Semestra klimatsmartare i Västverige. Vandra i munkarnas fotspår och bevittna första livet på jorden på Lungåsberget Ekohotell. Eller bo off grid i Inforests tiny houses i skogarna kring Hjo. Två olika boenden, två olika platser, men med den gemensamma nämnaren att de båda erbjuder en välgörande vistelse med naturen som närmsta granne.
Artikeln är skriven i betalt samarbete med Västsverige
Lugnåsberget Ekohotell
Det är ovanligt varmt för årstiden men trädens svagt skiftande färger vittnar om att hösten är på intåg. Mil efter mil av träd och åkrar susar förbi utanför tågfönstret. Betraktar stationsskyltar jag aldrig tidigare hört namnet på, förfallna stationshus som vittnar om en svunnen tid. Får mig att tänka på PO Tidholms bok om Norrland som samtidigt är en saga om Sverige.
Å ena sidan urholkningen av landsbygden med övergivna hus och tomma bygator. Å andra sidan turismens möjligheter för en levande landsbygd dit storstadsbor kan komma och koppla av och koppla ner, i skog och mark långt från storstadens sus och dus.
Det senare är också anledningen till att jag sitter på Västtåget på väg till Lugnås och Lugnåsberget. Ett litet samhälle med dryga 600 invånare, någon mil från Mariestad. Inte långt från det mer kända Kinnekulle, men minst lika fint och än mer rogivande.
Läs också: Bland ostron och tång i Grebbestad
Klimatsmart semester från a till ö
Vid stationen väntar Pia på mig med elbil och kör de sista kilometrarna upp på berget. “Kinnekulles lillasyster” som det heter i folkmun. Hade jag inte vetat att det var ett berg hade jag knappt lagt märke till det.
Tillsammans med sin man Jesper driver Pia Lugnåsberget Ekohotell, ett anspråkslöst men bekvämt boende i ett hus som en gång i tiden ägdes av tre systrar som bakade bullar. Huset har också varit butik för gamla militärkläder innan de fick överta det och startade turismverksamhet.
Paret träffades när de läste på Svegs folkhögskola och intresse uppstod när de insåg att båda hade ett exemplar av boken Självhushållning av John Seymours.
Hållbarhetsfrågor har alltid varit en del av bådas dna, och drömmen om att leva i harmoni och samklang med naturen förde dem till Lugnåsberget. Pia är egentligen från Skåne och Jesper från Gävle men här på berget fann de sin plats. När de i ett senare skede av livet bestämde sig för att öppna hotell var det en självklarhet att det skulle ske så klimatsmart och hållbart som möjligt.
Lever som de lär
2010 köpte de fastigheten och 2011 checkade de första gästerna in. De är anslutna till STF:s hållbarhetslöfte och en del av Västsveriges hållbarhetsklivet. På rummen och runt om i de gemensamma ytorna sitter skyltar som berättar om vad de gör och vad vi som gäster kan göra för att bidra till en mer miljövänlig vistelse. Solceller är tillräckliga för att tillgodose hotellets årliga elbehov och rent färskvatten kommer från deras egen brunn.
Jag gör mig snabbt hemmastad. Rummet är enkelt inrett med två enkelsängar, ett återbrukat sängbord och en hylla med böcker och tidningar. Snålspolande toalett samt dusch finns på rummet, utrustat med lokal tvål och shampoo på pump.
Det ligger en pärm på hyllan fylld med nyttig information om hotellet och omgivningarna. Det märks att Pia och Jesper älskar sitt hotell och område och vill få fler att upptäcka detta Sveriges nordligaste platåberg. Lugnåsberget är en del av inte bara en, utan två Unesco-områden och två vandringsleder. Pilgrimsleden och Kinnekulle biosfärled passerar förbi.
Vandring i munkarnas fotspår
Jag snörar på mig vandringskängorna och ger mig av längs vägarna. Stigningen uppför till kyrkan känns i benen. Det är för tidigt för solnedgången – som enligt Pia och Jesper är ett måste när du är här – men jag blickar ut över Kinnekulle på andra sidan och skymtar en strimma av Vänern. Kikar in i Lugnås kyrka som tacksamt nog är öppen.
Sedan fortsätter jag att gå förbi hagar, små röda hus och öppna fält. Orangea markeringar längs vägen gör vandringen trygg, ingen risk att gå vilse.
Efter några kilometer svänger vägen till vänster, förbi lummig lövskog. En hackspett hörs på avstånd och mellan träden skymtas ett gäng kossor. Så står jag vid entrén till Minnesfjället. Platsen heter så för att minnas livet och arbetet i gruvorna. Det hela började med cisternmunkarna som kom hit på 1100-talet, och lade grunden för den gruvbrytning som skulle komma att pågå i över 800 år. Sista gruvan stängde i början av 1900-talet.
Det är fascinerade att se hur naturen arbetar. Där det en gång i tiden var fullt med dagbrott och damm växer nu frodig skog, hem åt en rad fåglar som trivs bra i lugnets flora. Tack vare sin unika geologi ingår berget i Unescos geoparkområde.
En geologisk historia
Några hundra meter in i naturreservatet ligger Quarnstensgruvans museum som drivs ideellt av lokala eldsjälar. Några hus på området är uppförda av studenter på hantverksprogrammen i Mariestad. Det finns även ett litet kafé och en museishop. Själva gruvan är bara öppen för guidade visningar men området är tillgängligt att strosa i året om.
Och jag har tur, just i dag har Pia en guidad visning för ett litet sällskap från Skaraborgs släktforskarsällskap som jag får haka på. Vi tar på oss hjälmar och hon visar in oss i gruvan. Det är kallt och mörkt, och vi går försiktigt för att inte snava.
Väggarna består av lager på lager av sand och sten, och vi ser de rundade hålen där stenarna brutits loss. Livet var hårt i gruvan och ”fjälla-karlarna” dog mycket unga, berättar Pia.
Sedan riktar hon ficklampan uppåt, sveper ljuset över det räfflade taket, och pekar på spåren.
– Titta här, säger hon entusiastiskt, här ser ni hur en mask har rört sig i sanden, en trilobit som kanske legat och solat och där har vi en medusa.
Tillsammans bevittnar vi fossilspår av första livet på jorden. En tavla från en dag på en sandstrand för 500 miljoner år sedan, eller som Pia beskriver det. ”Ett tidsfönster in mot livets ursprung”.
Det är hisnande, går knappt att ta in. Ett tidsperspektiv som är enormt. Och ändå står vi här, under vad som en gång i tiden var sjöbotten. I dag taket på en gruva där slagen med hackor sedan länge tystnat, och ersatts av besökares nyfikenhet.
– Det är bara här och på en annan plats till på jorden som det går att stå under de första livsspåren och det är i Mongoliet, säger Pia. Då är det mycket bättre att komma till Quarnstengruvan, lägger hon till med eftertryck.
Lokalt, ekologiskt och närproducerat
På kvällen äter jag middag på hotellet. En ekologiskt frukost ingår alltid i bokningen och det går att beställa middag för den som inte vill laga sin mat själv i det gemensamma köket. Maten står i en tygpåse i kylskåpet märkt med rumsnumret och allt är förpackat i glasburkar för minskat svinn.
Jag har valt det vegetariska alternativet med bönsallad och ost. Den som äter kött får lamm från gården som röks i ett lokal rökeri. Allt de inte odlar själva köper de in från den kravmärkta gårdsbutiken i byn, eller från närliggande butiker.
Nästa morgon vaknar jag av mig själv innan klockan ringer, och jag hinner med en morgonpromenad i de omkringliggande skogarna innan frukost. Lugnåsberget gör sitt namn rättvisa. Det vilar ett lugn över den här platsen och på bara ett dygn känner jag mig mer rofylld än på länge. Kan inte släppa känslan av historiens vingslag och förbryllas över att inte fler har hört talas om platsen. Känner samtidigt en tacksamhet för just det, att nu ha blivit invigd i vad som känns som en liten märkvärdig hemlighet.
Lämnar berget, tacksam och ödmjuk inför att andras passion har förvaltat platsen så väl för mig och kommande generationer att få ta del av.
Inforest – off grid i skogarna kring Hjo
En annan västsvensk aktör som erbjuder klimatsmart semester är Inforest. Det är precis som Lugnåsberget ekohotell en familjedriven verksamhet, i trakterna kring Hjo, och ägarna har lustigt nog nästan samma namn. Jesper och Petra startade sin verksamhet under pandemin och deras självhushållande tiny houses på hjul är döpta efter barnen.
– Och hunden, berättar Jesper när han hämtar upp mig med elbil vid Hjos station.
Det är fredag eftermiddag och jag ska tillbringa helgen off grid i huset Ebbe. Det första av de fyra som byggdes. Resan hit går klimatsmart med tåg och buss och en del elbil. Vi stannar till för att proviantera inne i trästaden där det finns systembolag och en stor mataffär, samt både delikatessbutik och hantverksbod. Sedan kör vi mot skogen.
Klimatsmarta tiny houses
Jesper släpper av mig på parkeringen som hör till huset. Jag tar till mig skyltens uppmaning, ”leave you trouble behind” och följer den markerade stigen förbi granar och tall. Efter några hundra meter skymtar jag huset bakom de nyplanterade lärkträden. Marken har tidigare brukats och runt om vittnar kalhyggen om en annan filosofi kring skogen än Inforests.
En altan sträcker sig runt det svarta trähuset. Invändigt är det ljust och trivsamt. Intill det stora fönstret som öppnar upp mot skogen står en soffa. Köket är handsnickrat och fullt utrustat. Badrummet rymmer en komposttoalett och en dusch. Kök – och badrumsprodukterna kommer från det svenska företaget Sjö & hav, vars bionedbrytbara produkter har minimal påverkan på vattnet och naturen. En trappa leder upp till sovloftet.
Hela idéen bakom Inforest är att bo och verka i samklang med naturen, och att förbruka så få resurser som möjligt. En övernattning här släpper ut 0,9 kg co2-ekv per person. Att jämföra med ett genomsnittligt hotell i Sverige som ligger på 6,8 kg co2-ekv per person och natt.
Husens el genereras från solpaneler på taket som sedan lagras i batterier så det finns ström även när solen inte skiner. Vatten kommer från en vattentank som rymmer cirka 350 liter. I badrummet sitter en mätare och som visar hur mycket vatten som finns kvar, och en direkt påminnelse om att vara sparsam med de dyra dropparna.
Att bara vara
Huset Ebbe ligger precis intill Vätternleden, en populär vandrings- och cykelled för den aktiva besökaren, tydligt uppmärkt med orangea band. För det är vad vistelsen här handlar om. Att lägga ifrån sig mobilen, ge sig ut i naturen, röra på sig och hitta lugnet. Tillåta sig att bara vara. Vilket är svårare sagt än gjort i dagens samhälle där mobiler och skärmar ständigt pockar på vår uppmärksamhet.
Efter två dygn i sällskap av inget annat än träd och fåglar, och en spännande bok, känner jag hur pulsen går ner. Jag äter frukost till naturens radio. Jag läser, vandrar i de omkringliggande skogarna, slår mig ner bland blåbärsrisen som fortfarande är fulla med bär. Hittar in en skog med intensivt gröna mossbeklädda golv och majestätiska tallar som sträcker sig högt upp i skyn. En hel dag går utan att jag knappt rört mobilen.
Kvällarna tillbringar jag vid eldstaden. Lagar mat över öppen eld. Blir sittandes tills mörkret lägger sig. Lyssnar på brasans sprak och blickar upp mot himlen där tusentals stjärnor blinkar mot mig från det väldiga himlavalvet, en andäktig upplevelse bortanför städernas ljud- och ljusföroreningar.
Tankar i tystnaden
Ensam bland de susande träden, minns jag knappt hur min röst låter. Jag har inte pratat med någon sedan jag anlände. Här i tystnaden påminns jag om hur viktigt det är att vi tar oss tiden att koppla ner och koppla ur. Inte bara för vår egen skull, utan för allas och planetens.
För min vistelse här handlar om mer än mig själv och mitt välbefinnande. Genom klimatsmart och hållbar naturturism visar vi att skogens värde inte bör mätas i nedhuggna träd eller kronor och ören utan för dess välgörande inverkan på kropp och själ. För mig, oss och de som kommer efter.
Text och bild: Hanna Anfelter
Editors note: Lugnåsberget ekohotell och Inforest är en del av Västsveriges senaste koncept- Klimatsmart semester. Syftet är att visa att det är möjligt med ett mer klimatsmart resande utan att kompromissa med komforten. Boende, mat, aktiviteter och transport är noga planerade och utvalda för ett minimalt klimatavtryck. Koldioxidavtrycket för både resa och boende går att beräkna så att det är tydligt vilken klimatpåverkan resan får. Till exempel, genom att ta tåget på semester i Västsverige minskar du ditt klimatavtryck avsevärt jämfört med om du åker på en flygsemester till Bangkok.
Mer information och inspiration på klimatsmart semester i Västsverige hittar du här: klimatsmart semester i Västsverige .
Show Comments (1)
Peter
fint, man längtar till skogen.