I betalt samarbete med Västsverige
Lär dig mer om ostron, laga mat med tång och paddla kajak – Grebbestad i Bohuslän, är en västkustpärla för den som gillar naturen och havets super food. Särskilt på våren!
Grebbestad, och särskilt den lilla byn Grönemad i Bohuslän, bjuder på upplevelser året om med fokus på det goda livet under och ovanför havsytan. Jag reser hit med tåg och elbil en vårvinterdag, checkar in på Everts sjöbod och får mer eller mindre ha naturen för mig själv.
Skärgårdsidyllen
Morgonen är kall och krispig. Himlen skiftar i grått. Det har snöat och stormat hela kvällen innan och marken är täckt av frost.
Tillsammans med Marcus och Ingela som driver Skärgårdsidyllen bär vi ner kajakerna till vattenbrynet. Nybörjare som jag är, börjar Marcus med paddelkunskapen. ”Håll ner axlarna, ta ett bra grepp om paddeln och se till att den är rak och vänd åt rätt håll”. Jag lyssnar och lär. De få gånger jag har suttit i en kajak har det gått sådär, men jag har aldrig paddlat själv tidigare så förhoppningsvis går det bättre i dag. Sedan visar Ingela hur man kliver i kajaken.
– De flesta som ramlar i vattnet gör det just när de ska kliva i och ur så det gäller att lära sig tekniken, säger Ingela.
Kittad med torrdräkt och torrskor hjälper de mig tillrätta och vi är på väg. Havet är hyfsat lugnt och paddeltagen känns lätta. Markus pekar ut några ejdrar i vattnet, i övrigt är vi helt ensamma.
När vi paddlat ut en bit vänder jag mig om och beundrar byns silhuett. Sjöbodarna på pålar i vattnet, de karga klipporna, och husen som skymtas som små sockerbitar i bakgrunden. Allt ser så annorlunda ut från vattnet. Det tar inte lång stund innan jag börjar förstå den stora tjusningen med kajakpaddling. Att med egen kraft klyva vattnet, helt omsluten av naturen. Men det är inte helt lätt att styra rakt. Jag har fått en kajak med roder och trampor som gör det lättare att hålla kursen, och så får jag lära mig ett knep.
– Titta inte ner när du paddlar utan se till att alltid ha blicken rakt fram mot målet, säger Marcus samtidigt som jag får några uppmuntrande ord om att det ser bra ut.
Jag kämpar på och snart är jag riktigt varm. Vi rundar en klippa och är nu alldeles nära gränsen till öppet hav.
– Här utanför börjar Kosterhavet nationalpark, och fortsätter du rakt fram är nästa stopp Skottland, berättar Ingela.
Vi paddlar vidare i sakta mak och rundar en klippa till. Kajaken glider över en ostronbank och förbi flera tångbuketter. Grebbestad är ostronets mecka, och även tången är en allt mer populär råvara. Till skillnad från ostronet, som inte ingår i allemansrätten, får du skörda tång för eget bruk, säger Ingela som torkar och maler ner det och använder det i pannkakor, bröd, soppor. Ja, till allt egentligen!
Det är dags för lunch och vi stannar till vid en strand. Det blåser en del men vi tar skydd i ett klippskrev. Det dukas fram hemlagad soppa med ekologiska tomater och mozzarella och nybakat bröd. Ingela hittar lite gräslök i skrevan och klipper den över den rykande soppan. Det smakar himmelskt.
”La Pura Vida”
Marcus och Ingela lämnade fasta jobb och trygghet i Göteborg för att leva drömmen i Grebbestad. Det var inget självklart beslut men en ärvd sjöbod gjorde det lättare att starta verksamheten. Numera bor de själva ett stenkast därifrån. Idéen fick de under föräldraledigheten när de befann sig i Costa Rica och upplevde ”la Pura Vida”. Ett ärligt, enkelt liv med fokus på gemenskap, natur och hälsa.
Fyllda av inspiration tog de med sig konceptet hem och utvecklade en verksamhet som erbjuder mer än guidad kajakpaddling. De har byggt ett ekohus av spill från deras boningshus, och de anordnar yogakurser. Ingela undervisar i simning en gång i veckan och de är officiella skräpplockare.
– Vi ordnar regelbundet strandstädningar där vi väger och för statistik över skräpet, och glädjande nog tycker vi faktiskt att skräpet minskar i vårt närområde även om det så klart finns mycket kvar att göra, säger Ingela.
Paret är också engagerade i projektet Hållbar skärgård som syftar till att det ska vara lätt att göra rätt. Ett resultat av projektet är exempelvis den solcellsdrivna toaletten som står på ön där vi äter lunch.
– Vi vill göra naturen lättillgänglig för fler och få fler att uppleva och njuta av skärgården, utan att lämna några spår efter sig. När du är ute i naturen och paddlar och kanske campar är det viktigt att det finns en infrastruktur som underlättar de bra handlingarna. Utöver toaletterna handlar det om att sprida kunskap och medvetenhet om var man får stanna, var man kan campa, hur man tar hand om sina sopor med mera.
Mätta och belåtna är det dags att bege sig tillbaka. Nu går det nästan gäss på havet och det är betydligt tyngre att paddla. Men det ger bra träning och jag tar i för glatta livet. Vill egentligen bara vara kvar till havs, kajakpaddlingen har gett mersmak.
Everts sjöbod
Skärgårdsidyllen ligger granne med Everts sjöbod, – ett småskaligt bed & breakfast och aktivitetsföretag, och också det ett familjeföretag som har verkat i Grönemad, strax utanför Grebbestad sedan 80-talet. Allt började med Evert, en evig ungkarl och ett riktigt original vars farfar var fiskare och som byggde sjöboden i slutet av 1800-talet. När det var för blåsigt tillverkade de lådor på övervåningen, där det i dag är restaurang.
– Evert var kompis med min farfar, och när han blev gammal köpte min pappa, farbror och farfar boden av honom, berättar Hanna som tillsammans med sin far driver sjöboden.
Idéen till verksamheten växte fram när de började ta ut folk på hummerfiske, och det som började med några enstaka turer har växt till en året- runt- verksamhet. Skärgårdsturer och hummerfiske på hösten, krabba och makrill under sommaren. Ostronprovningar året om förutom högsommar, och så ett bed & breakfast med sex rum.
– Sen går det också att chartra vår träbåt för den som vill åka på egen tur. Hon går helt tyst på el och solceller och ligger i vattnet från maj fram till mitten av november, då havet är lugnare, säger Hanna.
Kärleken till havet och naturen är drivkraften och Everts sjöbod blev tidigt kvalitetsmärkt med Naturens Bästa. 2018 utsågs de till årets Ekoturism-aktör av Naturturismföretagen. Allt görs med omsorg och respekt för miljön, och lokal samverkan.
Ostronprovning
Efter en god natts sömn, ett friskt morgondopp och frukost möts vi i sjöboden där det har dukats fram för ostronprovning. 90 procent av Sveriges alla ostron kommer från Grebbestad, vars salta, friska vatten ger perfekta förhållanden för ostronen. Hanna visar de två ostronsorterna, som båda växer vilt längs med kusten, även rakt under sjöboden!
– Grebbestadostronet eller ostra edulis som det heter, på latin har alltid funnits här. Namnet betyder ätligt och ostronskal har hittats på gamla fornlämningsplatser. Gigas, som betyder gigantisk på latin, kom till våra vatten i början av 2000-talet, berättar Hanna.
Ostronen växer på olika djup, och olika snabbt. Gigas har vuxit färdigt efter två till tre år medan man får vänta i ungefär sex år på att edulis ska bli ätmogna. De växer också djupare ner i havet, och plockas av dykare. Därför är edulis mer åtråvärt och exklusivt, och anses smaka mer än det japanska ostronet.
Men alla ostron smakar olika, menar Hanna. Smaken beror på var de växer och hur kallt vattnet är,
– Är vattnet nästan nollgradigt bildar ostronet sötma för att inte frysa till is. På en tallrik med 12 ostron kan du få tolv olika smakupplevelser, säger hon medan hon vant visar hur ett ostron öppnas på bästa sätt. Sen får jag pröva själv.
Teknikerna skiljer sig åt beroende på ostronsort. Jag lägger edulisostronet i vänsterhanden, sätter kniven i gångjärnet- ostronets öppning- och börjar lirka. Det är lite knivigt, men det gäller att vara envisare än ostronet, och efter ett tag känner jag hur det ger med sig och det börjar bubbla ut lite vatten på sidorna. Jag skär av muskeln och se där, ett perfekt, litet ostron.
Som den ostronälskare jag är njuter jag till fullo och inser att jag skulle kunna äta hur många som helst. Precis som Hanna nämnde känner jag en stor variation i smak. Dessutom är inget ostron det andra likt. Vissa är stora, andra små. Vissa har purpurfärgat skal, andra har en mer grön ton. Men gemensamt är att de smakar himmelskt.
Och inte nog med att det smakar gott, det är nyttigt också. Hanna berättar att ostronet innehåller flera vitaminer som B12, järn och mineraler, och själv äter hon ostron dagligen. Hon tycker också att de smakar bäst den här tiden på vinterhalvåret så jag har prickat in rätt tid!
När ostronen är öppnade och uppätna kastar vi tillbaka skalen i havet. Det är kutym, att ge tillbaka från det man har tagit. Tången som ostronen så vackert var upplagda på, lägger Hanna också tillbaka i en påse som hon förvarar under bryggan för att inte slösa på havets resurser.
Catxalot
Tången är mer än bara vacker dekoration, och en allt mer populär råvara som går att använda i nästan all matlagning. Den kan ätas rå, lätt kokt, stekt, torkad, mald och den är hyfsat lättillgänglig.
– Det går att plocka tång direkt från stranden, berättar Linnea. Det viktiga att tänka på är att den ska vara frisk och rörlig, och växa på en plats där vattnet mår bra. Så inte i en båthamn till exempel. Det finns ingen fara med att du råkar plocka fel tång då det inte finns några giftiga arter i Sverige, berättar Linnea.
Linnea är bibliotekarien som blev förälskad i havet och tången, och som brinner för att lära ut allt om havets superfood – hur, var och när den plockas som bäst och tillagas. Hon driver företaget Catxalot och har skrivit en kokbok, gjort en tångguide, arrangerar tångpaddlingar, föreläser och håller kurser.
– Tången är viktig ur biologisk synvinkel för havet. Både som föda för djur men också som skydd för mindre arter som lever i tångruskorna. Jag vill visa hur vackert det är under vattenytan. Eller åtminstone visa hur det ser ut därunder. Det är tyvärr inte alltid så fint på alla ställen och det kan skapa en känsla av sorg som förhoppningsvis leder till en ökad vilja att skydda och värna haven.
Havets superfood
Vi samtalar över en skaldjurstallrik i köket på Everts sjöbod. Det stora snöovädret har ännu inte dragit in utan havet ligger alldeles stilla. Traktens ostron, musslor och havskräftor sköljs ner med en lokal Grebbestad-öl och till det hembakat bröd och ostar från det lokala mejeriet.
– De här skotten kan du äta råa eller picklade, säger Linnea och pekar på knöltången som skaldjuren är upplagda på. Skotten är godast så här tidigt på våren och smaken påminner om kapris.
Linnea kunde ingenting om tång när hon började utan har lärt sig allt från scratch. ”Learning by doing” vilket har varit väldigt spännande och roligt, och hon har fått se hur tången har seglat upp som ny råvara som snabbt fått stjärnstatus. Från att till en början ha hyllats av kockar och media märker Linnea att intresset ökar hos gemene man. Det finns en växande medvetet om naturens rika utbud av spännande råvaror. Som tång!
– Att plocka vild tång genererar troligen ett större intresse för havet i stort. Det ger människan en koppling till naturen, något vi tappat genom åren, säger Linnea. När mina kursdeltagare sätter på sig snorkeln och tittar ner i havet och utbrister, gud vad fint det är, och sen får med sig en påse med tång hem är de helt saliga! Det är något med samlaren i oss!
Telegrafen
Grebbestad är ett charmigt året runt ställe och en stor anledning till det stavas Telegrafen. Den lilla krogen med själ som fungerar som naturlig mötesplats för grebbestadsborna och tillresande gäster.
Jag har lånat en cykel på Everts sjöbod och trotsar snöovädret för att äta middag här. En grönmålad dörr leder in i den lilla lokalen på nedervåningen till den gamla telegrafstationen. Två större sällskap är redan på plats och i baren sitter ett par och samtalar över ett glas vin. Stämningen är varm och inbjudande och jag slår mig ner vid bordet intill fönstret. Längs väggarna står gamla vintagetelefoner, flaskor och tavlor som ger ett trevligt intryck.
Anders som driver krogen berättar att det var tvättstuga här innan han, och hans dåvarande kollega flyttade in. De byggde om allt själva inklusive möblerna. Träborden är tillverkade av lokalt virke och stolarna har Anders snidat på fritiden. I dag driver Anders krogen själv, och han skulle inte kunna tänka sig något annat. Han är egentligen från Göteborg med tillbringade somrarna här under uppväxten och blev kvar.
Det handlar om själen
Menyn bjuder på ett fåtal rätter. Anders tycker inte om att planera långt i förväg utan går mycket på känsla. Det går alltid att få en vegetarisk rätt även om det inte står på menyn. Ikväll består den av friterad aubergine på en bädd av varma grönsaker – brysselkål, svamp, gulbeta, fänkål och serveras med en sås på rödbeta och tomat och en tångmajonnäs.
Men först får jag in en sallad på majrova, kålrabbi, dansk ost, blomkål och jordärtskockchips, och just som Anders serverar den vackra tallriken ropar en av gästerna att maten är jättegod: ” jag är proppmätt men kommer äta upp ändå, för det är så gott! Och jag kan inte annat än att hålla med. Efterrätten är höjdpunkten på måltiden – en blodapelsinsorbet på en bädd av hasselnötscrunch och vit choklad som förflyttar mig till sydligare breddgrader.
Grunden är rena, ärliga råvaror, berättar Anders när han hinner sätta sig ner ett par minuter mellan serveringarna. ”Jag gillar att jobba med grejer med lite själ”.
Han köper han in allt mer lokala råvaror. Det var inget som var uttänkt från början men han befinner sig på en ständig resa, och lär sig mer och mer. Naturviner var inkörsporten, och vinlistan består enbart av naturviner utan tillsatser, från småskaliga producenter.
– Det handlar återigen om den här med själen, om viner med ”en härlig personlighet”. Då blir jag såld, säger Anders med ett leende. Upptäckten av naturvinerna gjorde att jag också började leta efter andra råvaror utan tillsatser. Sen var jag fast!
Kvällen börjar gå mot sitt slut och mätt och belåten cyklar jag tillbaka till sjöboden. Vinden viner och luften doftar hav och tång. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det skulle vara att bo här året runt, långt från storstadens buller och betong. Ett enklare liv, ”la pura vida” som Marcus och Ingela.
I väntan på ett svar kryper jag ner i sängen i sjöboden och låter vågornas skvalp vagga mig till sömns, tacksam över en helg med fokus på havet och dess råvaror. Över mina mötena med människor som brinner för att erbjuda fantastiska reseupplevelser med positiva avtryck på miljö och människa. Hållbart resande när det är som bäst.
Resa hit:
Grebbestad ligger cirka 16 mil från Göteborg. Bästa sättet att ta sig hit är med tåg till Göteborg och därefter hyrbil. Vid järnvägsstationen hämtade jag ut en elbil som var väldigt skön att köra. Dock var det första gången med elbil så det här med laddning hade jag inte riktigt tänkt på. Everts sjöbod planerar att få upp laddstolpar till sommaren men än så länge är bästa lösningen att ladda på Sportshopen inne i Grebbestad och promenera tillbaka.
Kärrstegens gård
Ett lunch- eller fikastopp på vägen mellan Göteborg och Grebbestad är Kärrstegens gård. En gård från 1800-talet som hotades av rivning i samband med bygget av motorvägen genom Ljungskile, men som makarna Katarina och Sören lyckades köpa av kommunen och få den q-märkt.
I den stora villan med punschverandor och spröjsade fönster säljs blommor och inredning. I huset mittemot, restaurerat med återbrukade fönster och dörrar, ligger en restaurang och kafé. Menyn är fast och blandar lokala och utländska influenser. Här finns även ett bed & breakfast med fem nyrenoverade rum, och närhet till vandringsleder och havet.
Gården är med i Västsveriges hållbarhetssatsning Hållbarhetsklivet, och de befinner sig i ständig utveckling. Hållbarhet är viktigt för Katarina och Sören men de ser också många utmaningar.
– Vi vill gärna lyfta fram det lokala samtidigt som vi vill bjuda på en bit av världen. Här hittar du både det lokala ölet och en god tjeckisk öl från ett bryggeri som få känner till, säger Katarina. Särskilt Tjeckien ligger oss varmt om hjärtat och vi har rest dit flera gånger. Alla bord, stolar dörrar och skåp har vi handlat på tjeckiska loppmarknader och tagit med hem, berättar hon.
– Vi har hållit på i över trettio år och har fortfarande glädjen och drivkraften kvar. Det finns så mycket mer vi vill göra och lära.
Det märks i varje liten detalj, och i den välkomnande atmosfären, att Katarina och Sören lägger ner själ och hjärta i sitt älskade Kärrstegens gård.
Text och bild: Hanna Anfelter
Editors note: Artikel skriven i betalt samarbete med Västsverige. Alla åsikter är skribentens egna.
Show Comments (0)