt koncept som bygger på att ta tillvara gamla byggnader istället för att bygga nytt. Tanken är också att besökarna ska få ta del av det lokala livet och att brygga broar mellan besökare och lokalbor. Vårt rum ligger på innergården som är idylliskt med blå detaljer mot de vita stenfasaderna, och dit turister kommer in för att ta bilder regelbundet. Här är också receptionen och den lilla restaurangen som serverar frukost varje morgon. På rummet finns ett litet kök men vi går ut och äter på kvällarna.
Vi hittar en restaurang som blir en favorit tack vare deras sallad på tomater, kronärtskocka och parmesanost. Tänk att något så enkelt kan vara så gott! Vi får tips om bästa glasstället där det blir en glass om dagen. En dag åker vi till grannbyn Polignano a mare dit det tar knappt tio minuter med tåget. Här är den stora attraktionen klipporna som staden vilar på, och som badgästerna hoppar från i den lilla badviken.
Monopoli – Rom
Vips har en vecka gått och det är dags att ta tåget till Rom. Vi har i princip bara några timmar här. Checkar in på hotellet och tar raskt tunnelbanan till Colosseum, check. Promenerar till Fontana di Trevi, check. Häpnas dock över mängden turister och vill gå därifrån lika snabbt som vi kom. Klockan har slagit middagstid och med två trötta barn som inte känner för att gå mer, är det läge att hitta något snabbt. Samtidigt befinner vi oss i den mest turisttäta delen av staden och inget lockar. Men vi plötsligt uppenbarar sig ett litet hål i väggen. Ett bord är ledigt och vi beställer in en sista italiensk måltid för den här gången. Som sig bör i Rom äter jag en Cacio e Pepe.
Efter en natt där regnet och åskan mullar utanför hotellfönstret, kliver vi upp tidigt och tar tåget till flygplatsen. Sekunden vi stiger på planet förvandlas tågluffen till en tågbluff.
Helst hade jag velat tåga hela vägen hem också men tiden räckte inte till den här gången. Så det blev en kompromiss, där vi prioriterade längre tid på plats i Italien. Istället för att gräma mig är jag tacksam för att vi åkte tåg ena vägen och att vi ens tog oss utanför Sveriges gränser efter tre års svemester. För hur underbart det än är att upptäcka sitt eget land, älskar jag att ta del av andra kulturer och insupa andra dofter och smaker. Jag är också övertygad om att resa är en av livets bästa skola för barnen.
Läs också: Tågluff med barn – ta tåget genom Europa
Slutligen tre lärdomar:
1.Var ute i god tid! Det är bättre att ha för mycket tid på stationen än att missa tåget!
2. Platsbiljetter i Italien går lika bra att boka på plats. Lämnar utrymme för mer spontanitet och du slipper dubbelkostnad om det blir förseningar längs vägen.
3. Det är skönt att landa på en plats en längre tid – särskilt när man reser med barn – men en dryg dag i Neapel var för lite och vi skulle behållit tre nätter här istället för två. Det ger oss förhoppningsvis tillfälle att komma hit igen!
Text och bild: Hanna Anfelter
Show Comments (2)
Agneta Anfelter
Så lockande! Vill iväg, nu!
Hanna Anfelter
Tack! Ja, åk!