Så mycket skönhet och så mycket kaos på en och samma gång. Svårt att sortera intrycken. Å ena sidan glad över att ha fått vara i staden. Å andra sidan bedrövad över massturismen och medveten om att jag själv bidragit till den genom min närvaro.
Venedig är ett stopp på sommarens tågluff med familjen. Jag är väldigt mån om att uppleva kanalstaden på ett hållbart och ansvarsfullt sätt, men mina ambitioner fick sig en törn samma sekund vi kom dit. Dessutom blev jag chockad över mängden turister i staden.
Klockan är strax efter fyra när tåget rullar in på tågstationen. Samtidigt med ett gäng amerikaner kliver vi av och letar ut oss ut i staden. Förväntansfullt börjar vi röra oss i riktning mot boendet som ligger på promenadavstånd från stationen. Det är trångt på gatorna och vi kryssar fram mellan turisterna med våra väskor, upp och ner för broarna.
Medveten om problematiken med turismen i Venedig har jag letat boende med stor omsorg och bokat in oss hemma hos en lokal familj. Värden har dock glömt berätta att de har en katt, som springer ut i trappen när dörren öppnas. I det ögonblicket känns det som att min plan på att besöka Venedig så varsamt och hållbart faller platt.
Eftersom min man är allergisk mot katter förstår jag att vi måste hitta ett annat boende. Men eftermiddagen är redan sent slagen och sannolikheten att hitta något i sista sekund i en stad som årligen besöks av miljontals turister känns lite som att hitta en nål i en höstack. Dessutom för fyra personer.
Men efter lite sökande får vi fram ett hotell, dyrare än det jag hade bokat men överkomligt. Dock uppfyller det inga av mina hållbarhetskriterier men då vi inte har så mycket val får jag bara bita ihop. Vi måste ha någonstans att bo.
Skärpta regler kring turismen
Jag har egentligen aldrig drömt om att besöka Venedig. Däremot har jag ofta kommit i kontakt med staden. Kanalstaden lyfts regelbundet som exempel inom ämnet hållbar turismutveckling, och drämst med fokus på turismens negativa effekter.
Läs också: Upplev Venedig på ett ansvarsfullt sätt
När det slumpade sig så att det blev en resa till Italien i år också, – en i familjen fyllde jämt och hade hyrt ett hus i Umbrien – och Venedig passade som stopp på tågluffen hemåt – tänkte jag att det var ett bra tillfälle att åka hit. Sannolikheten att jag skulle boka en resa enbart till Venedig en annan gång är inte så stor och jag är ändå nyfiken på staden vars broar, kanaler och fasader får människor att vallfärda hit.
Men smärtsamt medveten om turismens baksidor i staden skavde det samtidigt. Venedig har egentligen ingen lågsäsong men en dag i november eller februari är det ändå något färre folk än nu, i slutet av juni. Och då är det ännu hyfsat tidigt på sommarsäsongen. Värre hade det varit i juli och augusti. Men staden är redan full. Det går knappt att ta sig fram med väskorna när vi fortsätter till fots till hotellet vi hittade i sista sekund. Överallt står turister och poserar på broar medan någon knäpper av en bild. Sällskap sitter på kanalkanterna och kyrktrappor och picknickar, och här och var flyter det plast i kanalerna.
Detta trots att Venedig satt upp tydliga regler om vad man får och inte får göra i staden. Som att inte stanna på broarna och ta kort. Inte äta på offentliga platser eller slänga skräp på gator. Inte gå runt för lättklädd. Män får inte gå barbröstade och kvinnor får inte bara ha topp på sig.
Vakter vars skjortryggar pryds av texten #travelenjoyrespect går runt i staden och påminner om reglerna.
Venedig har länge tampats med en ohållbar turism och i och med pandemin och en förhoppning om en nystart, skärpte de till reglerna kring turismen. Men det är uppenbart att alla inte känner till dem.
Mån om att lägga pengarna i rätt ficka
Efter fadäsen med boendet är jag som besatt av att göra allt annat rätt. Vi följer Venezia Autenticas tips på restauranger och kaféer nästan slaviskt.
Flera av adresserna ligger i Cannaregio, kvarteret vi skulle ha bott i så första kvällen strosar vi tillbaka dit och äter middag och tar en kvällsglass. På vägen stannar vi till på en lokal bar intill ett folktomt torg och beställer en aperol spritz. Dagen efter tar vi frukost på en kaffeinstitution bortom Markusplatsen. Till lunch blir det fingermat, cichetti på en lokal bacari som inte är den lättaste att hitta, och får oss att gå vilse några gånger.
Andra kvällen promenerar vi till kvarteret Dorsoduro. Det blir en skön tillflykt från trängseln då det här är ett lugnare bostadsområde. Hade vi haft en dag till staden hade vi hållit oss här.
Efter två nätter är det dags att tuffa vidare. För att få en glimt av staden från vattnet tar vi den lokala båtbussen genom Grand Canale. Det är tidig morgon och vi åker tillsammans med lokalborna på väg till jobb och skola. Jag hoppar av en hållplats innan stationen för att köpa med mig frukost till tågresan. Pasticceria Nobile är kända för sina pizzettis, pizzor i kakform och de har även fullkornscroissanter, corneto integral, som smälter i munnen.
Passar på att ta en kaffe över disken och hinner småprata med en man som kommer in för sitt morgonkaffe. Det råder en genuin, varm stämning och jag får en inblick i ett Venedig som jag önskar jag fått se mer av. Lokalbornas vardag. Tacksam för de sista minutrarna i staden som står i bjärt kontrast till gårdagens trängsel och turistmyller och jag lämnar varm i hjärtat. Med en längtan tillbaka.
För Venedig är smärtsamt vacker och det är inte svårt att förstå varför så många vill åka hit. Men staden håller på att älskas ihjäl. Därför är det så viktigt att varje besök sker på ett så hållbart sätt som möjligt.
Några tips och saker att tänka på i Venedig:
Det går utmärkt att dricka kranvattnet i Venedig.
Ta med en återanvändbar flaska och fyll på ur vattenfontänerna som finns lite överallt på gator och torg.
Staden har stora problem med sopor och svårt att ta hand om alla de plastflaskor som slängs i papperskorgarna. Genom att dricka kranvattnet bidrar du både till minskad plastanvändning och mindre sopor.
Skippa gondolturen och gör som lokalborna – promenera överallt eller använd kollektivtrafiken för att ta dig fram.
Trots hotellets bestämda avrådan och försök att boka deras guidade tur, eller åtminstone privattaxi tog vi pendelbåten från Markusplatsen till tågstationen morgonen vår tågfärd fortsatte genom Europa. Betydligt smidigare, billigare och en mer lokal upplevelse.
Tänk dock på att det inte är en turistbåt utan en pendelbåt som används av lokalbefolkningen.
Tillåt dig själv att gå vilse i staden
Gå bortanför huvudstråken, och det är betydligt mindre trängsel. När du rundar ett hörn och hamnar i en folktom gränd där solen kastar solkatter på de slitna pastellfärgade fasaderna, då förstår du stadens charm och dragningskraft på ett helt annat sätt.
/Hanna
Show Comments (0)