Bortom Balis allfartsvägar ligger Darmada, ett ekohotell med få rum utspridda bland grönska och vattendrag. Vi kopplar av vid källvattenspoolen, yogar till naturens sång, läser böcker och lär oss laga en balinesisk middag. Med en lokal guide ger vi oss ut på vandring och upptäcker mer av Sidemen – ett område som (ännu) är oförstört av turismen på den populära indonesiska ön Bali.
I Sidemen på östra Bali möts småskaligt boende, lokal förankring och en turism som lämnar plats åt både natur och människor.
Jag ligger i sängen, omgiven av ett skirt myggnät, och försöker sova. Det är alldeles kolsvart ute. Genom de tunna bambuväggarna ljuder ödlornas och grodornas sång så högt att jag har svårt att komma till ro. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag låg i ett tält i regnskogen – och nästan så är det. Bara det att jag är nedbäddad i en skön hotellsäng bortom allfartsvägarna på Bali.
Ljudet är egentligen underbart och resterande nätter somnar jag som en stock när det vaggar mig till sömns. Men här, första natten, direkt kommen från storstadsbruset, är öronen ovana.
Till slut faller ögonlocken ihop. Jag sover i ett sträck tills solstrålarna letar sig in genom gliporna i väggen och en ny dag gryr på Darmada, ett ekohotell i det natursköna Sidemen på östra Bali. Ett område känt för sin frodiga natur och sin dalgång, inbäddad vid foten av Mount Agung – och ännu relativt förskonat från den traditionella massturismen. Men också ett område där stor fattigdom och vattenbrist råder, och där en hållbar turism kan bidra till både sysselsättning och inkomst.
Ett stillsamt hotell mitt i grönskan
Hotellet har sju rum utspridda bland grönska och vattendrag. Här finns en pool med naturligt källvatten, kokospalmer och en egen trädgårdsodling. Stengångar, kantade av blommor och träd, leder mellan de olika husen och platserna.
Restaurangen, som är öppen från morgon till kväll, serverar främst lokala rätter och här dukas också frukosten à la carte varje morgon. Som gäst kan du välja att bara ta det lugnt på hotellområdet, eller boka in aktiviteter som yoga, massage, balinesisk matlagning eller vandring. Alla aktiviteter utförs av lokala samarbetspartners som kommer till hotellet på bokad tid.
Ett ekohotell med rötterna i byn
Darmada ägs och drivs av Wayan Suryada, en ödmjuk man född och uppvuxen i Sidemen. Han brinner för det lokala samhället och driver sin verksamhet enligt ekologiska principer, med stor respekt för både människor och natur.
En kväll, när vi just har avslutat vår middag i skenet av små ljuslyktor och till det porlande ljudet från den intilliggande floden, kommer han förbi och hälsar på gästerna. Han slår sig ner vid vårt bord och jag passar på att fråga hur allt startade – och vad som driver honom.
– Idén med Darmada är att få människor att vakna upp, förstå och se naturens skönhet. Vi öppnade 2012 efter fyra års byggande. Vi har utgått från balinesisk feng shui, där köket ska ligga i söder, sovrummen i väster och badrummen i öster. Det var inte helt lätt att få till, och vi har fått kompromissa lite – förutom med det viktigaste: att lämna plats åt naturen.
Genomgående har vi använt lokala material som bambu, kokosnöt, mahogny och återvunnen teak, och golven pryds av handgjorda kakelplattor, berättar han.
När hållbarhet handlar om människa
På samma sätt som Wayan menar att det är viktigt att inte slösa med naturens resurser – och att främja återbruk, återvinning samt spara på el och vatten – är det avgörande att det lokala samhället stärks och att de anställda har schysta villkor.
Det finns ingen tv på rummen, ingen luftkonditionering och inget wifi. Vattnet filtreras och serveras i kanna, inte på flaskor.
– Totalt har vi 14 anställda på sju rum, säger han med ett stort leende. Vi arbetar som ett team. Jag är inte chef, bara ägaren. Jag motiverar de anställda att arbeta med hjärtat, att lära sig själva för att kunna driva verksamheten även när jag inte är på plats. Min önskan är att de ska växa och förhoppningsvis en dag starta en egen verksamhet inom hotell- och besöksnäringen.
När turismen tar marken – bokstavligen
Wayan berättar att han sitter med i ett lokalt råd i Sidemen. Som född och uppvuxen på Bali, och med god insyn i hotellbranschen, är han mån om att bevara Sidemen som det naturparadis det är och slippa gå samma öde till mötes som Ubud och andra turisttäta områden.
– Vi har en uppsjö av hotell och en strid ström av turister till Bali, men majoriteten av balineserna är fortfarande fattiga. En anledning är att nästan alla hotell och affärsverksamheter ägs av utländska investerare. Det finns få lokala ägare, och pengarna sipprar ut ur landet.
Han har därför sökt stöd hos regeringen för att införa en reglering: inget hotell i området ska få ha fler än 15 rum. Detta för att ge lokalbor möjlighet att själva öppna bed and breakfast och bli sina egna chefer. Så att intäkterna från turismen stannar i bygden, i stället för att lokalbor säljer sin mark billigt till utländska investerare och sedan blir beroende av dem för arbete.
Att resa för mer än sig egen skull
Jag nickar instämmande. Att turism ska gynna och stärka det lokala samhället, samtidigt som djur och natur bevaras, är vad allt handlar om. Vi reser inte bara för vår egen tillfredsställelse, utan för att bidra till en förbättring av de platser vi besöker.
Darmada erbjuder just detta. En oas där människor varvar ner, umgås, läser böcker och återknyter banden med naturen – samtidigt som det lokala samhället stärks.
Som resenär är det lätt att komma nära det balinesiska vardagslivet här. Byborna runt Sidemen är lika nyfikna på dig som du på dem. De flesta lever ett traditionellt byliv, präglat av århundraden gamla ceremonier och kalenderscheman för “bra dagar”. Hantverkare vars kunskap gått i arv från generation till generation utövar fortfarande sina yrken, och traditionella odlingsmetoder är i bruk.
Själv har Wayan bygglov för nitton rum – men han kommer aldrig att bygga så många, säger han. Max tolv, för att fortsätta lämna plats åt naturen. Jag hoppas att han håller sitt ord. För det är vad allt handlar om på Darmada i dag: kärleken till naturen och människan.
Mer läsning: En reseskildring från Sidemen
Text och bild: Hanna Anfelter
Show Comments (0)