Släpp resorna loss, obekymrens tid är tillbaka!

Är det bara jag, eller är det bekymmerslösa resandet tillbaka? Ett resande där de egna upplevelserna står i centrum, utan närmare reflektion kring resans eller upplevelsens eventuella negativa effekter.

De senaste veckorna har flera reserelaterade bilder och inlägg dykt upp i mitt flöde som fått mig att haja till. Bilder på semesterfirare som obekymrat rider på elefanter och simmar med delfiner. Människor som undrar varför inte fler reser till Qatar – en diktatur med omfattande brister i mänskliga rättigheter. Föräldrar som brukar åka på all inclusive till solen, men nu vill göra något ”annorlunda” för att visa sina barn hur lyckligt lottade de är i kontrast till den ”tuffa verkligheten ute i världen”.

Jag är övertygad om att inget av detta är skrivet eller gjort med ont uppsåt. Ändå kan jag inte låta bli att reagera. Dels över okunskapen och den själviskhet som ibland lyser igenom, dels över det inre skav som uppstår: hur bemöter man det man ser och läser utan att det uppfattas som ett påhopp? För vem är jag att säga något om hur andra väljer att resa?

”Alla har väl rätt att göra som de vill.”
”Vem är jag att döma någon annan?”
”Låt folk få ha lite kul.”
”Hallå, översittare – kom inte och ha åsikter om andras välförtjänta semester.”

Kommentarer som ofta dyker upp när någon ifrågasätter turisters val av resmål eller upplevelser.

Att inte längre scrolla förbi

Det enklaste vore förstås att tyst scrolla vidare. Men jag vill så gärna säga något. Skriva något som väcker tankar. För det jag vet i dag önskar jag förmedla vidare – i hopp om att fler ska resa på ett sätt som inte skadar människor, djur och natur.

Jag har själv inte alltid vetat bättre. Under många år arbetade jag med resor och reste ovetandes, eller kanske blundande, för resandets negativa effekter. Jag har besökt djurparker, sett späckhuggarshower och drömt om att simma med delfiner. Även om jag aldrig riktigt lockats av all inclusive- och charterresor, har jag en eller två sådana med mig i bagaget. Mitt motstånd handlade då inte om resandets konsekvenser, utan snarare om att jag personligen tyckte det var tråkigt att göra samma sak varje dag.

Sedan skedde mitt uppvaknande – något som för alltid förändrade mitt sätt att resa och se på resandet överlag.

Djurturism – när närhet till djur blir lidande

Många som älskar vilda djur vill gärna komma nära dem på sin semester, utan att inse att det ofta rör sig om djurplågeri. Elefantridning och delfinshower finns med på World Animal Protections lista över världens tio mest grymma turistattraktioner med vilda djur.

För att få elefanter att lyda och acceptera att människor rider på dem, badar eller leker med dem, bryts de ner med tortyr. Elefantungar tas från sina mammor i ung ålder, kedjas fast i små utrymmen och utsätts för slag – en brutal träning som orsakar livslånga skador och kronisk stress.

Delfiner tränas ofta med positiv förstärkning, men lider ändå svårt i fångenskap. Den onaturliga miljön leder till hudsjukdomar och stressrelaterade åkommor, som exempelvis magsår.

Läs mer här: Djurturism – saker att tänka på som djurvänlig turist

Charteresor och all inclusive – när allt ingår utom lokalbefolkningen

All inclusive-resor innebär ofta hotellkomplex där boende, mat, dryck och aktiviteter ingår – vanligtvis bokade som paket tillsammans med transport. Vad kan vara problematiskt med det?

Till exempel att interaktionen med lokalbefolkningen ofta är minimal och att stora delar av pengarna inte stannar i den lokala ekonomin, utan istället sipprar ut ur landet till internationella bolag.

Läs mer här: Resa all inclusive – på vems villkor?

Volontärresor

Att kombinera semester med volontärarbete – att ”ge tillbaka” – låter i teorin som en god idé. I praktiken är volontärturism en miljardindustri som ofta gör mer skada än nytta. Snarare än att bidra till positiv samhällsförändring riskerar den att exploatera fattigdom och förstärka förlegade stereotyper om utvecklingsländer.

Läs mer här: Volontärturismens baksidor

Mindre jag, mer vi

Mitt scrollande lämnar mig med känslan av att det bekymmerslösa resandet är tillbaka. Restips efterfrågas som om det inte fanns någon morgondag. Rekommendationer på all inclusive-resorts, prisvärda solresor, weekendresor – till och med shoppingresor över dagen till London.

Jag skriver de här raderna i hopp om att fler ska få upp ögonen för baksidorna bakom de glittriga fasaderna och spektakulära upplevelserna. Först när vi ser helheten kan vi fatta mer medvetna beslut – beslut som handlar mer om vi än om jag.

För som journalisten Christopher de Bellaigue uttrycker det:
“Tourism is not the right that many holiday makers, whatever their budget, seem to think it is. It’s a luxury that needs to pay its way.”

Kalla mig naiv, men jag vill tro att den som förstår att en handling kan vara skadlig också är beredd att tänka om. Åtminstone kommer jag aldrig sluta hoppas.

Text och bild: Hanna Anfelter

---