Att upptäcka en ny del av Sverige börjar bli en familjetradition. Höstlovet 2020 bestämde vi oss för att utforska okänd mark runt Vänern med nedslag i Tiveden och Upperud.
Familjesemester runt Vänern. Det börjar bli en höstlovstradition att upptäcka nya delar av Sverige. Första gången var vi på Gotland. Andra året åkte vi till Omberg och i höstas bestämde vi oss för att utforska okänd mark runt Vänern. Med nedslag i Tiveden och Upperud börjar resan i Örebro. Läs om en familjesemester Vänern runt.
Första etappen med början i Örebro
Vi packar bilen och kör mot Örebro. Innan vi åker har vi letat runt efter ett bra lunchställe som ska servera vegetarisk mat gjord på lokala, gärna ekologiska, råvaror. Lättare sagt än gjort, men till slut hittar vi ett och ställer in adressen i gps:en. Framme på plats är det lite folk så vi går in och beställer dagens lunch på Gro, en ” klimatsmart restaurang med vegetariskt i fokus”. Maten är helt okej men när jag läser menyn på griffeltavlan anar jag att det är bäst att komma hit kvällstid.
Eftersom det är första gången vi är i Örebro och slottet ligger ett stenkast från restaurangen bestämmer vi oss för att ta en titt. Alla höstlovsguidningar är fullbokade men översta våningen är öppen och inträdet är gratis. Vi besöker Jan Håfströms utställning och barnen går en kort tipsrunda och målar teckningar.
Norrqvarns slussar
Sedan kör vi vidare mot platsen vi ska bo på i två nätter. Vi kommer fram när det har mörknat. Parkeringen är mer eller mindre tom vilket bådar gott. Det är fortfarande några dagar kvar till de hårdare Coronarestriktionerna men oavsett är det skönt att det är lite folk och lätt att hålla avstånd. Norrqvarns slussar ligger intill Göta Kanal, en bit från affärer och samhällen. Vi har glömt att förboka middag. Egentligen går det inte ens på vardagar i dessa Coronatider, men den trevliga hotellchefen som tar emot oss och ger oss nyckeln till familjerummet säger att han ska se vad han kan göra.
En timme senare sitter vi i matsalen där ljusen brinner och låg musik strömmar ur högtalarna. Jag får ugnsbakad palsternacka och barnen viltköttbullar med potatismos. När alla är mätta och belåtna går vi till familjerummet högst upp i huset. Det är ett långsmalt rum med en platsbyggd våningssäng för fyra i ena hörnet, och badrummet i det andra. Trötta lägger vi oss för natten. Vi sover helt okej men nederdelen är aningen smal för två vuxna vana vid en bredare säng.
Vandring i Tiveden
Målet med första etappen är att besöka Tivedens nationalpark. Efter en ordentlig hotellfrukost med kravmärkt kaffe och hembakat bröd beger vi oss av för en dagsutflykt i de trolska skogarna. Det finns många fina leder att trampa fram på, längre som kortare. Med två barn i åldrarna 10 och 6 bestämmer vi oss för ett mellanting, stora och lilla trollkyrkan som går mellan parkens två berg. Vi stegar fram bland stockar och sten.
Bitvis är det riktigt brant uppför och de små benen kämpar tappert. Lite gnäll och tjat om när det är dags för matsäck men snart uppslukas de båda av de åldrade trädstammarna, de porlande vattendragen, jättelika stenblock och branta stigar. Fyra timmar senare är vi runt.
Finsmakarmat i Mariestad
På kvällen beger vi oss mot Mariestad för att äta middag. Efter rekommendation från köksmästaren på hotellet har vi bokat bord på Sill & dynamit. Väl framme inser vi att det var väl onödigt. Vi är helt ensamma i restaurangen, men det hindrar oss inte att njuta av god mat på hamnrestaurangen intill Vänerns kant. Här lagas det lagar mat på lokala råvaror i säsong, och de producerar också sin egen öl, Esplanad. Servicen är vänlig och utan krångel trollar de lite med finsmakarmenyn och fixar rätter efter barnens önskemål.
Andra etappen boende i Silo
Andra etappens mål är Upperud 9:9. Ett unikt boende i en gammal silo som jag har hört talas om via Sara Arnald. Fotografen bakom podden Tur & retur. Vägen runt Vänern är vacker och vi kör längs Kinnekullevägen där vi åker upp på berget och tittar på utsikten, köper med oss nybakta bullar från Caféet på Klostret, och vidare förbi de dramatiska bergsklipporna vid Halle-Hunneberg. Just när mörkret faller kommer vi fram till silon där Kerstin väntar för att ge oss nycklar och lite praktisk info. Det är hon med familj som driver verksamheten med stark lokal prägel.
Upperud 9:9
När vi kliver över tröskeln till hörnrummet med fönster ut mot Dalslands kanal, känns det som att komma hem. Det är högt i tak och barnen gör sig genast hemmastadda. Rummet är uppdelat på två våningar – ett sovloft med fyra sängar och en umgängesdel med ett litet kök och läsfåtölj. Inredningen är enkel och snygg. Lokal konst på väggarna, gröna växter och en hylla med böcker och sällskapsspel. Dock inser vi senare att det är oerhört lyhört mellan rummen, vars väggar är av liggande plank och minsta ljud hörs igenom, men sängarna är grymt sköna.
På kvällen äter vi middag på rummet. Vi har handlat med oss lite pasta och tillbehör på den lilla lokala Konsumbutiken mitt över vattnet. Så här års finns det nämligen inte många matmöjligheter i närheten, berättar Kerstin. På helgerna har de vanligtvis öppet i restaurangen men i dessa Coronatider är det stängt och vi är dessutom här mitt i veckan. I lågsäsong.
Däremot serverar de frukost i kaféet som ligger i nederdelen av silon, och det är en fröjd att få njuta av den två dagar i rad. Gårdsyoghurt, bär från de dalsländska skogarna, ekologiskt surdegsbröd, hemgjord marmelad, lokala ekoägg, äppelmust och kaffe. Innan jag slår mig ner i salen där morgonljuset strålar in, tar jag ett morgondopp från bryggan utanför. På sommaren är det uteservering med fullt liv och förtöjda båtar, men nu ligger endast en liten eka och guppar stilla i krusningarna som jag skapar.
Konstmuseum och naturreservat
Vid frukosten får jag en liten pratstund med fotografen Malin Robertsson som är uppväxt och bor i trakterna. Hon tipsar om olika naturreservat att besöka i området och berättar bland annat att en del skogsscener i Ronjafilmerna spelades in i närheten. Då jag nyligen sett om barndomsklassikern med dottern och just beundrats över de vackra skogarna bestämmer vi oss för att åka dit. Men först besöker vi Dalslands konstmuseum som ligger ett stenkast från silon, det berömda landmärket Håveruds akvedukt och ett annat naturreservat vid kanten av Vänern dit vi hinner precis i tid för att se solen går ner och färga himlen rosa.
Läs också: 10 tips till Dalsland
Ronjaskogar och kolbullar
Andra dagen har dimman lagt sig som ett lock över silon och Dalsland. Efter frukost och morgondopp checkar vi ut och sätter oss i bilen i riktning mot Sörknattens naturreservat. Området är kuperat och då vädret inte är det bästa blir det inte någon längre vandring. Men vi knallar fram på ”knattarna” smeknamnet på de kala bergsryggarna som karaktäriserar reservatet täckta med mossa, klättrar neråt över en spångad bäck och uppåt igen. Barnen förtrollar sig i skogen och härmar det berömda vårskriket. Själv hade jag kunnat gå i flera mil bland mossan och de knotiga granarna, för bara lyssna och spana på fåglar. Här trivs visst både nattskärra, storlom, smålom och tretåig hackspett.
Efter en dryg timme vänder vi tillbaka till bilarna och sätter av mot Not Quite och det gamla pappersbruket Fengersfors. Så här i lågsäsong är det white guide-omnämnda kaféet stängt och likaså konstnärsatéljerna, butiken och konsthallen, men vi strosar runt på området och tittar på de gamla tegelbyggnaderna och de få konstverken som huserar utomhus. Dessutom har vi tur och prickar in Brukets godaste öppettider. Ett litet ekologiskt surdegsbageri som brinner för bra bröd. Vissa fredagar serveras surdegspizza också men inte just i dag. Däremot får vi beställa mumsiga lunchmackor och passar på att smaka bullar bakat med aktivt kol också. De ser lite märkliga ut men smakar lika gott som vanliga bullar.
Mätta och belåtna börjar det bli dags att runda av vårt familjeäventyr Vänern runt. Vi konstaterar att det är dags att åka hem. Redan i bilen börjar funderingarna på vilken del av Sverige det är dags att utforska nästa gång.
Text och bild: Hanna Anfelter
Startbild: Mikael Svensson/Livet vid Vänern
Show Comments (0)