När världen sakteligen börjar öppna upp igen är det många som längtar ut och bort. Trycket på resebokningar är högt, det framkom senast i veckan på radion. Främst ut i Europa framåt sommaren och längre bort senare i höst. Samtidigt, under Coronaåret, har klimatkrisen fått stå vid sidan av i diskussioner och nyhetsrapporteringar, men den försvinner inte utan är fortfarande brinnande aktuell.
Covidvaccineringen är i full gång och världen öppnar sakteligen upp igen. Drömmen om att resa långt bort känns åter möjlig och lika snabbt som det börjar planeras för långväga resor på sina håll, lika snabbt börjar det åter hackas på flyget. I flödet på sociala medier luftar människor sin irritation på kollegor som pratar om att flyga kors och tvärs igen så snart de får möjlighet. Och med all rätt. Det behövs ett ifrågasättande av flygandet då flyget är det mest koldioxidtunga sättet att transportera sig på. Vill vi uppnå Parisavtalet – vilket vi självklart vill – är det bråttom att ställa om.
Svenskarnas flygresande ökar medan stora delar av världen aldrig suttit på ett flygplan
Med tanke på det enorma fokuset som har varit och är på flyget är det dock lätt att tro att alla människor flyger kors och tvärs. Men sanningen är att vissa i världen aldrig har, eller kommer att, sätta sin fot på ett flygplan. Enligt siffrorna står 1 % procent av världens befolkning för cirka hälften av utsläppen från flyget. Det är med andra ord en privilegierad klick människor i rika länder i väst som förorenar mest.
Svenskarnas flygresande har stadigt ökat från 90-talet och framåt. Enligt Resebarometern 2020 väljer sex av tio svenskar flyget till utlandet. Trots flygskam och tågskryt. Tittar vi på den totala klimatpåverkan från svenska befolkningens flygresor uppgår de till cirka 1 ton per person och år, enligt Naturvårdsverket. Fem gånger så högt som det globala genomsnittet.
Risken dock, när vi ensidigt fokuserar på flyget, är att vi missar allt annat som är viktigt när det gäller hållbart resande.
Stanna på marken är inte lösningen på alla problem
Ett argument för att stanna på marken är att det finns så mycket fint att upptäcka i sitt eget land att det räcker gott och väl med svemester. Det stämmer. Det finns fantastiskt mycket att se och göra i Sverige och jag uppmuntrar alla att upptäcka mer av sitt eget land, men när vi förenklar frågan om hållbart resande och hållbar turism till att enbart handla om att stanna hemma eller resa utomlands, missar vi helheten. Något som blev väldigt tydligt under förra sommaren: Coronasommaren då alla plötsligt skulle semestra i Sverige och rubriker som ”kaos på parkeringen”, ”säkerhetsvakter fick kallas in”, ”nedskräpningen ökar”, ”extrem trängsel” toppade nyheterna.
Bevisligen var Sverige och våra populäraste besöksmål som Höga Kusten, Österlen, Gotland och svenska fjällen inte rustat för det stora antalet besökare, samtidigt som det framkom att svenska turister saknar kunskap och medvetenhet om ansvarsfullt beteende i naturen.
Naturovana besökare
Några exempel på det ohållbara beteendet är de turkosa Blanktjärnarna och pyramiderna i Vålådalen som blev så pass förstört efter ett femdubblat antal besökare att det stängt på obestämd framtid. Kalvar som måste avlivas då de kommit bort från sina vajor efter att turister stannar och tar selfies med renar längs Vildmarksvägen i Jokkmokk. Nedskräpningen i fjällen där ovana vandrare lämnar kvar såväl tält som stormkök, sopor och mänsklig avföring i naturen, eller nedskräpningen i Stenshuvud nationalpark där kalas-sällskap sprutar plastkonfetti i naturen som de bara lämnar kvar eller plockar med sig fridlysta orkidéer.
Listan kan göras lång.
Att resa är ett privilegium som kommer med ett ansvar oavsett om du reser i Sverige eller utomlands
För att få till en långsiktig hållbar förändring behöver vi prata om turismens för- och nackdelar. Utbilda turisterna om ansvarsfullt beteende. Inspirera till besök på mindre kända platser och lyfta fram besöksmål året runt. Det måste vara möjligt att resa utanför högsäsong vare sig det gäller svemester eller utlandsreor. Det behöver bli enklare att åka tag, buss och kollektivtrafik till destinationerna för att minska flygandet. Men framförallt måste vi förändra narrativet kring resor.
Att resa är inte en rättighet utan ett privilegium och med det privilegiet kommer ett ansvar. Vare sig vi semestrar i Sverige eller utanför landets gränser. Vi behöver jobba på alla plan. Prata om transporten, men också vilket resmål vi åker till, hur vi väljer att bo, vad vi äter, om/hur vi shoppar, vilka aktiviteter vi gör samt hur vi allmänt beter oss.
Avbrott förlänger livet
Vi människor blir lyckliga av avbrott i vardagen. Vi behöver komma bort och få en paus. Tänka på annat, se och uppleva nya saker. Forskningen visar till och med att nya upplevelser förlänger livet. Enligt Michael Dahlén upplever vid att tiden går långsammare när vi tar oss ut från upprepade vanor och upplever nya saker för första gången.
Att resa är att uppleva nya saker. Nya platser, smaker, dofter, aktiviteter och möten, och de flesta som reser gör det för att de helt enkelt gillar att resa. Inte för att de vill göra gott eller bidra med positiv förändring i första hand. Men vi behöver kombinera de två. Ge människor minnen och upplevelse för livet och samtidigt skapa en positiv samhällsförändring.
En ny annorlunda sommar står för dörren och hur den kommer bli kan ingen säkert veta. Men en sak är säker, hållbart resande handlar inte enbart om transporten. Du kan stanna i Sverige och bevisligen vara en ohållbar resenär eller åka utomlands och vara ett mönsterexempel på hållbart resande.
Vi ser inte skogen för alla träd, frågan får inte förenklas
Det betyder inte att vi inte ska diskutera och problematisera flyget samt uppmuntra och inspirera till resande med tåg och andra mer klimatsmarta transporter, det är inte det jag säger. För det ska vi. Alla gånger om. Klimatkrisen är reell och vi behöver ställa om och minska våra utsläpp. Både på individnivå som samhällsnivå.
Men genom att förenkla frågan om hållbart resande till flygets vara eller icke vara ser vi inte skogen för alla träd. Vi gör oss själva en otjänst. Det har kaoset från sommaren 2020 tydligt visat. Om vi inte börjar prata om resandets alla effekter och kopplar ihop det i narrativet om resor från vår ”välförtjänta semester där jag får göra vad jag vill”, till privilegiet att kunna resa – och ansvaret som kommer med det – har jag svårt att se hur vi ska få till en reell förändring.
För en förändring behövs. Nu.
/Hanna
Läs också: Guiden till hållbart resande
Show Comments (0)