När sommaren övergår till höst och träden skiftar färg från grönt till gult och rött tar jag nattåget till Boden. Målet är Harads, där lokala eldsjälar vill sätta den lilla byn på kartan som en av världens mest hållbara high-end-destinationer. Den gemensamma nämnaren är kärleken till bygden, ett starkt engagemang för besöksnäringen och en ambition om service på hög nivå.
Efter flera inställda försök under pandemin är det äntligen dags att packa väskan. Resan går som planerat. Jag vaknar utvilad, äter frukost i restaurangvagnen och kliver av i Boden en gråmulen septembermorgon. Regnet hänger i luften, men temperaturen är fortfarande behaglig.
På perrongen möter Malin Jonsson från Boden Turism. Tillsammans kör vi de dryga fyra milen uppströms Luleälven till Harads – en ort med några hundra invånare, omgiven av skog och vatten.
Här ska vi träffa Britta Jonsson-Lindvall, medgrundare till det internationellt uppmärksammade Treehotel och projektledare för satsningen Harads – världens mest hållbara high-end destination.
Treehotel – mer än spektakulära trädrum
Treehotel är känt världen över för sina arkitektritade rum högt upp bland trädtopparna. Därför blir jag något förvånad när vi svänger in på parkeringen. Framför oss ligger en kulturminnesmärkt byggnad från 1930-talet. Britta möter oss på trappan.
Huset var tidigare byns ålderdomshem och har varsamt restaurerats. Först blev det pensionat, senare Treehotels guest house och restaurang. Det sitter historia i väggarna.
Trots att det är lågsäsong har Britta fullt upp. En busslast med landshövdingar, med Maud Olofsson i spetsen, är på dagsbesök och lunch ska förberedas.
– Intresset för Treehotel falnar aldrig. Vi öppnade 2010 och uppmärksammas fortfarande internationellt. Pandemin gjorde också att fler svenska gäster hittade hit, säger Britta medan vi promenerar längs Victoria-stigen upp mot trädrummen.
Stigen fick sitt namn av en slump. En lunchbokning visade sig i sista stund vara kronprinsessan Victoria med sällskap. Ett rött band inhandlades i byns matbutik och stigen invigdes.
Hårt arbete bakom framgångssagan
Britta Jonsson-Lindvall har lätt för att prata och möter både gäster och samarbetspartners med samma lågmälda självklarhet. Med tanke på den internationella uppmärksamheten och de många kända namn som bott här genom åren hade det varit lätt att anta att framgången satt spår. I stället framstår hon som genomgående jordnära. Utåt sett är berättelsen enkel: idén föddes 2008, två år senare invigdes Treehotel och succén var ett faktum.
– Financial Times var här och gjorde ett reportage, arkitekttidningar i hela världen skrev om oss och plötsligt ville alla hit. När reseagenterna kom var vi redan etablerade. Det låter som en saga, men bakom kulisserna jobbade vi dygnet runt utan pengar, säger Britta medan hon visar runt på området.
Vi har nått fram till trädrummen, som ligger avskilt i skogen men bara en kort promenad från pensionatet.
Arkitektur, natur och kompromisser
I dag finns sju unika rum på Treehotel. Ett åttonde är under planering, men totalt kommer det aldrig att bli fler än tio.
– Alla rum är designade av framstående arkitekter. Vi bygger bara när vi har råd och kan betala, säger Britta.
De flesta rummen är bokade för kvällen. Jag får som hastigast kika in i några av dem för att få en uppfattning.
Rummen ligger mellan fyra och sex meter ovanför marken. Eftersom hela konceptet bygger på en nära naturupplevelse är hållbarhetsaspekten central. Rummen är monterade på levande träd utan att skada dem. Lokala byggföretag har anlitats, elen kommer från lokal vattenkraft och belysningen är lågenergi. Vatten och avlopp saknas i rummen och ersätts av förbränningstoaletter och vattenbehållare. Duschar finns i en gemensam byggnad på området.
Lockelsen är uppenbar: att bo bland trädtopparna, omgiven av skog och stillhet.
“Det ordnar sig alltid, det gör det”
Under kvällens middag på pensionatet, där en trerättersmeny serveras med lokala råvaror, berättar Britta och om sin, och hennes man Kents, bakgrund. Drivkraften har hela tiden varit en vilja att bidra till både den egna försörjningen och byns överlevnad, sammanfattad i mottot: ”Det ordnar sig alltid.”
Båda har bakgrund inom skola och omsorg. Kärleken till hembygden Harads och ett starkt engagemang för landsbygdsutveckling gjorde att de mitt i livet valde att byta bana. Britta startade pensionat i det gamla ålderdomshemmet och Kent började arrangera fiskeresor.
– Under en period drev jag både vandrarhem och begravningsbyrå. Ringde någon och frågade om vi kunde hjälpa till med något svarade jag ja. Vi gjorde i princip allt. Men ekonomin var svår och ett tag funderade vi på att lägga ner, berättar Britta.
Vändpunkten kom när dokumentärfilmaren Jonas Selberg Augustsén från Boden bodde på pensionatet. Han arbetade då med filmen Trädälskaren, som skildrar längtan tillbaka till rötterna, till skogen, lugnet och naturen. I filmen bygger några vänner en trädkoja, 14 meter över marken.
– När filmen var klar stod kojan kvar. Vi frågade om vi fick låna den och hyra ut den till gäster, vilket gick bra. Det var långt dit och inte särskilt lönsamt, men det ena ledde till det andra. Det var så idén till Treehotel föddes, säger Britta.
Från flaggskepp till bredare platsutveckling
Treehotel har sedan dess blivit Harads tydligaste dragplåster och en avgörande anledning till att byn fått internationell uppmärksamhet. Under pandemin togs nästa steg, när projektet Harads – världens mest hållbara high-end destination initierades, med Britta som projektledare. Projektet samlar en rad lokala aktörer från både boende, aktiviteter och mat & kultur, vilket ger en bred regional förankring bortom de stora hotellen.
Ett centralt mål är att involvera lokalbefolkningen och stärka den cirkulära ekonomin, så att intäkterna från besöksnäringen i högre grad stannar i bygden. Ett annat är att skapa stolthet genom att lyfta lokal kulturhistoria och främja integration.
I det arbetet spelar Edenfors ekonomiska förening, Edek, en viktig roll.
Edek – en länk mellan turism och vardagsliv
Edenfors ekonomiska förening (Edek) fungerar som en länk mellan Bodens turismorganisation och den lokala besöksnäringen. Samtidigt är det en samlingsplats för byborna. ”Hjärtat mitt i byn”, som Malin uttrycker det, när vi kliver in i den anspråkslösa byggnaden.
Här möter vi Matilda Lundström, verksamhetsledare för Edek. Över en kopp kaffe berättar hon om verksamheten. Två gånger i veckan hålls integrationskurser med samtalskafé. Här arrangeras också kulturkafé och kulturfrukostar för kreativa näringar, och i entrén finns en hantverksbutik med produkter från olika gröna näringar i bygden.
– Det finns många kvinnliga eldsjälar här, med en stark vilja att förändra och utveckla, säger Matilda och nämner Britta på Treehotel som ett tydligt exempel.
– För henne kan inget gå fel. Blir något tokigt brukar hon säga att det inte är värre än att sova på saken och börja om nästa dag.
Hon menar att nyckeln ligger i balans.
– Det räcker inte att fokusera på besökarna. Lokalbefolkningen måste känna stolthet och delaktighet, annars blir utvecklingen ihålig.
Bastuflotten som blev ett eget hotell
Under 2019 öppnade Arctic Bath, ett annat lyxhotell som snabbt fick internationell uppmärksamhet tack vare sin spektakulära design.
Idén till Arctic Bath kläcktes på Treehotel utifrån en idé att man ville ha en bastuflotte, men projektet växte och till slut blev det ett separat spa och hotell. Bertil Hagström, arkitekten bakom rummet Fågelnästet på trädhotellet, har designat byggnaden där han hämtat inspiration från historiens timmerflottning längs med Luleälven.
Resultat är en huvudbyggnad som rymmer reception, restaurang och spa med en fasad som består av timmerstockar i olika lutningar. Virket kommer från en lokal skogsägare men jag får ingen klarhet i hur avverkningen har skett. Runt om kring huvudbyggnaden, i en halvcirkel, ligger fristående rum på älven med privat altan och badstege.
Hotellet är stängt för gäster när vi kommer på besök. Sommarsäsongen är över och vintersäsongen väntar. Det har inte varit den enklaste starten för lyxhotellet. Pandemin kom emellan och personal har kommit och gått, men inget ont som inte för något gott med sig. Tack vare pandemin har hotellet haft tid att förankra sin verksamhet hos lokalbefolkningen genom att bjuda in dem för lunch, middag eller för att njuta av spat.
Jag anar att hotellet har haft en del barnsjukdomar och har en hel del att jobba på när det kommer till såväl service som hållbarhet men ambitionerna är höga och de verkar måna om relationen med lokalbefolkningen.
Tack vare både Treehotel och Artic Bath har ett stort antal företagare i bygden gynnats av en ökad efterfrågan på aktiviteter och guider. En av dem är Micke Suorra från Hide & See.
Hide & See – naturturism på egna villkor
Septembersolen står högt på en klarblå himmel när vi stannar bilen vid en smal grusväg. Micke Suorra kommer gående mellan träden och leder oss rakt ut i skogen. Någon upptrampad stig behövs inte. Det här är hans marker.
Micke har samiskt ursprung och hans familj har verkat i området i generationer. Han är utbildad vilt-, fiske- och jaktvårdare och driver i dag naturturismföretaget Hide & See. På sina marker i Svartlå tar han emot gäster från hela världen för att dela med sig av sin kunskap om skogen och dess djur.
– Jag har alltid varit intresserad av djurs beteenden. När jag var sju år lärde pappa mig att locka fågel. I tonåren började jag ”prata” med älgar, berättar Micke.
När idén om att jaga älg med kamera istället för gevär först tog form möttes den av skepsis i byn.
– Många var tveksamma. Men att locka älg med kamera är bättre – då kan du ”skjuta” samma älg flera gånger.
I dag använder han lockläten för att komma nära djuren, särskilt under brunsten i september.
– Älgarnas starkaste sinnen är hörsel och luktsinne. Det gäller att stå still när de närmar sig. De ser dåligt, men hör och luktar extremt bra.
Numera skjuter Micke endast en älg per år, för matens skull.
– Resten låter jag gå. Så som det borde vara.
Att slita på naturen så lite som möjligt
Naturen är Mickes arbetsplats och levebröd, och hållbarhet är en praktisk nödvändighet snarare än ett abstrakt begrepp.
– Vi går aldrig samma väg två gånger. Jag tar med gästerna till olika platser för att minska slitaget. Det finns ingen fast rutt – vi går rakt ut i naturen, som den är.
Under turerna visar han både gammelskog och kalhyggen.
– Hänglaven till exempel, den finns bara i gammelskog och är en tydlig indikator på ren luft. Den är livsviktig för både renar och lavskrika. Försvinner den har vi ett allvarligt problem. Allt hänger ihop, och det vill jag att gästerna ska förstå.
Tillgänglighet är en annan central fråga. Med spångar, anpassade gömslen, rymliga toaletter och specialutrustning kan turerna anpassas efter olika behov, året runt.
Lunchen tillagas över öppen eld i en kåta. Smörgåsar med renkött, västerbottensost och kantareller serveras tillsammans med kokkaffe och hembakt kaka med lingon. En enkel måltid, förankrad i platsen.
Avskild lyx i liten skala
På en annan plats, längre in i skogen intill en fors, står en röd timmerstuga från 1800-talet. Här driver Erik Borg och barndomsvännen Jörgen Loggers Lodge. Det är fem kilometer till närmaste granne och sjutton kilometer till Harads.
– För en svensk är det här en ganska typisk stuga. För internationella gäster är den ofta något helt annat, säger Erik när vi möts utanför huset.
Konceptet bygger på avskildhet, komfort och full service. Stugan är totalrenoverad men har behållit sin ursprungliga karaktär. Invändigt finns eldstad, bastu, helkaklat badrum, designmöbler och wifi.
Erik och Jörgen erbjuder en all-inclusive-upplevelse där de tar hand om allt från upphämtning till måltider. De är tillgängliga dygnet runt under gästernas vistelse och kan, vid önskemål, köra in till Boden för att komplettera middagsmenyn.
– Vi ville skapa det man själv söker i en stuga: lugn, natur och frihet. Fast med en hög servicenivå.
Priset speglar upplägget. En natt under högsäsong kostar omkring 15 000 kronor.
– Det är mycket pengar, men då ingår också allt.
Hållbarhet – mer än ett begrepp
Under resans gång återkommer samtalet till vad hållbar turism faktiskt innebär. Tillsammans med Malin diskuterar jag destinationer som vuxit snabbt och tappat sin lokala förankring.
– För mig handlar det om autenticitet. Jag vill möta människor, inte en kuliss, säger Malin.
Samtidigt riktar sig Harads tydligt till en internationell och köpstark målgrupp. De flesta gäster flyger hit, en motsättning som inte går att bortse från.
– Hållbarhet är ett ord som används ofta, men få definierar, säger Britta. För oss handlar det om att ta ansvar för platsen – naturen, människorna och verksamheterna som finns här.
Som gäst bidrar man ekonomiskt genom att boka boende och aktiviteter, men också till att lokala företag kan fortsätta verka, säger hon.
En pågående resa
Frågan är hur långt utvecklingen kan gå och hur Harads kan växa utan att förlora det som gör platsen unik. Här finns inga enkla svar, bara ett ständigt samtal om hur turism kan utvecklas långsamt, lokalt och medvetet, istället för snabbt och på bekostnad av platsen.
Kanske börjar hållbarheten just där – inte i löften om tillväxt, utan i dialogen om gränser och viljan att faktiskt respektera dem.
Text och bild: Hanna Anfelter
Editors note: Artikeln är skriven i samarbete med Boden turism och VY tåg som stod för resa Stockholm- Boden tur och retur och uppehälle på plats. Resan skedde i september 2021.
Show Comments (1)
Agneta Anfelter
Ojj, vilket häftigt reportage Hanna!