charter ingen rättighet

Charter till Medelhavet: Att resa är ingen rättighet, det är ett privilegium.

”Alla svenskar har rätt att åka på en charterresa om året”. Efter en text på Aftonbladets ledarsida häromveckan har en debatt återigen blossat upp kring svenskars charterflygande till solen. Än en gång missas poängen. 

”Charterresan till solen är en rättighet, och ingen enskild svensk ska behöva skämmas för att vilja bada i Medelhavet”. Ja, så löd det på Aftonbladets ledarsida häromveckan, och en debatt har återigen blossat upp kring svenskars flygande till solen och Medelhavet. Än en gång handlar det bara om klimatet och koldioxidutsläppen. Svenskarnas klimatavtryck är en högst relevant fråga och vi behöver alla dra vårt strå till stacken för att minska våra koldioxidutsläpp. Ett minskat och mer ansvarsfullt flygande är en del av det, men genom att likställa svenskarnas flygande med rättigheten att åka på charter till Medelhavet missar man poängen. 

För det första, att resa är ingen rättighet, det är ett privilegium. Som Jonathan Jeppson nämner i en replik till Susanne Kierkegaards ledare, 80 procent av världens befolkning har aldrig suttit på ett flygplan. Dessutom, cirka 1 procent av världens befolkning står för mer än hälften av världens alla flygutsläpp. Att då säga att svenskarna har en rättighet att flyga på charterresa till solen en gång om året framstår som ett hån mot de som aldrig har rest, och de som kämpar för sin överlevnad i klimatkrisens spår. 

Nej, med privilegiet att överhuvudtaget kunna resa kommer ett ansvar, och att åka på charter är inte att ta ansvar. Det är snarare raka motsatsen. En charterresa är en ren egokick som inte gynnar någon annan än möjligtvis din solbränna och en redan välbeställd, priviligerad charterbolagsägare (okej, jag hårddrar aningen här men hoppas ni fattar poängen).

Läs också: Ägarskapet spelar roll

Det är skillnad på resor och resor

När ska debatten handla om resandets vara eller icke vara på riktigt. Varför ifrågasätter ingen charterkonceptet och börjar diskutera vårt ansvar vid val av resa? 

För det är skillnad på resande och resande. På turism och turism. Och det är hög tid att vi börjar prata om det. För vi kommer inte att sluta resa, trots klimatlarm och skuldbeläggande. Och vi ska inte sluta resa, men tiden för ursäkter och prat om att det är min rättighet att resa till solen hur jag vill, när jag vill, är förbi. 

Vi vet för mycket i dag om orättvisor, förtryck och klimatförändringar för att blunda och sticka huvudet i sanden. För vare sig du vill eller ej har din efterlängtade charterresa ett finger med i det spelet. Det är inte bara ”en resa som du har förtjänat efter hårt slit”. Den är en del av en industri som alltför länge styrts av kortsiktighet, små marginaler och snabba vinster. Som suger ut en plats utan att ge något tillbaka. Som profiterar på andras bekostnad. 

Läs: Låt oss tala om hållbar turism

Det är förståeligt att många längtar efter ett dopp i Medelhavet, att få känna solens varma strålar på en blek hud. Särskilt nu efter pandemin då resandet stått still. Jag längtar också. Utan att skämmas. Men det ger mig inte rätten att resa hursomhelst.

För att resa handlar om mer än bara sitt eget välbefinnande, sin egen upptäckarlust och sitt eget behov av att komma bort från vardagen. Det handlar om utbyten, möten mellan olika kulturer, insikter i andra människors vardag och om att förstå och förbättra vår omvärld.

Jag längtar också till solen

Jag är ingen flygvägrare och jag vet att jag – även om jag i dagsläget inte har flugit på över tre år – kommer att flyga igen. För jag tycker om att resa och jag är övertygad om att vissa resor behövs. Men dit hör nödvändigtvis inte den klassiska charterresan till medelhavssolen. 

Resa hållbart kräver – tyvärr – fortfarande lite mer planerande, trixande och fixande. Boka tåget ut i Europa är ingen lätt att match och experterna är överbelamrade med jobb. Hitta ett lokalägt hotell som har schysta arbetsvillkor, samverkar med lokalsamhället, serverar ekologisk närproducerad mat, minskar matsvinnet, sparar på vatten och el och fasar ut plast är inte heller den lättaste matchen. För att inte tala om att lokalisera platsen med perfekta läget nära en strand och stadskärna för att kunna ta sig fram till fots eller med kollektivtrafik! Det kräver lite av en. 

Men med privilegiet att kunna resa anser jag att det är mitt medmänskliga ansvar att anstränga mig, ta mig den tiden och resa så hållbart det bara går. Det blir inte alltid perfekt eller hundraprocent rätt. Men jag försöker och kommer att fortsätta med det så länge jag reser. 

Läs också: Hållbart resande mer än miljö

Tillsammans reser vi till en bättre värld. 

/Hanna

Tags:

  • Show Comments (0)

Your email address will not be published. Required fields are marked *

comment *

  • name *

  • email *

  • website *

You May Also Like

Amazonas – turismen viktigare än någonsin

Turism är mer än bara personlig rekreation. Som en av världens viktigaste ekonomier kan ...

Volontärturism Dominica

Volontärturism på Dominica i spåren av orkanen Maria

Orkanen Maria som svepte in över Dominica natten mellan den 17 och 18 september ...

Diktaturkompensera din resa

Diktaturkompensera din resa – från klimatkompensering till diktaturkompensering

Vips så blev det vinter och svenskarna bokar resor till värmen. Egypten, Dubai, Thailand, ...