Det senaste året blev ett bryskt uppvaknande för hela världen. Coronaviruset satte resandet på paus och ingen vet ännu när det är dags att trycka på startknappen igen. Innan världen stängde ner låg fokus på överturism, flygskam och ”jag stannar på marken”. En debatt som kom av sig när flygen blev strandade. Är det äntligen dags att flytta det ensidiga fokuset på flyget till att greppa helheten och prata om hållbar turism 2.0?
Prata om hållbar turism. Hållbarhetsdebatten i Sverige har länge likställts med koldioxidutsläpp och flygets vara eller icke vara. Och det är en viktig fråga samt en stor utmaning. Men inte den enda. Hållbarhet vilar på tre ben, det miljömässiga, det sociala och ekonomiska. Det är först när det finns en balans dem emellan som vi kan prata om hållbarhet. Tänk det som en trebent pall. Tar du bort ena benet, faller pallen.
2018 blev flygskam ett nyord. Rörelsen ”jag stannar på marken” grundades och fick internationell spridning. Kändisar ställde sig på rad och deklarerade att de slutar att flyga. Samtidigt var det märkligt tyst från resebranschen. I bästa fall började de kommunicera att de numera klimatkompenserar för alla sina resor men i övrigt hände inte mycket. De flesta hoppades nog att det skulle blåsa över och återgå till det normala.
Sen kom Corona och 2020 blev ett flygfritt år. För alla. Enligt UNWTO har det internationella resandet rasat med 65 procent den första halvan av 2020, och siffrorna är nere i nivå med nittiotalets.
Sett från den ljusa sidan – restoppet och stora nedstängningar av samhällen har lett till minskade utsläpp av koldioxid och en chans för naturen att återhämta sig. Men samtidigt drabbas besöksnäringen hårt av det uteblivna resandet.
Turismen är en stor inkomstkälla för många länder, och en av världens största arbetsgivare. Globalt sett sysselsätter turism och resor 10 % av världens arbetsföra befolkning. När alla tvärt slutar resa får det således konsekvenser på många andra plan än sett till direkta koldioxidutsläpp.
Människor står utan inkomst när resenärerna uteblir, små verksamheter blöder eller går i konkurs, tjuvjakt och skogsskövlingar ökar när ingen betalar för att uppleva floran och faunan. Allt fler börjar inse att det inte enbart handlar om flyget och dess utsläpp. Lika viktigt är det att arbeta med social och ekonomisk hållbarhet.
Läs också: Är vi villiga att resa annorlunda i en post covid-framtid?
Ofta lägger vi ansvaret på den enskilda individen att göra förändringar. Flyg inte, shoppa inte, ät inte kött – när ansvaret borde vara tudelat. Vi måste arbeta med såväl ett förändrat utbud som efterfrågan.
Hållbar turism tillför ett värde
Besöksnäringen har länge styrts av kortsiktighet med volymer och omsättning som största drivkraft. Med fokus på destinationer som snarare lägger pengar på marknadsföring än management.
Resultatet blir överturism där lokalbefolkningens bästa får stå åt sidan för att tillfredsställa turisterna och besökarnas behov. Det är lätt att stirra sig blind på besökssiffror, och glömma bort att räkna på nettovärdet av varje enskild besökare. Och hur värderar man platsen, människorna och kulturen bortom turismen?
För det är egentligen vad det borde handla om. Turismen ska tillföra ett värde. Inte definiera det. Den ska bidra till inkludering, stärka lokala ekonomier, ge människor en sysselsättning och bringa inkomster till landet. Och det bästa av allt – skapar vi bra platser att bo på, skapar vi också platser intressanta att besöka.
Dags att ställa om
Coronaviruset har visat att världen kan ställa om på kort tid. Nu behöver det ske en ordentlig omställning även inom turismen. Det är dags att prata om hållbar turism 2.0. Nationellt som internationellt. Branschen och resenärer måste kräva ett nytt narrativ. Där vi går från kortsiktighet till långsiktighet. Till mindre volymer med mer kvalitet.
Där turismen tillför ett värde till en redan välmående plats. En turism som sätter lokala samhällens intressen främst. Som bidrar till hållbar sysselsättning, en levande landsbygd, bevarandet av skogar och viktiga ekosystem.
Hållbar turism handlar om mer än koldioxidutsläpp och trender. Det är inte en nischprodukt, eller ens en produkt. Det är en utgångspunkt och ett angreppssätt för att skapa en sund utveckling av turismen, och vårt sätt att mötas och resa.
Text: Hanna Anfelter
Läs också: Låt oss tala om hållbar turism
Show Comments (0)