Vilken framtid vill du leva i? Den frågan ställer museet Futurium i Berlin till sina besökare och i den mångfacetterade staden är det många som ser ljust på framtiden. Reform Travel tog tåget hit för att ta del av initiativ som verkar för en mer grön och hållbar värld med allt från stadsodlingar, utveckling av nya grönområden och veganska och ekologiska restauranger.
Luften dallrar av hetta. En värmebölja råder över stora delar av Europa, Berlin inkluderad.
Trots att det är början av september visar termometern 34 grader. Det hindrar dock inte berlinarna från att åka longboard, cykla eller jogga kring Tempelhof. En historisk plats som 1946 var centrum för den luftbro som president Truman anlade för att försörja Västberlin under den sovjetiska blockaden i kalla krigets gryning. I dag en gammal övergiven flygplats förvandlad till rekreationsområde.
Vi går förbi människor som ligger i det knastertorra brunbrända gräset och solar. Det ökenliknande landskapet för tankarna till en sciencefiction-film, till en framtid där städerna har övergetts, möjligen just på grund av klimatförändringarna. Känslan av förtvivlan ligger inte långt bort. Så hägrar en grön oas. En stadsträdgård dit alla är välkomna för att lära sig mer om växter, biologisk mångfald, odling eller för att bara umgås i en grönskande miljö.
– Allmende Kontor är en av flera så kallade ”community gardens” som växt fram i staden på senare år. Sammanlagt finns ett hundratal, var och en unik på sitt sätt men med liknande syfte att vara en del av klimatanpassningen och främja social interaktion, berättar Michael Lafond.
Han är guide och leder en stadsvandring på temat urbana trädgårdar och stadsodlingar för en skara spridda nationaliteter som trotsat hettan och har anslutit för dagen.
Trädgården består av både individuella och gemensamma ytor. Här och var påtas det i jorden, samtalas och umgås bland vildvuxna blommor, surrande bin och växter. På en anslagstavla i mitten sitter en fredsduva och någon har klistrat upp en dikt om fred. Min tyska är begränsad men andemeningen går fram.
Några minuters promenad bort ligger Prinzessezingärten. Trädgården delar yta med St Jacobis kyrka vars kyrkogård sakteligen håller på och förvandlas till vildvuxen grönska. Kollektivet bakom verksamheten flyttade hit från från Kreuzberg för några år sedan.
– Det är inte så många turister som hittar hit men platsen fyller en viktigt funktion i området där många lever i social utsatt, och får en chans att hjälpa till med odlingsbäddarna, deltar i göra det själv– workshops eller fika i trädgårdskaféet, säger Michael som själv ofta kommer hit för att ta en kaffe och något att äta.
Holzmarkt
Initiativet till Berlins urbana stadsodling tog sin början på den mer välbesökta Holzmarkt, en gammal flottarstation och trädmarknad intill floden Sprees kant som, när muren revs 1989, togs över av squattare och blev en samlingspunkt för fester, partyn och technoklubbar. I dag är det en privatägd, mer välordnad plats i närheten av turistattraktionen di Mauer.
Den schweiziska ägaren hyr ut marken till verksamheterna som huserar här. Kaféer, barer, restauranger, små butiker och umgängesytor byggt av återbrukat material ligger inbäddade bland buskar, träd och ätbara växter. Planterade främst för att experimentera och sprida kunskap, inte för eget bruk. De flesta besökare verkar dock omedvetna om vad som växer runt dem, de är främst här för att ha en trevlig stund.
– Hur kan vi förbättra livet för invånarna samtidigt som vi bekämpar klimatförändringarna? Det behövs inspiration och kreativa platser för det. Det här är ett gott exempel, säger Michael medan vi sitter på återbrukade pallar på taket till en av Holzmarkts restauranger och pratar.
Berlin är på många sätt ”en trasig stad”, menar Michael, som är amerikan men kallar Berlin sitt hem sedan trettio år. Att dagligen arbeta med hållbarhetsfrågor och hållbar samhällsutveckling är hans sätt att skapa mening i en trasig värld, och han är inte ensam, runt om i staden bubblar det av positiva initiativ.
Happa
Sophia Hoffmann är vegansk kock och kokboksförfattare, och driver sedan några år tillbaka egen restaurang. Happa ligger på promenadavstånd från landmärket Oberbaumbron och i den färgstarka lokalen serveras lunch måndag till fredag. På helgerna erbjuds en femrätters meny med tillhörande dryck som måste bokas i förväg. Allt för att undvika matsvinn. Det är strax efter lunchrusning när jag slår mig ner för att fylla på energin.
– Vi försöker väva in hållbarheten i allt vi gör, berättar Sophia medan hon serverar lunchmackan med solmogna tomater. Det är säsongens sista tomater och snart försvinner valet från menyn. Allt vi serverar är veganskt och ekologisk, vi jobbar med ”culinary misfits” det vill säga råvaror som har någon skavank och därmed inte går att sälja till mataffärer, Vi ser över storleken på portionerna och anpassar öppettiderna för ett nio till fem jobb.
– På vardagar erbjuder menyn soppor, grytor, sallader, smörgåsar, tårtor och hemgjord lemonad. Olika smaker och innehåll från vecka till vecka beroende på råvaruleveransen, men det finns alltid något under 10 euro för att de flesta ska ha råd att komma hit och äta, säger Sophia.
Det sociala perspektivet är minst lika viktigt som det ekologiska. och ”de önskar skapa en koppling mellan de som gör maten och gästerna”. På de knallgula väggarna i den inre delen av restaurangen hänger svartvita porträtt på leende kvinnor. Det är kvinnorna bakom kaffet som serveras, som kommer från ett kvinnokooperativ i Rwanda. På en hylla säljer de teer, saffran och salt från tyska conflict food, och i den främre sittdelen som är målad i rosa blickar glada grisar ner på oss från en tavla målad av en ukrainsk konstnär.
Happa, happa betyder enkelt översatt “mums, mums” på barns språk, och sammanfattar det hela bra.
– Vi vill visa glädjen i att vara vegan och bjuda på god mat som gör gott helt enkelt, säger Sophia med ett leende innan hon försvinner in i det öppna köket.
Berliner Spreepark
På 70- och 80- talet var Berliner Spreepark en populär nöjespark. Hit till utkanten av Treeptower park kom miljontals östberlinare för att roa sig och åka karuseller.
När öst och väst återförenades blev den privatiserad och besöksantalet sjönk. Invånarna hade för ont om pengar. Konkursen blev ett faktum. Parken stängde och förvandlades till ett ”lost place” då turister från hela världen på jakt efter övergivna platser började komma hit. Det förde med sig en hel del nedskräpning och vandalism, men det tog flera år innan något hände.
2016 bestämde sig staden för att köpa marken och gav Grün Berlin, ett icke-vinstdrivande privatägt företag för kommunal stadsutveckling, uppdraget att förvandla området till en stadspark. Stadens invånare engagerades vid projektstarten som fick vara med och tycka till, och de tre ledorden för nya Spreepark är natur, konst och kultur.
– Vi bevarar det som finns kvar. Den natur som växt fram får stå. Räls från gamla åkfordon omvandlas till promenadstråk. Konstnärer från hela världen bjuds in och återanvänder material från parken, exemplevis sten från gamla byggnader förvandlas till möbler som besökarna kan sitta på, berättar Tim Gärtner.
Han är ansvarig för projektet och tar mig med på en rundvandring. Jag får sätta på mig en gul väst och bygghjälm då området är en stor byggarbetsplats. Omvandlingen är i full gång.
– Målet är att parken ska vara fylld med kulturella upplevelser. Hela familjen ska kunna flanera omkring och upptäcka natur och kultur. Tanken är också att besökarna ska komma hit på cykel, gå eller åka kollektivt. Vi har aktivt val att inte bygga en parkering för att bevara naturkänslan, säger Tim.
House of Statistics
Det växer inte bara fram nya grönområden i staden. En snabbt växande trend inom arkitekturen, sprunget både ur idealism och behov, är att rädda byggnader istället för att riva och bygga nytt.
Ett stenkast från Alexanderplatz och Teve-tornet står ett stort huskomplex omgiven av byggnadsställningar och byggbaracker. Det är det gamla ”House of Statistics”, från 60-talet som just nu genomgår en stor förvandling. Här bevarade Stasi sina dokument över medborgarna, och fram till 90-talet kunde berlinare komma hit och begära ut sina akter, för att se vad staten hade på dem, innan huset stängde och stod tomt i ett decennium.
Planen var att riva huset men en grupp arkitekter och konstnärer organiserade sig för att rädda det, och fick med sig stadens beslutsfattare. Projektet är det största och mest äventyrliga i Berlin när det kommer till att ta till vara på byggnader och tänka hållbart. Det anses vara ett modellprojekt för ett nytt sätt att bygga, bo och leva där affordable housing, bostäder med lägre hyra, energieffektivitet, kreativitet och grannsamverkan är några nyckelkomponenter.
Från utsidan ser det rätt schabbigt ut men bakom byggställningarna och trasiga väggar sjuder det av kreativitet. Dagen jag passerar förbi pågår konstutställningar, loppmarknader och live-spelningar. På baksidan hittar jag dörren till House of Material – en yta med fokus på återbruk och återanvändning som staden upplåter åt olika föreningar, dit berlinarna kan komma och laga och reparera allt från elektronik och cyklar till möbler och kläder samt handla second hand.
– Vi vill skapa medvetenhet och förändra hur vi tänker och ser på saker och prylar, säger Nicolai Wolfert, en av husets pionjärer, och understryker – allt får ett nytt liv här!
Futurium
Innan det är dags att hoppa på nattåget tillbaka till Stockholm besöker jag Futurium. Med sitt läge ett stenkast från Berlin Hauptbahnhof och med gratis inträde, besöks museet såväl av tågresenärer på genomresa som berlinarna själva.
Museet öppnade innan pandemin och är ett av stadens mest välbesökta. Nyligen vann de pris för sitt innovativa tänk. I olika tankerum presenteras texter, föremål och modeller som bjuder in besökarna att reflektera över framtiden. Hur kommer vi bo, leva, arbeta. Konsumera, agera mot varandra, ta hand om naturen?
Fler frågor än svar och den övergripande frågan är – vilken framtid vill vi leva i?
Berlinarna verkar veta. Vet du?
Text och bild: Hanna Anfelter
Editors note: Artikeln är skriven efter deltagande i en internationell pressresa arrangerad av Tysklands turistbyrå och Visit Berlin. SJ stod för tågresan tur och retur Stockholm-Berlin.
Show Comments (0)